Det är kriminella män som slåss vid fotbollsmatcherna

Hearing om huliganer
Hearing om huliganer. Från vänster: Seppo Vaihela, klubbdirektör IFK Göteborg, Jonas Georgsson, arenachef Gamla Ullevi, Karl Lundén, Fryshuset, Erik Nord, Chef länsordningspolisen.

Idag höll kommunstyrelsen i Göteborg en hearing kring huliganvåldet vid våra fotbollsarenor. Representanter från polisen, kommunen och fotbollen var på plats. Alla var överens om att något måste göras samtidigt var det få som ville kännas vid ansvaret fult ut. Många inlägg utmynnade i att någon annan borde ta ansvar.

Dario Espiga (S) påpekade att man inte skall kalla de bråkande för firmor eller supportrar. De begår kriminella handlingar och skall behandlas och benämnas som just det: kriminella.

Mikael Janson (FP) tog upp problemet med grabbkulturen inom fotbollen. Jag förde samman resonemangen de bårda förde och påpekade att det är kriminella män som slåss. Kopplingen till idrotten är stark. Etnologen Jesper Fundberg visade i sin avhandling ”Kom igen, gubbar!” problem med jargongen inom idrotten. Tre arketyper utmålas som icke önskvärda: kärringen, bögen och invandraren.

Med bakgrund i bland annat detta skrev Vänsterpartiets Ana Rubin en motion till kommunfullmäktige med förlag att kartlägga hur föreningarna som får bidrag av kommunen arbetar med inkludering av alla och koppla arbetet till bidragsgivningen. Den kompromiss vi kom fram till i kommunstyrelsen innehöll bara kartläggningen och inga åtgärder. Tråkigt att de andra inte ville gå fullt ut men den senaste tidens händelser kring Gamla Ullevi men kartläggningen är ett viktigt första steg och det är angeläget att det arbetet snarast bli klart så att vi kan börja diskutera åtgärder.

Busarna framställs ofta som en svans som inte har med klubbarna att göra. Det är å ena sidan sant. Det är också lika sant att föreningarna har varit veka i sitt avståndstagande från bråkstakarna och framför allt den egna värdegrunden och vad som är OK i den egna verksamheten och vad som är OK på den egna läktaren. Där kan de bli betydligt bättre. Där hade tankarna i Anas motion varit ett bra incitament.

Det pratas ibland om att föra en dialog med firmorna eftersom de består av människor man kan nå och prata tillrätta. Nog kan man prata med de flesta men det skall i så fall vara polisen och de sociala myndigheterna com skall försöka nå dessa precis som man försöker nå andra kriminella. Föreningarna gör bäst i att helt ta avstånd från firmorna och de kriminella.

Förutom det långsiktiga arbetet måste flera kortsiktiga åtgärder vidtagas snabbt. Promillekontroll och narkotikajundar i entrén. Upphör med ölförsäljningen på arenan under högriskmatcher. Som polisen sade: när det gäller orsaker till ordningsstörning kommer alkohol på första, andra och tredje plats.

Mediauppståndelsen var stor. Här intervjuas Marie Lindén (V) av radion.
Mediauppståndelsen var stor. Här intervjuas Marie Lindén (V) av radion.

Förlägg matcherna tidigare på dagen. Se till att tillresta inte får vänta flera timmar innan och efter matchen.

Ordningen inne på arenorna blir bättre men fotbollen kan inte släppa ansvaret för vad som sker utanför arenan. Det formella ansvaret för ordningen på allmän plats ligger hos polisen men klubbarna kan inte ducka för vad som sker runt omkring arrangemangen. Det som sker utanför arenorna är ett samhällsproblem. Om inte detta kan lösas på annat sät måste fotbollen läggas ner i sin nuvarande form och det vore djupt olyckligt och därför borde fotbollen ta sitt ansvar för att minska de negativa konsekvenserna.

Man får börja med att titta på den egna värdegrunden och fundera på hur människor som säger sig älska fotbol kan skrika att de hatar andra som säger sig älska fotboll, fast ett annat lag. Extra märkligt blir det när man sedan kan påstå sig älska de spelare man nyss hatade bara för att de tar på sig en landslagströja.

Hur framställer sig tävlingsidrotten själv? När det är derby talas det om slaget om Ullevi. Det är landskamp. I varje matsch skall segrare och förlorare utses. Är det konstigt att det blir konflikter?

Det finns bara ett tillfälle jag är mer nöjd med att utöva en tävlingsfri idrott, som aikido, än när problemen kring tävlingsidrotten blir så uppenbara: när jag själv står på mattan och icketävlar. Skönt att jag redan i fväll kan idrotta utan att tävla.

Annonser

15 kommentarer

Lägg till →

  1. Mattias Enroth 07 maj 2009 — 21:48

    Problemet här känns som att ditt inlägg blandar ihop en massa saker alldeles för mycket. Frågan om våld på- och utanför arenan måste dras isär redan där. Du pratar om att föreningarna skall jobba mot sexism,homofobi och rasism i sin egen verksamhet samtidigt som man får uppfattning att du även ger samma känga till supportergrupperingarna – även där måste man dra isär diskussionen och problemformuleringarna/lösningarna.

    Själva är jag en ganska hängiven supporter och dessutom aktiv vänsterpartist i Sthlm, och jag ser att många medlemmar inte riktigt vet vad det hela handlar om.

    Men det här håller jag med om – Föreningarna skall jobba mot all intoleras som kan finnas inom själva föreningen. Där skall man som politiker kunna ställa krav på uppvisat arbete. Sånt behöver man inte vara mesig kring.

    Sen kommer frågan om supportrarna och diskussionen måste då bli en helt annan.

    – ”Det är också lika sant att föreningarna har varit veka i sitt avståndstagande från bråkstakarna och framför allt den egna värdegrunden och vad som är OK i den egna verksamheten och vad som är OK på den egna läktaren. Där kan de bli betydligt bättre. Där hade tankarna i Anas motion varit ett bra incitament.”

    Pratar vi här enbart om föreningarna i Göteborg – eller det alla föreningar som råkar ha ”firmor” och vad dessa kan ha för värdegrund. Eller gäller det alla supportrars värdegrund och finns det något större problem kring den på arenan och utanför?

    Sen skriver du : ”Förutom det långsiktiga arbetet måste flera kortsiktiga åtgärder vidtagas snabbt. Promillekontroll och narkotikajundar i entrén. Upphör med ölförsäljningen på arenan under högriskmatcher”.

    Här blandas blandas andra frågorna ihop, återigen. Sen när våld inne på arenan ett återkommande problem? Här tillskriver du att vanliga supportrar är ett problem, trots att problem på arenor knappt existerar. Ditt förslag kan knappast sägas vara att bara vilja få bukt med firmornas våld. Eller är det föreningarna värdegrund som här skall försvaras?

    – ”Föreningarna gör bäst i att helt ta avstånd från firmorna och de kriminella.”- för att sedan skriva – ”Ordningen inne på arenorna blir bättre men fotbollen kan inte släppa ansvaret för vad som sker utanför arenan. Det formella ansvaret för ordningen på allmän plats ligger hos polisen men klubbarna kan inte ducka för vad som sker runt omkring arrangemangen”.

    Jag gärna vilja veta vad man tror att man skulle få för effekt av att ta avstånd från firmorna?Det är ju inte som att de kommer sluta slåss med varandra eller upphöra med sin existens. Dessa har dessa ingen officiell anknytning till klubben. Föreningarna tar ju istället många gånger ansvaret och försöker föra en dialog med dem för att minimera det mest destruktiva beteendet. Det är snarare beundransvärt och syftar just till att försöka ta ansvar.

    – ”Man får börja med att titta på den egna värdegrunden och fundera på hur människor som säger sig älska fotbol kan skrika att de hatar andra som säger sig älska fotboll, fast ett annat lag. Extra märkligt blir det när man sedan kan påstå sig älska de spelare man nyss hatade bara för att de tar på sig en landslagströja.”

    Om man säger så här så har man inte förstått hur det är att vara supporter. Det handlar om passion, kärlek, hat, sorg, lycka, gemenskap, adrenalin. Allt kan tillskrivas i ett supporterskap, om man själv vill. Man har tilldelat sig ytterligare en dimension för att utveckla och förstärka känslan av att man lever ett liv. Precis som vi har känslor för allt här i livet. Varför går vi ens och tittar på fotboll eller hockey, osv – Man sparkar/slår ju bara på en bit gummi/skinnbit?

    Supportrarna för föreningarna i Sverige skall snarare ses som ett föredömme för resten av världen, inte minst i fotbollsammanhang. Man är många, man är aktiva, och inte alls speciellt problematiska. Detta trots att svensk organiserad fotboll inte är i närheten av att hålla speciellt bra kvalité. Dessutom börjar vi gå mer och mer ifrån den breddidrotten vi borde behålla och stå för. Politiska pampar, föreningspampar, mfl avskyr att en så massa människor aktiverar sig och vill ha mer att säga till om. Då är det självklart att man tar tillfället i akt att försöka kontrollera supportrarna i större utsträckning och föra en stor diskussion om ett relativt litet problem.

    Speciellt partiets medlemmar måste kunna se att ”huliganfrågan” är en kamp som i grunden inte handlar om huliganernas vara eller icke-vara.

    • Jöran Fagerlund 10 maj 2009 — 00:01

      Det är tacksamt att få så många kommentarer på en blogg som bara har varit igång sedan årsskiftet. Extra tacksamt är det att den uppmärksammas av partikamrater från andra delar av landet.

      Med 14 kommentarer och en hearing med mängder av förslag blir det sammanblandat. Låt oss först hålla isär vad jag faktiskt framförde under hearingen. Jag framförde tre synpunkter:

      1. Skälet till att man skall kalla de som bråkar och ställer till problem för kriminella gäng istället för firmor eller supportrar är just att inte tillskriva de skötsamma supportrarna problem de inte orsakar. Det gör det också lättare att fokusera på att utkräva individuellt ansvar och ställa de som begår brott inför rätta.

      2. Vänsterpartiet skall i alla lägen göra en genusanalys. Att inte påpeka att det är män som slåss och att det är i samband med herrmatcher vore nästan tjänstefel från min sida. Få kvinnor slåss och bråken kring damallsvenskan är få.

      3 När frågor kring grabbkultur dyker upp och vad kommunen gör tycker jag att det är lämpligt att informera om de beslut kommunfullmäktige har tagit angående allas inkludering. I synnerhet som beslutet kommer ur en motion av en vänsterpartist.

      Resten jag har skrivit här på bloggen är tankar kring de förslag som presenterades under hearingen. Det är viktigt att komma ihåg att hearingen och mitt blogginlägg handlar om ”högriskmatcher” min grundsyn är naturligtvis positiv till fotbollen och supporterkulturen. Som Sveriges största folkrörelse har idrotten ett stort ansvar. Motionen från Ana Rubin (V) sammanfattar det hela väl i de första meningarna:

      ”Sveriges största folkrörelse brukar idrottsrörelsen, med ca 3 miljoner utövare, med rätta kallas. Idrotten kan ge såväl utövare, ledare, publik m.fl. stora och vardagliga upplevelser. Den kan ge många en rikedom i sina liv och påverkar såväl unga som gamla, kvinnor och män och de normer som finns i samhället. Idrotten måste därför sägas ha ett oerhört stort ansvar för de värderingar som de står för.”

      Två av förslagen jag presenterar: alkotester och narkotikahundar vid högriskmatcher fick stöd på hearingen av supporterklubbarna. Bland annat framfördes detta som ett alternativ till polischefen Erik Nords förslag att sluta med alkoholförsäljning i centrala Göteborg tre timmar innan match. Sä här säger Anders Almgren i Änglarn till radion:

      Varken Anders Almgren i Änglarna eller Mattias Andersson i Öis supporterklubb Balders Hage tror på idén att torrlägga Avenyn några timmar före varje match.

      – Det känns som ett väl radikalt förslag som första steg. Ett förslag som nämndes idag är att alkotesta personer innan de går in på arenorna och inte släppa in de mest berusade personerna. Där är det mer rimligt för den åtgärden är ju mer individualiserad och drabbar inte alla, säger Anders Almgren.

      Det är ett bra resonemang att visa att åtgärder vid arenan minskar våldet utanför arenan. Resonemanget är enkelt. Riskerar man att inte få komma in på matchen dricker man inte för mycket innan match. Det förekommer droganvändning bland dem som slåss. Om man riskerar att bli gripen håller man sig borta från arenorna.

      När nu supporterklubbarna stödjer detta förslag tycker jag att kommunen som ägare till Gamla Ullevi kan gå dem till mötes. Det är i alla fall rimligt att partiet inte helt avvisar detta önskemål.

      Detta är ett exempel på att vi som parti lätt hoppar i galen tunna om vi driver linjen att: ”Frågan om våld på- och utanför arenan måste dras isär redan där.”

      Polisen, kommunen, föreningarna, supporterklubbarna, supportrarna har alla olika ansvar, olika möjligheter och olika befogenheter. Till detta kommer massmedias bevakning. Rollerna måste vara tydliga men den önskvärda tydligheten får inte resultera i att man skyfflar de svåra frågorna mellan sig.

      Jag menar att supporterklubbarna med förslagen om alkotest och narkotikahundar har visat att frågan om våld på- och utanför arenan måste hållas ihop för att kunna lösas. Våldet på arenorna är lågt. I synnerhet med tanke på hur många människor som rör sig på arenorna och hur många matcher som spelas utan några svårogheter.

      Även värdegrundsarbetet behöver hållas samman även om fotbollsklubbarna och supporterföreningarna är två olika organisatoriska enheter.

      För det första är de intimt beroende av varandra. Beter sig supportrarna illa drabbas klubbarna och omvänt spelar klubbarna dåligt eller hittar på tvivelaktiga skattelösningar drabbas supportrarna.

      För det andra består hejarklackarna till stor del av personer som har spelat fotboll i unga år eller har egna barn som spelar idag. Jag har svårt att tänka mig att ett framgångsrikt inkluderingsarbete i föreningarna inte spiller över till supportrarna.

      Fotbollsklubbarna tar ett stort ansvar för fair play på planen. Ansträngningarna från klubbarna att föra upp detta arbete på läktarna och ut utanför arenorna behöver, enligt mig intensifieras. Det blir en märklig logik att barn och unga lär sig att inte skrika på domaren på planen medan det är OK att göra det när man blir vuxen och sätter sig på läktaren.

      GAIS deklarerade på hearingen att de har som policy att inte tacka klacken om den inte sköter sig. Jag vet i ärlighetens namn inte hur de ställer sig till vårt förslag om att redovisa inkluderingsarbetet för att få bidra. Därför skall jag inte försöka mig på att påstå att vi och GAIS säger samma sak. Jag konstaterar bara att även de har ambitioner att nå ut till klacken med ett budskap om vad som är OK och inte OK. Med andra ord är de mer inne på att hålla samman arbetet med det egna värdegrundsarbetet och klackens snarare än att hålla isär dem som du skriver Mattias:

      ”Du pratar om att föreningarna skall jobba mot sexism,homofobi och rasism i sin egen verksamhet samtidigt som man får uppfattning att du även ger samma känga till supportergrupperingarna – även där måste man dra isär diskussionen och problemformuleringarna/lösningarna.”

      I det samlade arbetet med allt det positiva föreningen och supportrarna har tillsammans menar jag att klubbarna och supportrarna som står för det positiva tydligare måste deklarera var gränsen går. Den går när folk börjar slåss. Dä behöver avståndstagandet vara kraftfullt precis som vänstern behöver ta avstånd från stenkastning och kampsporter måste ta avstånd från våld och deklarera att verksamheten inte har något med actionfilmer att göra.

      Du Mattias skriver själv att firmorna inte har någon ”officiell anknytning till klubben”. Där tycker jag att gränsen skall dras. Klubbarna och supportrar jobbar tillsammans och lämnar ”firmorna” till socialen och Polisen. Ett steg i det avståndstagandet är att sluta kalla dem för firmor. Firmor låter häftigt. Direktör låter häftigt. Kallas de exempelvis AIK:s firma kopplas de samman med AIK.

      Effekterna jag hoppas att uppnå med att ta avstånd tydligare är att rentvå fotbollen. Att alla delar synen att det inte har med fotboll att göra.

      Det tredje förslaget jag presenterade – att sluta sälja folköl under högriskmatcher – handlar inte heller enbart, eller ens främst, under matchen utan att minimera våld efter matchen. Om alkotest innan ger alla ett lågt ingångsvärde och man inte har någon möjlighet att fylla på under matchen kommer promillehalterna vara låga när folk kommer ut och riskerna för våld efter matchen minskar.

      Den Svenska idrottsrörelsen och supportrarna är ett föredöme för resten av världen som du skriver Mattias. Precis som den svenska jämställdheten är ett föredöme kan vi inte nöja oss med att Sverige är bäst i världen. Vi vänsterpartister får inte vara nöjda med mindre än att det är bra oavsett om det är sämre i andra länder.

      Mina 20 år i Vänsterpartiet och 25 år i aikido, varav 12 år på centrala förtroendeuppdrag gör mig kanske, enligt din beskrivning, till både politisk pamp och föreningspamp som inte har förstått hur det är att vara supporter.

