Som föräldraledig kan man låta partiledardebatten i radio gå hela förmiddagen medan man sysslar med nödvändiga göromål – disk, tvätt och städ – samt uderbara göromål – lek och gos.
De borgerliga stog uppenbart handfallna i dagens debatt. Bristen på visioner är slående. Det är naturligtvis en regerings plikt att försöka säga att de är duktiga och att allt är bra som det är. Men något vill väl de borgerliga efter nästa val. Jag börjar undra om deras strategi går ut på att göra en slags politisk drive-by med några mandatperioders mellanrum. De behöver inte ha några planer att regera och ta ansvar. Deras reformer är näst intill enkelriktade. När allmänna resurser är privatiserade är de svåra att ta tillbaka. In, gör en snabb stöt och låt sossarna städa upp tycks vara melodin.
Oppositionen skötte sig bra. Något förvånad kom jag på mig själv med att tycka att Maria Wetterstrand presterade bäst. När jag försöker förstå varför ser jag att det var klimatpolitiken. Ohly har en bättre klimatpolitik men han pratade inte lika mycket om den. Han lät helt enkelt borgarna ta för många replikskiften på utgiftstaken och riksbanken. Ni vet det där som sades vara skälet till att Ohly för ett årsen inte fick vara med S och Mp i samtalen.
Jag förstår Ohlys taktik. Låt dem komma bara och ge igen med hur oansvarliga borgarna är som lånar till skattesänkningar samtidigt som de gör folk arbetslösa. Det funkade bra men Ohly borde ha tagit chansen att döda debatten när den uppstod redan under Jan Björklunds anförande. En av de replikerna borde Ohly ha använt för att föra fram vår kritik av utgiftstaken och även ha gjort det mer offensift. Borgarna fick oemotsagda påstå att utgiftstaken har bidragit till att sanera stadsfinanserna och hålla räntorna nere.. Det är ytterst tveksamt.
Främst är det en allmän konjunkturuppgång som har gett skatteintäkter. Utgiftstaken har tvärt om inneburit missade chanser och försämrat läget.
Ohly var bra när det gäller a-kassan, välfärd och jämställdheten. Utan att presentera vår offensiva jobbpolitik genom investeringar för ett hållbart samhälle är det lätt att falla i återställar-fällan.
Sahlin var som vanligt oppositionens svagaste kort. Hon måste inse att det inte går att skapa en bild av politiska skiljelinjer genom retorik. Hon måste bryta sig loss från mittenfåran i svensk politik genom andra förslag än de S tidigare har stått för. När tvåpartisystemet formeras i Sverige är det nödvändigt att Sahlin lyssnar på Mp och V i klimatfrågorna och V i välfärdsfrågorna. Annars kommer väljarna inte ha mycket till val 2010 och framåt.
Partiledardebatten visar också både Vänsterpartiets och Miljöpartiets framtida dilemma och kommunikationsproblem: regeringenSahlin kommer att föra en politik betydligt grönare och mer till vänster än någon annan regering i mannaminne. Samtidigt kommer regeringen Sahlin att föra en politik som är betydligt mer till höger än Vänsterpartiets politik och inte leda till en miljöomstälning så snabbt som V och MP önskar.
Jag å min sida är förvånad över förvåningen…
Nåja, både Wetterstrand & Ohly är riktigt duktiga debattörer, som glänser till med jämna mellanrum. Man ska sitta riktigt fast i partifållan för att inte kunna uppskatta bra retorik.
En av de bästa debatterna jag å min sida hört inträffade i riksdagen för ett antal år sedan när Lars Ohly & Fredrik Reinfeldt slog fotbollsanalogier i huvudet på varandra. Roligt, slagfärdigt & träffande! Dessvärre inbillar jag mig att moderatledaren vann just den debatten…
Vad gäller sakfrågan tror jag inte vi kommer så mycket längre, Vänsterpartiet är i regel ganska bra, så länge ni inte kommer på att någon arbetare riskerar att drabbas…
Naturskyddsföreningen är riktigt usel på att behålla gammalt material på webben har jag märkt. En intressant artikel om miljödebatten 1988-2002 hittade jag dock här: http://www2.snf.se/sveriges-natur/artikel.cfm?CFID=1473860&CFTOKEN=95892568&id=291
Och ett försvarstal till Vänsterpartiets favör mot en debattartikel av SNF av min partikollega Max Andersson här: http://maxandersson.blogspot.com/2006/06/tramsigt-av-svenska.html
Jodå, Max är väldigt bra.
För att vända på kuttingen litegrann…
Mamman i Gårdsten och den rike mannen i Askim är egentligen riktigt dåliga exempel av mig. Helt enkelt därför att de är extremer, tom marginella extremer skulle jag drista mig till att säga. Den stora massan består nämligen av en massa medelinkomsttagare vars liv & leverne rent kvantitativt är det stora problemet.
En informationssatsning mot ”de rika i Askim” skulle väl iofs vara kul, som grej betraktad. Men frågan är hur stor den egentliga miljöeffekten skulle bli.
Som miljökämpe inom Vänsterpartiet har du min fulla respekt. Tyvärr har jag inte träffat på så många utöver dig som har visat något större intresse av frågorna. Tvärtom har jag mötts av uppfattningar som att ”miljöförstöringen beror på att överklassen tjänar på den” och liknande förenklingar. När de centrala överlevnadsfrågorna blir en fråga bland många i ett parti, så finns också risken att de alltför ofta får stryka på foten pga andra, motstående, intressen.
Att man som partigängare håller på sitt eget parti är fullt förståeligt och normalt. Jag är likadan. Jag har dessutom mött moderater av uppfattningen att deras miljöpolitik varit överlägsen alla andras, och det på en tid när de knappt hade någon överhuvudtaget! Mitt argument för att just Mp är ”bäst” är enkelt, ett miljöparti som inte ser till att vara bäst i klassen har helt enkelt inget existensberättigande.
Och hittills har vi också hamnat i topp när Naturskyddsföreningen mätt insatserna inför riksdagsvalen. Det räcker för att göra mig nöjd.
Fast i mitt blogginlägg förvånade jag mig själv genom att framhålla att Maria Wetterstrand var bättre i debatten.
Även om de två exemplen är extremer på en skala tycker jag att det är relevant att belysa skillnaderna i ansvar och möjligheter. En informationskampanj leder dels till en diskussion som flyttar fokus rätt och gör en vettig diskussion möjlig. Egentligen orsakar ju ingen någon betydande miljöförstörelse om man tittar på individuella utsläpp. Klimatet skulle inte förändras ett dugg om jag tog bilen till jobbet i stället för bussen. Inte ens om jag flög till Australien varje månad. Det är så att säga alla andras utsläpp sammantaget som är problemet. För att få en vettig diskussion kring det samlade ansvaret bör vi diskutera olika möjligheter.
Dessutom tror jag mänskligheten om gott. Tillsammans med sunda mekanismer kan man även få höginkomsttagare att ändra sig. Nyttan med ett system där man kan mata ut egen el från solceller eller små vindkraftverk på nätet, som främst berör de som bor i villa, är inte bara den el som matas ut utan minst lika mycket den el som sparas för att det lilla kraftverket överhuvudtaget skall generera ett överskott. Likaså har exempelvis ”levande skolbussar” där föräldrar turas om att gå med barnen till skolan i stället för att köra dem i bil haft störst genomslag i välbeställda områden. Främst för att det är där de kör ungarna med bil. Poängen är att mitt yrkande inte bara var propagandistiskt. Jag hoppades på att få det bifallet eftersom jag tror att det går att förändra beteenden.
Kunskapen om partiets politik i olika frågor är varierande och bör så vara. Viktigast är ändå vad vi säger i våra program, hur vi röstar i omröstningar och vad de som ansvarar för frågorna egentligen gör och säger. Vänsterpartiet kan exempelvis inte bedömas utifrån mina prestationer inom skolpolitiken, asylpolitiken, äldrepolitiken… Även om jag gör en del punktinsatser på andra områden får andra partikamrater utgöra måttstocken inom dessa frågor.
De ekonomiska drivkrafterna kan inte förenklas så mycket som i ditt exempel men de har varit och är betydelsefulla. En stor del av miljöförstöringen beror ju på att ekosystemens tjänster har betraktats som gratis och därför har miljöförstörande verksamhet varit lönsam trots att den gröper ur själva kapitalet. Dessutom är det svårt att förbättra miljön om ekonomin jobbar i motsatt riktning. Besparingar och effektiviseringar som leder till minskade kostnader för företag är betydligt lättare att förverkliga än de åtgärder som minskar vinsterna på kort sikt. Om man tittar på storföretagens lobbyverksamhet mot bättre miljölagstiftning kan man konstatera att åtminstone några företag tjänar på miljöförstöringen.
När det gäller Narurskyddsföreningens undersökningar och rankingar vill jag minnas att vi hamnade i topp i den senaste inför EU-parlamentsvalet. 100 procent till V och 97 procent till MP. Nåväl. Jag brukar anse att vi är jämbördiga i dessa. Miljörörelsen har naturligt ett fokus på enbart miljö så de gör väl knappast en helhetsbedömning över exempelvis fördelningseffekter av partiernas skatteförslag.
Vi är till stora delar överens. Särskilt när du lyfter blicken och tittar globalt istället för nationellt. Självklart är det intressant att titta på vem som har både möjlighet och resurser att faktiskt göra saker.
Men problemet är fortfarande inte en socialt sned fördelning i västvärlden, den kan vara dum, orättfärdig och samhällsskadlig på en massa olika vis, den håller likt förbaskat inte nyckeln till miljöproblemen. ”Den ensamstående mamman i Gårdsten” kommer inte nödvändigtvis köpa krav-mat bara hon får mer pengar i handen, den rike mannen i Askim kommer inte självklart pruta på bilkörningen det första han gör. Båda konsumerar i dag för mycket i termer av miljöskadlig resursförbrukning. För mig är det huvudpoängen; vi måste ändra på VAD vi konsumerar, sen kanske vi bör ändra på VEM också, men inte för att rädda klimatet.
Om vi skall fokusera på vad måste vi också förstå vem. Annars hamnar vi i genomsnittets tyranni. Ta flyget till exempel. Det är inte alla svenskar som flyger för mycket. Många flyger inte. Det är de rika som flyger inrikes och på långa semestrar. Ta bilen. Det är inte alla som kör bil. När det gäller att hitta styrmedel måste man förstå vem. Reseavdragen med bil motiveras med att hela Sverige skall leva. Glesbygden behöver bil. Men det är ändå i storstäderna och tämligen välbeställda i storstäderna som gör de flesta avdragen i deklarationen för resor med bil.
Trängselskatterna i Stockholm var bara möjliga eftersom man tittade på vem. De slog helt rätt. Höginkomsttagare, gifta män, betalade mest. De som åker kollektivt fick bättre turtäthet. Vad som kan göras är beroende av vem.
Tittar vi på det globalt ligger ensamstående mammor i Gårdsten, som du skriver, betydligt närmare de utsläppsnivåer som är globalt hållbara än Askimsborna. Tittar vi på vad som skall göras är det olika beroende på vem. Att energieffektivisera våra kommunala bostadshus är ett politiskt beslut. Att minska energiförbrukningen i villorna i Askim är individuella beslut. Ansvaret och möjligheterna för att genomföra vad som måste genomföras för att nå klimatmålen är olika beroende på vem det gäller.
Solidaritetsbegreppet funkar inte utan både vad och vem. Varken internationellt eller solidaritet med kommande generationer. Det handlar om människor och då måste vi fråga vem.
Allt är inte individuella val. Ingen bygger en spårvagnslinje eller en tågtunnel på egen hand. Men individuella val spelar roll. Ta ekologisk mat. Där handlar det om tuffare lagstiftning vad gäller kemikalier och att reformera EU:s och svensk jordbrukspolitik till att enbart stödja hållbart jordbruk. Som jag skrev leder inte höjda löner för låginkomsttagare automatiskt att de väljer mer hållbara produkter men jag tror att det är nödvändigt för att få acceptans. Skall vi få acceptans för omfattande renoveringar av miljonprogrammet med höjda hyror som följd bör lönerna höjas i motsvarande grad. Miljöomställningen måste leda till en upplevelse av att folk får det bättre. Annars se miljöarbete som ett hot. Det kan vi göra med enkel Robin Hood-politik: ta från de rika och ge till de fattiga.
Just för att rädda klimatet är vem en lika viktig fråga som vad. Därför har Ohly en bättre klimatpolitik.
Det är riktigt trist om Miljöpartiet i Göteborg röstar ner bra förslag. Säkerligen lika trist som när Vänsterpartiet i Östhammar skriver motioner om att återinföra bilarna och parkeringsplatserna på vårt nyligen bilbefriade centrala torg, eller röstar ner extra ”kaffepengar” till naturvården.
Lika lite som jag kan förklara & försvara kommunpolitiken i Göteborg så förväntar jag mig inte att du ska göra detsamma för lilla Östhammar. Nu var det ju inte riktigt det det handlade om. Utan om rikspolitik.
Och det intressanta vad gäller rikspolitiken är ju det du skrev att ”Ohlys” klimatpolitik per definition var bättre för att han lägger ett klass- och könsperspektiv på den. Vi kan nog vara eniga om att Vänsterpartiet är ensamma om det perspektivet i denna fråga. Och för mig är det väldigt skönt.
Jag menar att man går rejält vilse när man lägger ett ideologiskt raster på frågor som inte passar för detta. Självklart förbrukar höginkomsttagare mer resurser än låginkomsttagare. Självklart förbrukar män mer resurser (då de har högre löner) än vad kvinnor gör. MEN det är inte där problemet sitter! Naturen & klimatet struntar fullständigt i VEM som gör något, det viktiga är egentligen bara ATT det görs.
Problemet handlar om två saker: Dels storleken på vår resursförbrukning, dels vilka sorts resurser det är vi förbrukar. Den ensamstående mamman i Gårdsten blir inte en bättre miljöängel bara hon får mer pengar i plånboken. Den rike mannen i Askim blir det definitivt om han får mindre pengar, givet att han skär ner på sin konsumtion. Men om hans pengar bara möjliggör för någon annan (mamman i Gårdsten) att förbruka mer, vad har klimatet tjänat på det?
Klimatfrågorna, liksom övriga miljöfrågor, måste enligt mitt sätt att se på dem lösas utifrån ett systemperspektiv. Ett perspektiv som tittar på vilka sorters resurser som vi långsiktigt kan utnyttja och hur resurserna på bästa sätt fördelas i ett mer globalt perspektiv.
Då går man vilse om man samtidigt försöker blanda in helt andra, i detta perspektiv ovidkommande, frågor.
För utvecklingsländerna är vem oerhört viktigt. Inte bara vem som släpper ut idag utan vem som har släppt ut historiskt. Den rika delen av världen har störst möjligheter att minska och skall göra det. Om vem är ointressant är ju den enklaste åtgärden att stoppa all utveckling i de fattiga länderna.
Mina grannar i Gårdsten blir inte automatiskt bättre om de får mer pengar men de får betydligt bättre möjlighet att göra bättre miljöval. Om man fördelar rättvist tjänar klimatet på två sätt: den rike mannen i Askim förbrukar mindre och mina grannar i Gårdsten kan göra bättre val.
Samma sak gäller globalt. Genom att överföra resurser från nord till syd minskar utsläppen i nord och syd kan bygga en klimatsmart teknik. Visst handlar det om utsläppsnivåer. Vi kan inte släppa ut mer än vad naturen tål men om man inte frågar VEM når vi aldrig ett hållbart samhälle. Hållbar utveckling handlar om alla tre perspektiv: socialt, ekonomiskt och naturen. Fördelningspolitiken är det som förenar alla tre perspektiven.
Hej,
Ohlys anförande – se http://www.riksdagen.se – är nr 66 där. Hela upplägget är byggt på perspektivet – borgarna har inte förstått, gör för lite etc.
Se även anförande nr 58, nr 60 o anf 74, Anf 72 är ”hitta på” perspektivet.
Ingenstans analysen att vad vi nu ser är borglig ideologi – liten offentlig sektor etc.
Men du kanske inte heller anser att vi skall anlägga det perspektivet.
Jag tycker att vi skall föra debatten på vår planhalva. Därav resonemanget om utgiftstaken. Lasse borde ha klippt till mer direkt och framfört vår kritik av regelverken och samtidigt sagt att vi respekterar dem.
När det gäller ”för lite och för sent” är det väl inte när borgarna för borgerlig politik vi säger så utan de gånger de försöker framställa det som att de är keynesianer. När de säger att de ger kommunerna extra pengar för att hindra uppsägningar. Då kanske vi kan säga ”för lite och för sent” men vi skall också säga att deras huvudsakliga inriktning är att krympa den offentliga sektorn.
Annars kan man i stället för en nationell klass- och könsfråga se det som ett rakt samband mellan resursförbrukning och miljöpåverkan.
