Har man kommit på någontig rätt så fyndigt är det jobbigt att inse att någon annan har kommit på samma sak, eller något liknande fast bättre, tidigare. Jag vet att jag inte var först att skriva om att det egentligen är Judas som är det stora offret i påskens händelser och Jesus och gud är förövarna.
Vad jag inte var förberedd på att jag kanske hade rätt. Hittade en gammal Aftonbladetartikel som handlar om Judasevangeliet görs gällande att det var Jesus som bad Judas att föråda homon.
När jag skrev om att Jesus och gud ville att Judas skulle föråda Jesus var det mer på ett konceptuellt plan: att de behövde Judas för att det skulle funka. Inte att det var så det faktiskt gick till. Vet inte om jag skall skratta eller gråta över att kanske ha rätt. Å ena sidan är det ju kul att ha rätt. Å andra sidan är det tråkigt att en bra story går förlorad. Känslolivet är lite ambivalent.
Pingback: Varför offrade gud Judas? « Jöran Fagerlund
Vem vet vad som är rätt eller fel?
En saga ändras mycket genom tiderna, ibland till det bättre ibland till det sämre. Det finns trevligare sagoböcker som man kan offra sin tid på.
vänligen, Eva-Marie
Det var mest det att min ”krönika” byggde på en tvist av den traditionella bibelläsningen. Det ingår i guds plan men sägs inte uttalat i förväg att Judas skall förråda Jesus. Nu kanske det var mer uttalat än vad som tidigare gjorts gällande. Då blir ju min text mindre fyndig.