Feltänkt av Arbetaren om kärnkraften.

Richard Warlenius, Klimataktion, på klimatkonferens i riksdagen 5 december 2008
Richard Warlenius, Klimataktion, på klimatkonferens i riksdagen 5 december 2008

På tidningen Arbetaren finns flera av landets skarpaste klimatdebattörer. Cheftedaktören Richard Warlenius, akriv i klimataktion, är en av dessa. Det gör hans ledare från den 11 februari ytterst besynnerlig.

Den gamla linje-2 parollen Avveckla med förnuft är rubriken på ledaren som kretsar till en konstruerad motsättning mellan kärnkraftsmotståndet och begränsning av koldioxidutsläppen.

Richard Warlenius slår fast att i stort sett alla argument från folkomröstningen 1980 är giltiga. Sedan fortsätter han:

”Men sedan 1980 har ett väsentligt argument tillkommit, nämligen att kärnkraften inte genererar stora utsläpp av koldioxid. Och att minska utsläppen av växthusgaser är dagens största energiutmaning.

Det är därför dags att förse Arbetarens gamla och klara ställningstagande mot kärnkraft med ett förbehåll: Kärnkraften får inte, när den avvecklas, ersättas med energi som ökar utsläppen av växthusgaser.”

Jag vet inte hur Arbetaren tidigare formulerade sitt kärnkraftsmotstånd men de måste ha varit tämligen unika i miljörörelsen om den innefattade en satsning på kolkraft.

Min egen erfarenhet av miljöpolitik sträcker sig inte ända tillbaka till 1980 men väl 20 år till 1989 och jag kan inte minnas någon diskussion där vi kärnkraftsmotståndare inte har låtit som en gammal Ted Gärdestad-LP: sol, vind och vatten…

Alltid har vi betonat vikten av att ställa om till flödande energislag. Ständigt har vi betonat växthusproblematiken, i alla fall i de kretsar jag har rört mig de senaste 20 åren.

Beskrivningen på Arbetarens ledarplats av miljörörelsen stämmer helt enkelt inte:

”När miljörörelsen har fokuserat på kärnkraften har kolkraftens alla avigsidor tenderat att hamna i bakgrunden.”

De kortsiktiga problemen Richard Warlenius tar upp för kolkraften med föroreningar och dålig arbetsmiljö är lika giltiga för kärnkraften.

Kärnkraften är dyr och de resurser som läggs på kärnkraften kan inte läggas på förnyelsebar energi. Därför innebär varje fortsatt driftstimme av kärnkraf inte bara att kärnkraften består utan även kolkraften.

Genom att styra bort resurser från kärnkraften till förnyelsebar energi möjliggörs även en avveckling av kolkraften.

Det må vara hänt att den fjärde generationens kärnkraft kan vara ett sätt att drastiskt minska halveringstiden i använt kärnbränsle, men lyft då den diskussionen. Det kan vara ett tillfälligt sätt att ta hand om det avfall som redan finns och inte en del av den långsiktiga  energiförsörjningen.

Eftersom ledaren är skriven på felaktiga antaganden om kärnkraftsomröstningen 1980 och miljörörelsen som slitit sedan dess förstår jag inte poängen med den.

Det är möjligt att Arbetaren 2009 behöver formulera om sitt kärnkraftsmotstånd. Resten av milrörörelsen, som jag känner den sedan 1989, behöver det inte. För oss har alternativen till kärnkraft alltid varit koldioxidneutrala.

3 kommentarer

Lägg till →

  1. Naturligtvis borde den totala kostnaden för kärnkraften tvingas in i elpriset. Men den fossila energins totala kostnader är ojämförbart mycket större: risken för en kärnkraftsolycka m.m. är överhuvudtaget inte på samma skala som de risker klimatfrågan innehåller.

    Säg att vi börjar internaliserar CO2-kosnaderna på riktigt, och lägger på en CO2-skatt motsvarande 20 kronor per liter bensin. Det går gott att argumentera för att det är på tok för lite, men redan på den energimarknaden skulle en korrekt prissatt kärnkraftsel mycket väl kunna hitta köpare.

    Vad Arbetaren har greppat är vilken drastisk energikris vi står inför den dag vi slutar blunda för klimathoten. Den rimliga energiproduktionen kommer inte täcka våra behov på länge, även med de hårdaste svångremmar. Vi kommer att använda ändliga energislag för överskådlig tid, och det ena är betydligt mer akut att fasa ut än det andra.

  2. Jöran Fagerlund 26 februari 2009 — 10:25

    Det var primärt verklighetsbeskrivningen jag reagerade på. Först och främst var det påståendet att miljörörelsen hävdat att man skall ersätta kärnkraften med energi som genererar CO2-utsläpp. Antingen har jag varit blind eller så har Arbetarens redaktion stött på en obskyr del av miljörörelsen.

    En välvillig tolkning av vad som står kombinerat med en mer korrekt verklighetsbeskrivning av miljörörelsens agerande kanske kan sammanfattas så här: ”Arbetaren har liksom miljörörelsen sedan 1980 hävdat att kärnkraften skall ersättas med förnyelsebar energi. Det var helt rätt då och en konsekvent avvecklingspolitik i enlighet med linje-3 skulle ha gjort att Sverige idag skulle ha haft en helt förnyelsebar energiförsörjning utan vare sig kärnkraft eller fossila utsläpp. Nu genomfördes inte den politiken eftersom Linje-2 vann och sossarna har konsekvent vägrat ställa om energiproduktionen. Därför ändrar nu Arbetaren ståndpunkt i kärnkraftsfrågan och resonerar 2009 i stort sett som linje-2 gjorde 1980.”

    Det hade varit mer hederligt i stället för att försöka blanda bort korten genom att dra in påståenden om kärnkraftsmotståndet som inte stämmer.

    Det andra jag reagerade på var beskrivningen av kärnkraften som den fungerar idag. Det som gör att resonemanget inte håller. Linje 2 funkar än sämre idag än det gjorde 1980.

    Kärnkraften kommer aldrig att ha någon betydane andel av den globala energiförsörjningen. Det skulle krävas tusentals reaktorer världen över. Kärnkraften är inte platsberoende geografiskt som vattenkraften men den kan, precis som vattenkraften, enbart vara en betydande del i energiförsörjningen i vissa länder.

    Ta resonemanget om arbetsmiljön. Att så många fler dör i kolgruvorna beror på volymerna. Jag har inte sett , och Arbetaren har inte presenterat, några beräkningar som visar att kol har sämre arbetsmiljö än uran per energienhet el som kommer ut på nätet. Det är ju den enda rimliga jämförelsen.

    Hela resonemanget i ledaren är konstruerat och utgår inte från en verklig konflikt: mellan två ändliga energislag. Det är klart om vi bara stänger ett kärnkraftverk och inte gör något mer uppstår den konflikten. Men det är det ingen kärnkraftsmotståndare som hävdar detta.
    Snarare är konflikten fortfarande, precis som 1980, mellan förnyelsebart och ändligt.

    Som Arbetaren påpekar är kärnkraften dyr. Allt annat lika i statsfinanserna innebär varje dag av fortsatt drift av – trots enorma subventioner – dyr kärnkraft att resurser inte kan satsas på förnyelsebar energi.

    En avveckling av kärnkraften frigör medel för förnyelsebar energi. Skulle samma subventioner – forskning och värdet av att kärnkraften inte behöver försäkras – läggas på förnyelsebar energi skulle produktionen ställas om på ett par decennier med befintlig teknik.

    Att energipriserna skulle höjas beror ju enbart på att de idag ligger för lågt. Varken atomkraften eller fossilkraften bär sina egna kostnader. Försäkringspremien för ett atomkraftverk är så enorm att man helt enkelt struntar i den. Inget försäkringsbolag försäkrar ett atomkraftverk. Händer något får samhället ta kostnaderna. Lika så med kolkraften.

    Vinsterna privatiseras, kostnaderna socialiseras. På känt maner. Vindel och solel är ju nästan konkurrenskraftigt som det är. Skulle ful-elen bära sina egna kostnader skull priset mångdubblas.

    Oppinionsmässigt för diskussionen om klimathotet och partitaktiskt vore en övergång från linje-3 till linje -2 vara förödande. Av de tre partier som anslöt sig till folkrörelserna i linje-3 är det bara Vänsterpartiet kvar. Kristdemokraterna och Centern balanserar snarare till höger om linje-1. Här har vi unika möjligheter att faktiskt plocka borgerliga väljare. Vår tillväxt brukar ju annars oftast ske på bekostnad av SAP eller MP.

    Viktigare än all partitaktik: kärnkraften är inte en lösning på klimathotet, inte ens den befintliga. Tvärt om en ras avveckling av kärnkraften är en förutsättning för att klara klimathotet.

  3. Jag skulle tro att jag delar RWs syn, och att den kanske kan uttryckas lite precisare som att ”Om det finns viss motsättning mellan att stänga ner kärnkraftsverk och att minska användningen av fossil energi, och det gör det nog, är det klimatfrågan som är det allt överskuggande problemet.”

    Alternativen är begränsade om vi inte pratar om en ganska lång sikt, och då är det avgörande vilka energislag vi prioriterar att de ska ersätta.

    Så fort man börjar prata energipriser blir det också tydligt tycker jag – ska vi kunna avveckla båda inom överskådlig tid krävs det en drastisk höjning av energipriserna, som partiet inte skulle klara av att försvara. Då blir det väl inga elbilar alls, och etanol är inte mycket till lösning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: