Positiv stämning inför bildandet av Svenska Aikidoförbundet

Grupparbeten var en central del i arbetet.
Grupparbeten var en central del av dagen.

Svenska Budo & Kampsportsförbundet beslutade på den senaste stämman att omorganisera sig. I stället för att organisera verksamheter i sektioner bedrivs nu verksamheten i egna förbund och SB&K är en paraplyorganisation. Det är en utveckling jag jobbade för under mina år i förbundsstyrelsen som sektionsordförande för aikidosektionen.

Dagens diskussioner har varit påtagligt positiva. Det finns en vilja att hitta en organisation för mångfald där alla får plats. Den enkla lösningen är helt enkelt att lämna stilarna utanför. Förbundet sysslar med det som är gemensamt och klubbarna har huvudansvaret för sin egen verksamhet.

Jag menar att det nya Aikidoförbundet inte skall ge stöd till enskilda klubbar eller kluster av klubbar och stilar. Genom Idrottslyftet kan klubbarna få det stöd aikidosektionen tidigare har gett som bidrag för läger med kvinnliga instruktörer och klubbsamverkan. Det har varit bra åtgärder men jag ser ingen anledning att vi skall lägga medlemsavgifter på det när det kan finansieras på annat håll.

Den ambition vi vaskade fram under tidigare framtidskonferenser att klubbarna skall vara i centrum tycks stå sig bra. Idag har vi kommit på ett par bra saker ett aikidoförbund kan göra för att stötta klubbarna. Jag tror att med dessa åtgärder kan vi hejda medlemsraset som påbörjades för något år sedan. Vi kan till och med öka antalet tränande jämfört med idag men jag tvivlar på att det räcker till att fördubbla antalet tränande som målsättningen är i Vision 2020. Målsättningen att aikidoförbundet skall ha 10 000 medlemmar år 2020 är helt enkelt orealistisk med mindre än att vi får stora ekonomiska resurser eller att vi får ett annat fokus på verksamheten. Jag värnar målsättningarna om mångfald och klubben i centrum som vi pratade om under förmiddagen. Men då kommer inte den kommande styrelsen att ha befogenheter nog att kunna ta ansvar för ett mål på 10 000 medlemmar. Ansvar och befogenhet måste hänga ihop. Ett mer realistiskt mål är att vi under ett par år bromsar upp medlemstappet för att sedan öka och kanske landa på 6000 medlemmar år 2020.

Några bilder:

4 kommentarer

Lägg till →

  1. Jöran Fagerlund 11 oktober 2009 — 22:15

    Just jämställdhetsaspekterna var något jag lyfte under diskussionerna igår och även tidigare. Vi kan inte bara framhålla de positiva aspekter av aikido som förenklar jämställdhet: vi tränar tillsammans, vi har inga tävlingar etc. Vi bör även titta på sådant som är positivt som kan leda till problem på andra områden. Att vi inte pratar så mycket på mattan exempelvis. Det skapar koncentration och fokus. Det skapar också ett klimat där vi tvingas försöka kopiera lärarens tekniker med kroppen i stället för att fråga direkt. Det gör att mycket av samtal och frågor sker efter passen och om man inte tänker sig för riskerar detta att ske i herrarnas omklädningsrum.
    Det är inte omöjligt att lösa i aikidon lika lite som i samhället i övrigt. Det kräver bara, precis som i samhället i övrigt, ett aktivt arbete.

  2. Ingrid Tinglöf 11 oktober 2009 — 18:19

    Personligen tror jag mycket på att behålla de som faktiskt redan hittat till aikidon, mer än att värva nya. Varför slutar t.ex. många tjejer? Varför slutar många ungdomar när det är dags att gå från barnträning till vuxenträning. Här finns mycket att göra på klubbnivå, och där man behöver se på saken med nya ögon, tror jag. Om för mycket av den sociala samvaron och beslutsfattandet sker i herrarnas omklädningsrum stänger man effektivt tjejerna utanför. Ingen vill känna sig utanför, då söker man sig hellre till ett ställe där man är med i gemenskapen. Här kan utbildnings- och informationsinsatser hjälpa klubbarna att gå igenom sitt ”bortfall” och se över hur man agerar på den egna klubben.

    Men jag håller med om att en fördubbling känns avlägsen. Många klubbar känner att hur många affischer de än sätter upp, hur många skolor de än besöker ökar de inte. Så där tror jag mer på att hålla kvar de man redan har fått in i dojon.

  3. Det är möjligt att nå 10 000 medlemmar år 2020, men det kräver mycket arbetsinsats och tid. Det kan vara att dessa är bägge en bristvara, men jag tror definitivt målet är möjligt! Sikta mot galaxen och nå stjärnorna 😀

    Trevligt att det är trevlig stämning! Det är skönt att höra 🙂

    /Mika (som är hemma och försöker vårda sin värkande mage)

    • Jöran Fagerlund 10 oktober 2009 — 22:54

      Mål skall vara realistiska. Eftersom det finns en samsyn kring att det är klubbarna som skall göra jobbet betyder det att alla klubbar skall fördubbla sitt medlemsantal. De redskap som har diskuterats under dagen räcker inte till det. Om vi tar min egen klubb Göteborgs Aikidoklubb kan de åtgärder som mötet pratat om hjälpa till att vända en negativ trend till att öka medlemsantalet men inte en fördubbling. Det ger inte 340 nya medlemmar på 10 år.

      OK, vi kan bilda nya klubbar men jag tvivlar på att vi får någon större medlemstillströmning genom det.

      Har vi 7000 aikidoutövare i förbundet om tio år är det en fantastisk prestation men om målet är satt till 10000 kan det inte kallas för något annat än ett fiasko.

      Krya på dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: