Kerstin Andersson
Detta blogginlägg kommer minst 20 år för tidigt. Idag tog vi farväl av Kerstin Andersson i Carl Johans kyrka i Majorna. Kerstin var aktiv i Vänsterpartiet under många år. Hon tog konsekvent ställning för de svaga oavset om det var i solidaritetsarbetet, fullmäktige eller stadsdelsnämnden Tynnered. Kerstin gick alltid till botten med problemen och sökte konkreta lösningar. Tomma krav på rättvisa var inte Kerstins grej. För att komma tillrätta med klyftorna i Göteborg borrade sig Kerstin ner i stadens resursfördelningsmodell och föreslog flera förbättringar.
Tillsammans med Vladimir Jerosimic skrev Kerstin en motion om kommunal bojkott av israeliska varor. Det visade sig vara i strid med kommunallagen men att få in frågan i kommunfullmäktige flyttade fram positionerna för palestiniernas rättigheter i debatten. Viktigast av allt byggde detta pionjärarbete kunskap i partiet. Kunskap som var ovärderlig när Israel attackerade Gaza för drygt ett år sedan.
Tack vare alla juridiska turer kring Kerstins och Vlademirs motion kunde partiet agera snabbt i flera nämnder i början av 2009. Vi föreslog att Göteborg skulle inleda vänortssamarbete med Gaza stad. Vi interpellerade om hur Göteborgs Stad tar hand om de tusentals göteborgare som har rötterna i Palestina. I nämnderna tog vi initiativ för att återuppbygga skolor, bygga reningsverk, vattenverk, sanera förorenade områden, bygga solceller och att två lag, ett för flickor och ett för pojkar skulle få komma och spela i Gothia cup. Två gånger nekades vi vår lagliga rätt att lägga yrkanden. I idrott- och föreningsnämnden och i kommunstyrelsen.
Jag skall inte sticka under stol med att Kerstin och jag till och från hamnade på olika sidor i omröstningar i fullmäktigegruppen. Det var dock påfallande ofta vi från liknande utgångspunkter drog olika slutsatser. Märkligt kan det tyckas men vi var trots allt med i samma parti, olika nyanser av samma färg om du så vill. Likheterna och samsynen var alltid större än motsättningarna. Så här i efterhand kan jag se att det inte blev så dåligt när vi beslutade att gå på Kerstins linje snarare än min. Från min horisont ser jag att jag har mer gemensamt med alla olika nyanser av rött i Vänsterpartiet än med någon annan nyans i något annat parti.
Kerstin hade många parlamentariska uppdrag: fullmäktige, SDN Tynnered, Göteborg Energi och Göteborgs Pensionärsråd. Trots detta var hon inte spretig i sin politiska gärning. Kerstin tog konsekvent ställning för de svaga och längtade innerligt efter ett samhälle byggt på rättvisa och solidaritet.
Vi tvingas nu säga farväl till Kerstin på tok för tidigt . Tack för allt ditt slit. Din gärning skall vi aldrig glömma.
[...] 5. Farväl Kerstin – tack för allt [...]
Det var inte Israel som attackerade Gaza. Det var palestinierna som attackerade Israel, gentemot vilket Israel har fullt stöd i folkrätten att försvara sig genom att eliminera dem som anfaller (dvs de palestinska Hamasterroristerna).
Ditt försök att låtsas som att Israel inte skulle ha rätt att försvara sig (och att det alltid dör även civila i krig) är bara fjantigt och ohederligt.
Palestinierna har bara sig själva och sin inröstade terroristregim att skylla på. De kan ju alltid ta upp sina problem med den ”demokratiska” regim de valt.
De mortibus nil nisi bene !