Angreppen på mig och partiets politik var hårda från s och mp när vi diskuterade en motion från folkpartiet om att göra ”Julstaden Göteborg” skall bli självförsörjande på el. Kort handlar det om att vi skall smälla upp exempelvis solceller och små vindkraftverk längs Avenyn som genererar el året om för att vi skall kunna magasinera vatten i vattenkraftverken för att släppa ut den under vintern när stora mängder lampor lyser upp Avenyn.
Tappra försök att förlöjliga mig stärkte min övertygelse om att Kia Andreasson (mp) och Göran Johanssons (s) argument hade tagit slut.
Egentligen presenterade de inget som talade emot motionen. Möjligtvis kunde de hävda att det var ett meningslöst förslag.
Och det är klart. Jämfört med vidden av klimatförändringarna och alla åtgärder som görs blir varje förslag litet. Det går inte att jämföra några solceller med utbyggnaden av fjärrvärmen. Det går inte att jämföra några vindsnurror med Rya kratfvärmeverk.
Vi pratar om en liten mängd energi, motsvarande några villors årsförbrukning. Låt oss då behandla problemet på det sättet.
Jörgen Nordkvist (mp) var nog närmast sanningen: motionen skall avslås eftersom den strider mot s och mp:s styrmodell.
Så går det när s och mp uppfyller de borgerligas vallöfte om sänkt skatt och vårt budgetsamarbete bröt samman. Då tvingas vi att hitta de majoriteter vi kan. I tillräckligt små frågor – ofta på miljöområdet – kan vi komma överens med de borgerliga även om vi har diametralt motsatta grundinställningar till politiken.