Leica valde lyxen framför fotografering

Kunde ha varit ren kvalité. Leica gjorde den till lyx.
Kunde ha varit ren kvalité. Leica gjorde den till lyx.

Med småbarn hemma hann jag inte bevaka den direktsända presskonferensen den 9 september som jag skrev om tidigare. Nyheterna Leica presenterade var inte så ”groundbreaking” som förhandsinformationen gjorde gällande. Leica M9 presenterades som väntat. Ser ut att vara en fantastisk kamera. Egentligen är det den kamera Leica M8 borde ha varit. Allvarligt talat. Att släppa en Leica M med annat sensorformat än 24×36 mm (småbildsformat) är helt enkelt barockt. Det var ju Leica som introducerade småbildsformatet för stillbildskameror. Därefter utvecklade man mätsökarkameran och de manuella objektiven till perfektion. Om man har betalat femsiffrigt för ett objektiv är det orimligt att det skall ha någon annan brännvidd än den som står på objektivet.

Prismässigt fortsätter Leica sin resa in i lyxträsket. Rekommenderat pris är 50000 kr plus moms. 62500 är ilte i det mesta laget för de flesta. Leicas VD Rudi Spiller förklarade också på presskonferensen att Leicas kameror var för dem som alltid förväntar sig det bästa. De som exempelvis dricker de godaste vinerna. Jag vet många fantastiska fotografer som nöjer sig med lite enklare viner, eller kanske till och med pilsner, men som är beredda att betala för kompromisslös kamerakvalité.

Tyvärr är det inte enbart kamerakvalité Leicaanvändare får betala för. I prissättningen ingår en hel del exklusiv lyx. Jag är övertygad om att Leica skulle kunna hitta en balans mellan intäkt per såld kamera och antalet sålda kameror på en annan nivå. Kanske halva priset och tre gånger så många kameror vore rimligt.

Leica X-1
Leica X-1

Den största överraskningen var Leica X-1. En kompaktkamera med fast objektiv med brännvidden 24 mm som motsvarar 35 mm i småbildsformatet. Den stora nyheten var att man har satt i en APS-C sensor. Samma typ som i många digitala systemkameror. De tekniska specifikationerna andas möjligheter att ta bra bilder. Detta är en kamera många professionella fotografer har längtat efter. En riktigt bra kompakt att ha med sig när man inte orkar bära sin riktiga kamerautrustning. Det viktigaste är då bildkvalitén och inte finesser. Ingen zoom, trist men OK om optiken blir bättre. Ingen filmfunktion, trist men OK.Tråkigt att de inte lyckats klämma in optik med största bländare 2,0 i stället för 2,8. Summicron istället för Elmarit som det heter på Leicaspråk. Leica har ju faktiskt fått in en lins med bländare 2,0 i Panasonic LX-3 som heter D-Lux4 på Leicaspråk.

Här har Leica en unik nisch men väljer ändå lyxen. Sigma har försökt göra en kompaktkamera med stor sensor. De dras med två problem: 1 de är kända för att göra bra men billiga objektiv. 2 De är låsta till en sensortillverkare eftersom de äger den. Jag har aldrig förstått tekniken men Sigmas sensor lyckas inte riktigt prestera så där häpnadsväckande bilder. Det är nog inte där skon klämmer utan hur mycket folk är beredda att betala för kvalité. Hela Sigmas idé går ut på att göra optik i klass med de stora tillverkarna fast billigare. Ibland bättre, ibland sämre men alltid i stort sett lika bra. Det gör att folk inte är beredda att betala mycket mer för en Sigma-kamera än en Nikon eller Canon eftersom de är vana att betala mindre för objektiven.

Därför kostar en Sigma DP2 runt 9000 och Canons bästa kompakt Powershot G11 runt 6500. Större spann fungerar inte. Ricoch GR Digital III kostar runt 7000, Panasonic LX-3 5200 och dess Leicavariant D-Lux4 runt 8000. Det går säkert att hitta andra priser. Poängen är att Leica kan ta ut ett par tusen mer bara för att det står Leica på Panasonickameran.

Leica skulle därför lätt kunna ta 10000 för en X-1 kanske till och med 10000 + moms dvs. 12500. För detta borde de kunna bygga en X-1 bara de bygger tillräckligt många. Vad väljer då Leica för pris? 18000 i Sverige. Det är mer än bara kompromisslös kvalité det är lyx. Man vill helt enkelt att Leica även fortsättningsvis skall vara exklusivt för dem som har råd.

Tråkigt. Jag förstår att det är svårt att prissätta M9 långt under M8. Men X-1 är en helt ny kamera i en klass för sig. Ingen annan tillverkare har något liknande förutom Sigma. Leica kunde ha valt fotograferna. En bra bas att skapa en relation till alla de fotografer som idag har annan utrustning. När det är dags för dem att uppgradera sina mellanformatskameror kanske de då lättare snegla på Leicas nya system S2. Nu valde Leica att fortsätta på den inslagna vägen. Istället för fotograferna valde de lyxsamlarna.

Ping: DN, Svd, GP, C&D, C&D, NYT, VA, MND,

Om inlägget

Design, Foto

2 kommentarer

Lägg till →

  1. Kan förstå frustrationen jag har inte heller råd att ge mig en Leica men jag tror att du missat lite av orsakerna till prisskillnaderna. Leica byggt av Panasonic är något dyrare, men marginellt, eftersom de stora tillverkningskostnaderna är samma som för Panasonic men sedan skickar Leica med mer prylar samt har sin egen programvara och vad jag kunnat forska fram använder man något högre kvalité i lins glasen.
    När det kommer till X1 och M serien samt S2 är allt en helt annan historia. X1 byggs i Tyskland med tysk personal som har skälig lön medan Panasonic, Nikon, Canon med flera använder underbetalda arbetare i bland annat Thailand då får man tyvärr räkna med att det blir 100% dyrare. Dock en Nikon 3Dx kostar 10000 kr mer än en M9 trotts underbetald personal. Så förutom kvalité betalar man mer för att vi i Europa inte underbetalar vår personal på samma sätt, det kan vara värt att betala för.

    • Jöran Fagerlund 21 maj 2010 — 13:14

      Panasonic och Leica bygger väl sina gemensamma kameror i Japan om jag inte missminner mig. Min Leica D-lux 3 är ”Made in Japan” i alla fall. Japanska löner är inte så låga jämfört med tyska. Tekniskt är väl Leica D-lux 3 samma som Panasonic LX-2? Tror inte att det är någon skillnad på optik.

      Nåväl det var M9 och X1 jag tänkte på när jag skrev om lyxen. Ja löner är generellt en stor förklaring till de höga priserna men jag tror att det går att få samma lönsamhet med en annan modell. (Typ sälja dubbelt så många kameror till halva priset.)

      Nu valde Leica att sälja färre kameror till högre pris. Dvs. man valde den dåliga sidan av exklusivt: där det höga priset exkluderar köpare. Hög kvalité och med tillhörande pris behöver inte vara exkluderande. En mer realistisk prissättning av exempelvis M) skulle få ut fler på marknaden. Tillsammans med begagnad optik skulle det öppna möjligheten för många att använda Leica och säkra framtida försäljning av kameror och toppoptik. Det är ju ändå optiken som är Leicas signum.

      Med övergången till digital teknik är det frågan om dagens Leica ägare kommer att köpa ännu en Leica efter M9. Leicaägarna blir inte yngre och jag tror att det hade varit bättre för företagets framtid om man hade valt en annan prismodell. Men jag gissar bara och önsketänker eftersom jag inte har råd med en M9. Det skall villigt erkännas.

      Min egen Leica CL använder jag knappt. Film känns verkligen gammaldags.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: