På bussen hem från EU-debatten hos hushållningssällskapet i Borås summerar jag den som framgångsrik. På det hela taget lyckades jag föra fram partiets huvudfrågor i klimat-, miljö- och jordbrukspolitiken. Jag lyckades till och med att styra in på arbetsrätt och jämställdhet i slutdiskussionen.
EU-förespråkarna fick problem att hålla samman argumentationen kring konflikten mellan marknadsfundamentalismen och miljö och landsbyggdsutveckling.
Det verkar som att min taktik att målgruppsanpassa budskapet fungerade. Publiken nickade instämmande när jag pekade på hur den ekonomiska politik som finns inbyggd i fördragen och hur marknadsfundamentalismen hindrar en politik för energiomställning och en stark areal näring.
Nu är det kanske inte så svårt att hinna få fram det jag ville säga när debatten varade i fyra timmar, men jag är ändå nöjd med att jag kunde styra in frågeställningarna till de områden jag ville prata om.
Tyvärr lyckades jag inte riktigt på en punkt och gjorde ett klavertramp. När jag försökte vända perspektiven i frågan om att konsumenterna styr utvecklingen och att vi måste upplysa konsumenterna slog det snett.Susanna Haby (M) höll ett inlägg om att hon försöker handla lokala produkter i den lokala butiken och att hon kan åka och besöka gårdarna som producerar. Moderatorn Elisabeth Höglund kommenterade detta med att Susanna förmodligen var mer upplyst än de flesta konsumenterna. Jag försökte föra ett resonemang om att man måste se till att omfördela resurserna så att låginkomsttagare har råd att köpa mer ekologiskt och att marknadsmekanismerna inte motverkar den goda politiken och förtroendevalda reduceras till kampanjarbetare som uppmanar folk att göra goda val. Jämförelsen mellan Susannas villkor och mina grannars i Gårdsten villkor föll ut lite plumpt och uppfattades snarare som ett personangrepp på henne.
Eftersom det dröjde rätt länge innan jag fick komma in igen lyckades jag fundera ut en taktik som jag tror höll för att ta mig ur det hela och styra fokus dit det hör hemma: bristen på maktanalys när man talar om konsumentinflytande.
Då kom frågeställningen in på hur mycket extra vi är beredda att betala för lokal ekologisk mat. Jag kontrade med att säga att frågeställningen är fel. Det är inte konventionell mat som är det ”normala.” Den är ju inte ens konventionellt odlad. Det som idag kallas konventionellt odlad är en oerhört kort historisk parentes. Den är så beroende av konstgödsel, kemikalier och fossil energi att den borde kallas kemisk odling eler något.
Om man utgår från den odling vi vill ha – långsiktigt ekologiskt hållbar – blir frågeställningen hur mycket är vi beredda att pruta på av den långsiktiga hållbarheten och vältra över kostnaden och konsekvenserna på andra. Hur mycket sparar vi genom att kränka mänskliga rättigheter? Hur mycket billigare skall maten bli genom att förstöra miljön för kommande generationer?
Fördela istället samhällets resurser mer rättvist. Höj låginkomsttagarnas löner, börja med kvinnorna, så att de kan köpa god, näringsriktig, ekologisk mat.
Pingback: Absurd debatt om ekomat « Jöran Fagerlund