I en krönika i GP den 31 mars kommenterar Gert Gelotte min och Vida Ezzatpoors motion om Ickereligiösa rum. En trvlig och tankvärd krönika som jag överaskades av på planet hem från Bryssel i tisdags. Speciellt överaskad blev jag av följande text:
Hur stort behovet är av en mötesplats där människor möter människor i stället för sin egen uppfattning om vilka de andra är framgår väldigt tydligt av motionen. Detta när Jöran Fagerlund bittert skriver:
”Det är naturligtvis svårt att mäta sig med de lokaler som exempelvis kyrkan, genom ett årtusende av illegitim beskattning av folket, eller enskilda överklassfamiljer, genom abnorm profitering av arbetskraften, har låtit bygga runt om i staden.”
Instinktivt blir jag sur för att bli kallad bitter. Sedan funderade jag ett tag till. Lite bitter är jag nog ändå. Här har kyrkan duperat och beskattat våra förfäder i tusen år. Överklassen har exploaterat arbetskraften här hemma och på andra sidan jorden under hela mänsklighetens historia. Kan man bli annat än bitter?
Tack Gert för en fin krönika och tack för att du fick mig att komma till insikt att jag inte skall bli bitter över att bli kallad bitter.
