Nederlag om partiskatt på årskonferensen

Årskonferensens första dag avslutades med två bittra nederlag. Min motion om partiskatt på våra komunala arvoden och motionen om att tillåta motpläderingar vid personval röstades  ner. Årskonferensens beslut är alltid de som gäller och jag är sällan bitter över att röstas ner. Egentligen inte nu heller men argumentationen jag bemöttes med innehöll så många sakfel att jag inte helt kan hålla bitterheten stången.

Kanske var det otaktiskt att slå ihop partiskatten med lönerna för kommunalråd och stadssekreterare. Å andra sidan tycker jag att vi skall kunna ta en samlad och rak diskussion kring villkoren för de partikamrater som innehar kommunala förtroendeuppdrag.

I motionen argumenterar jag för varför vi skall slopa resonemangen om ”efter skatt”.

Grunden för arvodet är vårt gemensamma arbete. Att exempelvis jag får arvode för sammanträdena i miljönämnden och i fullmäktige beror på våra samlade ansträngningar: mina egna och alla andra partikamraters i och utanför de parlamentariska församlingarna. Därför bör också arvodet fördelas mellan den förtroendevalde och partiet. Viktigt att minnas är att arvodena är pengar som den förtroendevalde annars inte skulle ha fått. Därför är den privatekonomiska situationen ointressant. Därför finns inga skäl till undantag. Alla kan, och skall enligt mig, betala partiskatt.

Det kom många tråkiga och osakliga angrepp på motionen. Några menade att den hade en anklagande ton och att den skulle innebära ett misstroende mot våra parlamentariker. Tvärt om säger jag. Vi har ett gott arbetsklimat i distriktet och det är just nu vi har möjlighet att höja ambitionen. Motionen inleds med orden:

Distriktet har redan idag partiskatt på förtroendeuppdrag och betalningsmoralen och administrationen har förbättrats drastiskt på senare tid.

Alla argument som användes mot att kontrollera hur mycket arvode våra parlamentariker har fått kan användas mot att vi har revisorer som granskar distriktets ekonomi. Att vi har revisorer innebär inte att vi saknar förtroende för vår distriktsstyrelse. Tidigare hade fullmäktigegruppen en egen ekonomi som inte ingick i det som revisorerna granskade. Allt sköttes klanderfritt och bokfördes noggrant. När vi återförde fullmäktigegruppens ekonomi till distriktet var det ingen som uppfattade detta som kritik mot fullmäktigegruppen.

På förmötet för män efterfrågades mer konkreta exempel på härskartekniker än de exempel som brukar ges: att män sitter i bastun och dricker öl brukar tas som exempel på undanhållande av information. Låt mig därför gå igenom de härskartekniker jag utsattes för under diskussionen om motionen.

Ett exempel på undanhållande av information var när distriktsstyrelsen hävdade att de politiska sekreterartjänsterna är vanliga arbeten med den enda skillnaden att de är tidsbegränsade. Det stämmer inte alls. De regleras av en speciell lagstiftning som ger rätt till tjänstledighet. Dessutom har de politiska sekreterarna ingen anställningstrygghet eller rätt till andra tjänster i kommunen. Helt rimligt, enligt mig, att kommunen inte skall behöva ta ansvar för personer som partierna släpar in.

Extra orimligt blev det när en DS-ledamot i talarstolen hävdade att de politiska tjänstemännen i Göteborg har avtalsenliga löner. Lönerna sätts helt godtyckligt av en socialdemokrat och en moderat inom ett stort spann som partiernas gruppledare har slagit fast.

Exempel på påförande av skuld och skam kom när det hävdades att jag, genom att redogöra för vilka arvoden som finns idag, ville ändra synen på parlamentariskt arbete till att bara vara att gå på möten. Trots att jag förklarade att det inte alls handlar om ett förändrat synsätt utan en redogörelse för hur det fungerar idag framfördes detta argument på nytt. Det är kommunens regler som ger arvode per möte. Dagens system för partiskatt utgår från en uppskattning av hur många möten ett visst uppdrag medför under ett år.

Ett annat exempel var att motionen skulle nedvärdera ”det finaste uppdrag man kan få”, ett heltidsuppdrag för Vänsterpartiet, genom att lönemässigt likställa det med ”ett vanligt jobb.” åt oss bena ut påståendena. För det första är ombudsmannatjänster inga vanliga jobb varken lönemäässigt eller ansvarsmässigt. Våra ombudsman har löner över genomsnittet i Sverige och det är också ett fint uppdrag. Jag är till exempel stolt varje dag jag tar bussen från Gårdsten till Stadshuset och får jobba i partiets tjänst. Något jag även skriver om på sidan där jag redovisar de gratis kalorier och andra förmåner jag får i tjänsten eller i mina uppdrag.

Den andra delen av påståendet väcker också frågor. Blir uppdraget finare av en hög lön? Är det inte förtroendet från medlemmarna och medborgarna som gör kommunalrådsuppdraget till ett av de finaste uppdrag man kan få? Varför har vi då i kommunfullmäktige röstat emot höjning av kommunalrådens löner?

Vidare kommer inget kommunalråd heller ha samma lön som en ombudsman eftersom det till kommunalrådsuppdraget är knutet ett antal uppdrag som ger arvoden såsom kommunfullmäktige och diverse bolag. En snabb överslagsräkning ger att dessa uppdrag sammantaget berättigar till arvoden i storleksordningen 60 000 kronor per år. Läs mer i kommunens praktiska anvisningar och arvodesbestämmelser för förtroendevalda. Till detta kommer även klart högre framtida pension än ombudsmän. Så även med motionen kommer ett kommunalråds ekonomiska situation vara bättre än ombudsman.

Det går att peka på fler härskartekniker i debatten. Min poäng är inte att utmåla mig som ett offer eller att mina partikamrater är onda. Poängen är att visa att härskartekniker oftast används tämligen omedvetet och att de oftast är tämligen ”oskyldiga”. Härskartekniker är inte ofta flagranta övertramp utan små, små nyanser i tilltalet och argumentationen.

Det förekom också relevant argumentation mot min motion i debatten. När vi anställer ombudsmän räknas tidigare anställningsår i exempelvis Ung Vänster eller andra distrikt. Det ger högre lön till en kamrat som väljs till kommunalråd efter att ha jobbat som ombudsman än en kamrat som inte har det. Det är ett problem.

Att motionen om att tillåta motpläderingar vid personval föll är inget jag är bitter över. Det är bara lite trist att tisllandet i korridorerna kommer att fortsätta. Det hade varit bättre att ta det i talarstolen. Alla vet att man måste få många att stryka samma person om man skall spräcka valberedningens förslag. Det är tråkigt att detta all skötas i smyg i stället för öppet. Det är orimligt att bara valberedningen får lägga ett helt förslag men ombuden inte får presentera ett helt förslag. För att kunna göra det måste man ju berätta vilka man vill ta bort, inte bara vilka man vill lägga till.

Vanligtvis brukar jag inte kommentera interna möten här på bloggen. Årskonferensens överläggningar och handlingar är enligt Vänsterpartiets stadgars §60 offentliga, vilket gör att jag dristar mig till detta undantag.

Läs alla mina inlägg om årskonferensen 2010.