Läser under den obligatoriska genomgången av dagens tidningsskörd en befriande intervju med Storbritanniens klimatförhandlare John Ashton i Svenska Dagbladet.
John Ashton vill se ett internationellt samarbete om energi, mat, vatten och klimat. Alla dessa frågor hänger ihop, och det understryks när olje- och mat-priserna nu stiger igen, anser han.
–Om vi behandlar dem som separata frågor kommer vi att misslyckas med varenda en av dem. Vårt enda hopp är att visa en ekonomiskt övertygande väg om att klara energi-, mat-, vatten- och klimatsäkerhet samtidigt.
Den vägen är att röra sig snabbare till en ekonomi som förbrukar mycket mindre fossila bränslen, sammanfattar John Ashton.
Den borgerliga regeringens och EU:s position att vilkora sina mål beroende på hur mycket andra gör får sig en rejäl känga.
En annan tes han driver är att EU inte får slå sig till ro med beslutet från 2008 att minska utsläppen med 20 procent till 2020.
–Det kan ha funnits en tendens på en del håll att säga att vi har gjort vad vi behövde göra och kan invänta USA, Kina och andra.
–Men vi bör inte i Europa säga att vi inte går hela vägen om inte amerikaner eller kineser rör sig. Det viktigaste vi kan göra för att få dem att gå fram fortare är att visa vår egen övertygelse och röra oss snabbare själva.
Helt rätt. Ställ om hela ekonomin så fort det går. Börja i Sverige, få med EU om det går. Då har vi en stark förhandlingsposition i Köpenhamn. Fullfölj det oavsett hur det går i Köpenhamn.
Investeringarna kommer att ge jobb som kan lyfta oss ur den ekonomiska krisen och när oljepriset skjuter i höjden står Sverige, och alla som har hakat på, bättre rustade än de som tvekat. Dessutom skickar vi en stark signal till omvärlden: vi företräder de arbetande och de arbetslösa världen över, inte dagens oljeberoende storkapital.
