I debatten om min motion att införa Koldioxidbudget för Göteborgs Stad försökte jag få Miljöpartiet att svara varför de inte ser begränsade naturresurser som en bristvara värd att budgetera. Är det verkligen blott och bart pengar som är så viktiga i Miljöpartiets värld?
Eftersom MP och S är stressade över att Vänsterpartiet har en bättre miljöpolitik än de väljer de att ducka debatten och svara på något helt annat. I svaret skriver de att de inte behöver nya mål för stadens klimatarbete. Men jag föreslår inga nya mål. Målet ligger fast: år 2050 skall Göteborgs utsläppsnivåer vara hållbara och rättvisa. Koldioxidbudget är ett medel att nå detta mål.
Frågan jag ställer mig är varför just en stad med en halv miljon medborgare när ett helt land, Skottland, och en betydligt mindre kommun, Åre, kan ha en koldioxidbudget.
Värt att notera var även att Eva-Lena Fransson, som sitter kvar på det mandat hon fick av Vänsterpartiet trots att hon lämnat partiet, röstade mot motionen fastän hon godkänt motionen i fullmäktigegruppen och lovat Marie Lindén att hon skall följa våra beslut.
Tidigare har jag berört koldioxidbudget här, här, här, här, här och här.
Intressant?
Senaste kommentarer