Inte ens svenska låginkomsttagare förbrukar på en hållbar nivå idag, inte heller skulle de göra det om resursfördelningen var precis jämt spridd, snarare tvärt om. Om man nu ska göra en klassanalys handlar det snarare om hela västvärldens befolkning som överklass jämfört med utvecklingsländernas. Frågan är i ett rent klimat- och miljöperspektiv hur & vad som förbrukas, inte av vem.
Därför är det lite trist när Vänsterpartiet emellanåt sätter foten i backen därför att ni upptäckt ett visst förslag ”drabbar” även medlemmar av ”fel” samhällsklass. Lika trist som när centerpartister slänger miljöhänsynen överbord så fort en lantbrukare riskerar att påverkas.
De man är mest överens med är också dem som man blir mest besviken på när de inte håller måttet…
Jo så är det ju. När Miljöpartiet röstar ner bra förslag i Göteborg blir jag mer besviken än när Moderaterna gör det. Exempelvis när de sviker Gazas befolkning eller röstar emot att Göteborg Energi skall bli fossilfritt eller ställer sig bakom K2020 som innebär en aktiv planering för ökad bilism i Göteborg.
Jag kan hålla med om att det är bakvänt att stoppa förslag som bensinskatt för att det drabbar fel personer. Det är väl också det enda område vi har fört ett sådant resonemang. I andra frågor är det också onödigt. Exempelvis trängselskatter gynnar de som inte har bil om kollektivtrafiken.
Att därifrån dra slutsatsen att se ”hela västvärldens befolkning som överklass jämfört med utvecklingsländernas” är felaktigt och farligt. Det handlar om att se vem som har störst möjligheter att förändra sin situation. Alla i Sverige har förvisso för stor resursförbrukning men våra ekologiska fotavtryck är olika stora och vi har inte samma möjligheter att minska dem.
Likaså är det i utvecklingsländerna. Överklassen släpper ut mer och har större möjligheter.
Självklart skall de rika länderna göra mest i klimatomställningen. Och lika självklart borde det vara att de rika i de rikaste länderna gör mest. Det förstår tyvärr inte Miljöpartiet i Göteborg.
Jodå, Ohlys klimatpolitik är självklart bättre! Särskilt när han tidigare mandatperiod försökt hindra högre skatter på bensin mm…
Män och höginkomsttagare förstör miljön mest och orsakar mer utsläpp av växthusgaser. För en framgångsrik klimatpolitik krävs en aktiv jämställdhetspolitik och att klassamhället rivs ner. I dagens debatt är det bara Ohly som säger detta och därför har Ohly den bästa klimatpolitiken eller den enda politik som överhuvudtaget förmår lösa klimatkrisen.
Hej,
har en annan fundering kring Ohlys upplägg.
I partiledardebatten idag i riksdagen så var Ohlys analys att borgarna gör för lite -vi hade gjort mer …
Nähä – det kan inte alls vara rätt !
Det vi ser nu är borgerlig ideologi i praktiken. Systemskiftet.
Vi har ju jättetillfälle att förklara, berätta o jaga in borgarna i ett hörn.
Istället skall vi säga att dom inte gör tillräckligt och dom skall svara – det gör vi visst – och vi skall säga …,
Det andra ”spåret” gillade jag och tycker jag har all relevans.
Det lät ungefär att det är så svårt att delta i en debatt med ”hitta-på” och drog sedan ett antal exempel där borgarna helt enkelt hittar på om vänsterns politik och förslag.
Däremot är det alarmerande tycker jag om vi inför valet skall ha hållningen att borgarna gör för lite, är för passiva, vaknat för sent …
Då avideologiserar vi debatten.
När vi, tycker jag, skall göra det motsatta.
Vi tjänar på att visa upp borgarpolitiken och säga – detta är ingen slump – detta är borglig ideologisk politik …
Tänk – det trodde jag var en ståndpunkt för Vänsterpartiet.
Djävligt besviken.
Mvh
Ulf Sandberg
Vänsterpartiet Hova-Gullspång
Skaraborg
Jag kan inte minnas att Lars Ohly sade att regeringe gjort för lite och för sent. Däremot var det regeringens beskrivning av oppositionens kritik. Alltså en del av hitte-på-kritiken.
[...] Integritet, Internet dn12 ex12 svd12 ab12 svensson annarkia k&å motbilder rödam scraber pamflett sjökapten t Etiketter:FRA-lagen, Högerregeringen, Integritet, Internet, IPRED-lagen, Politik, [...]