      Mina erfarenheter är likartade som de som har presenterats här i diskussionen det är den egna klubben – och i kampsporternas fall den egna stilen – som ligger närmast om hjärtat. Idrotten som sådan kommer i andra hand. Samtidigt är det idrotternas värdegrundsarbete som lyfts fram av idrotterna och av samhället. Inte minst fotbollen pratar om det viktiga arbete de gör för att fostra ungdomar.

  2. Gustav Landström 07 maj 2009 — 14:43

    Det jag vänder mig mot Jöran är att du visst har greppat Polisen och GPs verklighets beskrivning av vad som hänt under påsk helgen.

    Du tror att detta är ett enormt problem det är det inte. Jag går på minst 20 allsvenska matcher om året var av 15 st i Göteborg och det är aldrig bråk inne på arenan. Enda gången jag kan minnas som är ganska unik på 2000-talet var när AIK stormade oss på GAIS läktaren.

    Sedan att AIK i desperation ville storma planen 2004 när de höll på att åka ut kan man ha olika åsikter om men det är försåtligt.

    Det här är ingen stort problem, det är ett överdramatiserat problem. Därför är det inte lämpligt att partiet förträdare kallar fotbollssupportrar Kriminella Män.

    Det stora problemet är en problembeskrivning som inte stämmer överens med verkligheten.
    Självfallet har du rätt när du säger att Misshandel faller under allmänt åtal, men vi har även en samtyckespargraf i lagen som gör det möjligt att utav sporter, typ kampssporter eller hockey.

    • Jöran Fagerlund 07 maj 2009 — 16:19

      Min syn skiljer sig mest från din och supporterföreningarna i frågan om var gränsen för klubbarnas ansvar går. Du argumenterar att inte mycket händer på arenorna och det stämmer såtillvida har jag ingen annan verklighetsbild än du om vi inte båda har GP:s verklighetsbild. jag menar dock att klubbarna biter sig i svansen när man försöker dra linjen så skarpt som vid fasaden på arenan. Allt utanför är samhällets ansvar. När supportrar sitter och gapar iförda klubbtröjor och kastar blomkrukor på Avenyn så är det ett problem för klubben. Det skadar klubbens anseende. Jämför med att någon sätter upp affischer och klistermärken från Ung Vänster på olämpliga ställen. Vi har haft liknande problem i Svenska Budo- och kampsportsförbundet. Det krävdes mycket arbete för att komma till rätta med skriverier om ”karatesparkar” etc. Vi har bland annat skrivit in etiska regler i förbundets stadgar.

      Poängen med att kalla det fåtal som begår brott för kriminella män är ju just att skilja ut de som begår brott från supportrarna och klubbarna. Detta för att man inte skall se vanliga supportrar som huliganer. Att blanda samman fotbollsfans med våldsverkare och kalla båda grupperna för supportrar är olämpligt för alla, i synnerhet partiföreträdare. Det är viktigt för förståelsen att man gör könsuppdelad statistik. Det är mestadels män som bråkar. Av omtanke om fotbollen vill jag inte peka ut alla som gillar att gå på fotboll som icke önskvärda därför kallar jag supportrar för supportrar och slagskämpar för kriminella. Använder man ord som firmor ökar sammankopplingen.

      Jag är ingen jurist men jag är övertygad om att det samtycke hockeyspelare ger inte är det samma som de som slåss. Kampsporterna är lagreglerade genom speciell lagstiftning.

      Den problembeskrivning Ana målade upp i motionen tycker jag är relevant och stämmer med den forskning som finns på området.

  3. Jag tror att ytterligare ett perspektiv att anlägga på läktarvåldet är den starka kopplingen mellan idrott och näringsliv. Istället för att ropa efter hårdare kontroll av fotbollspubliken och hitta problem hos vissa individer borde man ropa efter hårdare kontroll över icke kommunalt finansierad verksamhet i samband med idrottsutövning.

    Genom idrotten har näringslivet fått en möjlighet att profilera vissa varor mot att man sponsrar idrottsverksamheten. Det gäller inte bara reklam längs läktarsidorna, utan också ölförsäljningen. Alkohol är ju den utan tvekan största orsaken till läktarbråken. Att sälja alkohol i samband med fotboll borde inte bara förbjudas under högriskmatcher, utan förbjudas helt och hållet. Ett sådant förbud tror jag publiken kan godta mycket lättare än att arenan förvandlas till en modern variant av fånglägren i Gulag.

    Motståndet mot detta, och särskilt i dessa kristider med dess svårigheter att upprätthålla sponsoravtal, kommer att komma från kommun och näringsliv. Men det är där det skall gnällas, anser jag, snarare än från läktarplats där vanligt folk finns.

  4. Short Valley 07 maj 2009 — 00:25

    Gustav: Varför är hat riktat mot just homosexuella och etniska folkgrupper värre än hat riktat mot andra grupper?

  5. Gustav Landström 06 maj 2009 — 23:14

    När började vi köpa polisen och GPs verklighets syn på problem?

    Och hur kopplar du ihop Anas motion med det? Skulle man sluta ge kommunalabidrag till GAIS, IFK och ÖIS då? Skulle de få sluta använda Gamla Ullevi eller hur är lösningen?

    Och ja det är faktiskt helt okej i en demokrati att få skria ut att man hatar någon annan så länge man inte idkar hets mot folkgrupp eller homofobi.

    • Jöran Fagerlund 07 maj 2009 — 10:06

      Vi skapar vår egen problemställning och inte GP:s eller polisens. Det var därför jag tog upp Anas motion under hearingen. Jag kan inte minnas att Anas motion har nämnts som en lösning vare sig av polisen eller GP. Anledningen att jag tog upp den var att det efterfrågades åtgärder från kommunen och även att grabbgulturen nämndes som ett problem. Om Anas motion verkställs och inkluderingsarbetet förbättras är jag övertygad om att det som kallas för grabbkultur – bland annat kränkande omdömen av homosexuella, invandrare och kvinnor – skulle minska. Kan man bibehålla det arbetet upp i vuxen ålder och kommunicera det med klubbarnas fans är jag övertygad om att det har positiva effekter för att minska våldet.

      Nu var vi inte så detaljerade i Anas motion men vi skrev att det skulle genomföras en kartläggning och att ”kriterier med krav på att aktivt jobba med inkludering av HBT-personer för att få föreningsbidrag formuleras utifrån resultatet av kartläggningen.” Det innebär att de föreningar som inte aktivt jobbar med inkludering blir utan bidrag. Precis som föreningar som inte redovisar medlemstal eller inte har ungdomar inte får bidrag idag. Redovisningen behöver inte vara märkligare än att man skriver ett par rader i sin verksamhetsberättelse. Det innebär inget merarbete för klubbarna eftersom alla klubbar skall redovisa en verksamhetsberättelse till sitt årsmöte enligt RF:s normalstadgar (21§ 6a om jag inte missminner mig). Skall man har bingotillstånd får man redovisa sin verksamhetsberättelse. För hanslaget/idrottslyftet krävs också ansökan och redovisning.

      Man får skrika hata i en demokrati men inte i en idrottsförening. Det finns massa saker som är lagliga men inte tillåtna i idrotten. Vanliga mediciner, eller alkohol, räknas som dopning. I Ung Vänster får inte 20 åringar dricka alkohol även om det är lagligt etc.

      I RF:s normalstadgar står bland annat:

      Vår verksamhetsidé
      Vi vill på alla nivåer bedriva vår idrott så att den utvecklar människor positivt såväl fysiskt och psykiskt som socialt och kulturellt. Därför vill vi utforma vår idrott så att
      * den i alla led ständigt utvecklas och förbättras till form och innehåll
      * alla som vill, oavsett ras, religion, ålder, kön, nationalitet, fysiska och psykiska förutsättningar, får vara med i föreningsdriven idrottsverksamhet
      * den ger upplevelser och skapar kontakt mellan människor ur olika samhällsgrupperingar
      * de som deltar får vara med och bestämma om och ta ansvar för sin verksamhet
      * den ger alla som deltar en kamratlig och trygg social gemenskap.

      I ideprogrammet Idrotten vill som enhälligt antogs av riksidrottsmötet 1995 och sedan reviderades 2005 står förutom det ovan nämnda:

      Social utveckling
      Idrott ger gemenskap. För många är kamratskapet i föreningen ett avgörande skäl att engagera sig. De får i föreningen en trygg social gemenskap. Barn och ungdomar lär sig att respektera och umgås med andra människor, också över generationsgränser, kulturella och etniska gränser. Genom ledarna får de positiva vuxna förebilder. Samhörigheten i föreningen motverkar människors isolering. Idrott i förening ger därmed ett mervärde som ska vara tillgängligt för alla.

      Nu görs mycket redan från fotbollen och de ser att de har ett stort ansvar och tar även ett stort ansvar. De vill själva hjälpa till att identifiera och porta huliganer som beter sig illa exempelvis.

      November 2002 antog Riksidrottsstyrelsen en policy mot sexuell diskriminering. Policyn uppdaterades januari 2006 ”Mot diskriminering på grund av sexuell läggning inom idrotten”.

      Det är ju till stor del på grund av allt detta positiva arbete som idrotten bedriver som samhället stöttar, och enligt mig skall stötta, idrotten ekonomiskt.

      Frågan är då vad man gör när idrottsevenemangen i sig lockar till sig problem. Jag tycker exempelvis att fotbollen bättre kunde ha tagit ansvar för den ökade prostitutionen i Tyskland vid Fotbolls-VM 2006. Det är inte fotbollen som organiserar denna verksamhet men den uppstår kring ett fotbolls-VM. Man satte upp mobila bordeller enbart på grund av VM. Vid högriskmatcher blir det bråk i Göteborg enbart för att det är match. Det sker inte på Ullevi men jag tycker ändå att fotbollen kan ta ännu lite mer ansvar än det stora ansvar de redan tar för att minska riskerna för våld.

  6. Jag tycker att våldet ska stävjas men jag tror att du har fel i din analys att det handlar så mycket om den ”grabbiga kulturen”. Det är också ett problem, ett stort problem, men ett annat problem. Du skriver att misshandel lyder under allmänt åtal och det är mycket riktigt, varför då inte dömma enligt brottsbalken istället? Vi behöver ju inte uppfinna hjulet, vi kan titta ut i Europa. Tyvärr så tittar alla på england, det är fel för dom har fortfarande kvar sina problem, titta på Tyskland istället. Där har man kommit någonstans.

    • Jöran Fagerlund 07 maj 2009 — 10:25

      Jag tycker att jag har redogjort ganska väl för kopplingen mellan den homofobiska grabbkulturen och dåligt beteende på läktarna men jag har inte sett några resonemang som motbevisar mig. Klubbarna i Göteborg tycks resonera rätt så lika mig i denna fråga och har bl.a. som policy att inte tacka publiken om de har betett sig illa.

      Jag är inte helt insatt i alla detaljer kring Tyskland kontra England men i på Gamla Ullevi och fotbollen i stort jobbar man efter den tyska modellen med ståplatssektioner som kan byggas om till sittplats och inte den engelska med enbart sittplats.

      När det gäller Anas motion om att aktivt arbeta för allas inkludering har jag svårt att se att den riktar blicken åt England snarare än Tyskland. Vad jag vet finns det varken i Tyskland eller England krav på att aktivt arbeta för att inkludera alla för att få ekonomiska bidrag från samhället. Där får jag i ärlighetens namn säga att jag inte vet hur det ser ut och har inte heller ansträngt mig för att ta reda på det.

  7. Tycker faktiskt inte att det är så farligt. Att de är kriminella är väl ganska svårt att bevisa. De slåss bara med varandra, så varför stör sig alla på dem så mycket. Jag kan ärligt talat säga att det är kul att titta på när folk slåss, och det tycker många andra. De skadar bara sig själva.

    • Jöran Fagerlund 06 maj 2009 — 17:08

      Det som hände på påskafton drabbade väl inte bara de som slogs. Misshandel faller under allmänt åtal vilket gör att de som slåss blir kriminella just därför att de slåss. Det är svårt att tro att någon som pucklar på en annan rejält slipper åtal bara för att båda gav samtycke.

  8. Som fotbollsupporter kan jag inte se att något av det du skriver skulle hjälpa mot det firmarelaterade våldet. Snarare skulle de flesta av åtgärderna bara reta upp vanliga åskådare, utan att egentligen nå något resultat.

    Redan idag är folk förbannade på att utvecklingen går mot att säkerheten nästan ska vara på flygplatsnivå.

    Det man stör sig mest på är att åtgärderna eskalerar. Det blir hårdare och hårdare tag, som drabbar vanliga fans. Samtidigt med denna utveckling är ju huligankulturen på rejäl dekis. Det är betydligt, betydligt lugnare nu än det var för 10-20 år sedan. Och den utvecklingen har varit ganska konstant. Sen händer något och alla känner sig tvingade till en rad panikåtgärder som egentligen förstör mer än de gör nytta.

    Tidigare matchstart, snälla, lägg ner det. Kvällsmatcherna har alltid en bättre atmosfär kring sig.

    Jag tycker det här är rätt talande:
    ”Man får börja med att titta på den egna värdegrunden och fundera på hur människor som säger sig älska fotbol kan skrika att de hatar andra som säger sig älska fotboll, fast ett annat lag.”

    Nej, alltså. Fansen älskar sin klubb. Inte laget, inte fotbollen (även om många naturligtvis är fotbollsintresserade), inte spelarna. Klubben. Det är den man lever för och lägger ned en massa tid och pengar på. De flesta vanliga fans bryr sig heller inte ett dugg om landslaget i jämförelse. Får jag välja mellan ett SM-guld för min klubb och ett VM-guld för Sverige väljer jag ett SM-guld för min klubb 10 gånger av 10.

  9. Du skriver att om inte ”samhällsproblemet” våld runt idrottsevenemang kan stävjas måste fotbollen i sin nuvarande form läggas ner. Samtidigt säger du då att det inte är ett problem som klubbarna kan lösa. Det vore intressant om du ville utveckla vad du tycker att klubbarna ska göra mer än vad de gör idag? Det voro också intressant med en jämförande diskussion när det gäller krogvåld, brott på musikfestivaler, motorträffar och vad det nu kan vara.
    Jag vill inte försvara våldet – jag hatar det, men jag tycker att man måste vara tydlig i kravbilden och så tycker jag att man måste ha proportioner när man diskuterar frågan.

    • Jöran Fagerlund 06 maj 2009 — 15:38

      Det är främst två saker jag tror är viktigt från klubbarnas sida. Ett fullständigt avståndstagande från de kriminella. Ett aktivt arbete med att få bort kopplingen mellan klubbarnas namn och de kriminella som kallas firmor. Benämnd dem konsekvent som kriminella, använd inte ord som firma eller direktör. Även ordet ”grabbig kultur” är ett problem genom att det lite granna slätar över vad det handlar om: män som slåss och fäller kränkande kommentarer om kvinnor, homosexuella och invandrare. Kriminella gäng och gangsterledare är vad de är. Dessa tankar fick visst stöd även från klubbarna som var på plats idag. De kan bli bättre.

      När det gäller dialogen tror jag att det är viktigt att det är rätt personer som för dialogen. Precis som med andra kriminella är det de sociala myndigheterna och polisen som skall sköta detta, inte klubbarna. De skall inta hållningen att bråkstakarna är välkomna tillbaka den dagen de slutar slåss.

      Vad Vänsterpartiet konkret föreslog när motionen från Ana Rubin behandlades var att klubbarna skall redovisa hur de jobbar med att inkludera alla. Det är inte så svårt. Det räcker med att man skriver ett par extra rader i verksamhetsberättelsen om vad man har gjort under året.

      Det svåra är väl att faktiskt göra något i verksamheten men det måste göras och det är helt rimligt att kommunen kräver det eftersom vi ger så stora summor i bidrag till föreningslivet. Det är inte OK att någon säger ”håll bögavstånd” i duschen. Det är inte OK att någon säger ”bögvarning” när någon annan bryr sig lite ”för mycket” om sitt utseende. Det är inte OK att kalla den som skjuter löst för en kärring.

      Man måste se hela kedjan. Om detta tillåts så tillåts även att publiken skriker ”hata XXX” på läktaren och på stan.

      Det finns mycket annat våld och problem vi skall ta itu med, exempelvis krogvåldet, men det finns inte något motsvarande problem kring en verksamhet som får så mycket ekonomiskt stöd av samhället som idrotten. Det är klart att alla som får stöd av samhället vare sig det gäller markupplåtelse för motorträffar och rockfestivaler inte får se igenom fingrarna med våld och kränkningar.

      För att vara tydlig: Jag tycker att idrotten skall få ett stort stöd och att idrotten gör en fantastisk nytta och sprider stor glädje. Jag har varit en del av idrottsrörelsen sedan barnsben och de senaste 20 åren som ledare. Just därför tycker jag att idrottsrörelsen i allmänhet och fotbollen i synnerhet har ett ansvar att aktivt jobba med inkludering av alla. Då kan vi få bort homofobin, sexismen och rasismen i de egna leden; få bort hatet kring matcherna och till och med kapa banden till de kriminella våldsverkarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: