Då är man plötsligt en twittrare

För några månader sedan skrev jag ”Personligen tror jag inte på Twitter eller Facebook som ett redskap för förtroendevalda”. Ändå twittrar jag nu. Förklaringen är enkel. Jag vill börja strama upp min bekantskapskrets på Facebook.

Idag är jag jag vän på Facebook med många jag bara har kontakt med i jobbet. Några av dessa tänkte jag fråga om vi kan följa varandra på Twitter istället. Hoppas att ingen blir stött när jag ”gör slut” på Facebook.

Lite mer privat på Facebook och lite mer officiell på Twiter med andra ord. Min profil på Twitter är föga fantasifull: joranfagerlund.

Dessutom kanske det är någon av våra 21038 väljare som vill hålla koll på Vänsterpartiets ledamot i miljönämnden. Då passar ju faktiskt Twitter bättre än Facebook eftersom man kan följa mig utan att behöva vara vän med mig. Tekniskt funkar också Twitter bra ihop med bloggen som kan importera mina uppdateringar automatiskt.

Vill man ha koll på mina aktiviteter behöver man alltså inte ens följa mig på Twitter. Det räcker att gå in på bloggen då och då. Den som vill ha full koll följer mig både på Twitter och prenumererar på min blogginlägg via RSS.

Bloggen kommer trots allt vara navet i mitt digitala politiska arbete även framgent. Twittrandet betyder nog inget i sig. Dessutom är det digitala arbetet bara ett komplement till riktigt politiskt arbete bland riktiga människor i den riktiga världen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Om inlägget

Design, Kultur, Politik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: