I diskussionen kring Vänsterpartiets förslag i Göteborgs Stads olika nämnder och bolag om biståndsprojekt i Gaza framförs synpunkten att en enskild nämnd inte kan fatta ett sådant beslut utan att det skall göras kommuncentralt. Åsikten var framträdande hos företrädarna för s och mp i miljönämnden när de gjorde gemensam sak med de borgerliga och röstade ner mitt yrkande om miljösamarbete.
Problemet är att vi redan har försökt det. För fyra år sedan närmare bestämt. När det stod klart för oss att det inte var förenligt med kommunallagen att bifalla Vänsterpartiets motion om kommunal bojkott av israeliska varor handling-2005-13-israelbojkott-kf-och-ks formulerade Vänsterpartiet ett yrkande till kommunstyrelsen med fyra förslag:
att Göteborgs stad uppvaktar regeringen och väcker frågan om bojkott av israeliska varor från ockuperade områden
att Göteborgs stad ser över möjligheterna till bistånd i form av utrustning och utbildning av det palestinska folket
att Göteborgs stad undersöker möjligheten att starta någon form av samarbetsprojekt med Gaza eller Västbanken
att motionen i övrigt härmed anses besvarad
Den 19 januari 2005 röstade Eva Olofsson (v) för.
Kia Andreasson (mp), Jan Hallberg (m), Erik Lithander (fp), Agneta Granberg (m), Helene Odenjung (fp), Susanna Haby (m), Carina Liljesand (kd), Frank Andersson (s), Ewelina Tokarczyk (s), Endrick Schubert (s), Helena Nyhus (s) och Göran Johansson (s) röstade emot.
Just for the record, så att diskussionen inte hamnar i formalia utan där den hör hemma: vilka vill att Göteborgs Stad skall göra något för Gazas terroriserade befolkning?
För fem år sedan var det bara Vänsterpartiet som ville. Förhoppningsvis är det fler nu.
