Första bloggåret måste betraktas som framgångsrikt

När jag startade bloggen den 1 januari tänkte jag att den skulle få ett år innan jag utvärderar om jag skall fortsätta. Nyårsafton är summeringarnas och årskrönikornas tid och jag skall inte vara sämre. Det första året måste ändå beskrivas som över förväntan. 50 000 visningar, 445 inlägg och 1245 kommentarer. Bra eller dåligt? Beror väl på vad man jämför med. Fler inlägg än dagar på året tyder på viss aktivitet. Tre gånger så många kommentarer som inlägg tyder på viss aktivitet och mer än dubbelt så många visningar än de som röstade på oss i kommunalvalet 2006. Jag har skrivit om statistiken tidigare. Jämför man med den valkrets jag valdes i, Hisingen, är det tio gånger så många visningar som röster. (5019 röster)

Mest trafik har jag, föga förvånande, när jag bloggat om rikshändelser som tidningarna har skrivit om. Ping-tjänster gör att mina inlägg syns på de stora drakarnas sidor. Det var bra i EU-valrörelsen även om jag inte riktigt hade koll på tekniken under våren. Är det relevant att synas på Svenska Dagbladets hemsida? Tja, så länge vi i vänstern har egna dagstidningar är det relevant att vi försöker ge en annan bild än borgerlig media. Så länge våra väljare är hänvisade till borgerlig media för att få någon som helst information behöver vi synas där.

En annan iakttagelse jag gjort är att bilder leder till mer trafik. Ett gott råd i all enkelhet till mina bloggkollegor på vänsterkanten är alltså att ta med sig en kamera lite oftare. Det är inte så svårt när man väl har fått in vanan.

Det som gläder mig mest är att mina rapporter från kommunfullmäktigemiljönämnden och de lokala aktiviteterna med Vänsterpartiet i Angered lockar många läsare. Riksnyheterna är intressanta, i synnerhet när jag var sjua på EU-valslistan, men det finns många andra vänsterbloggare som är mer aktiva och bättre på riksplanet. Det är det lokala som är anledningen till att jag bloggar. Helt enkelt eftersom ingen annan i fullmäktigegruppen gör det.

Januari präglades av Israels angrepp och övergrepp på Gaza. Det mest lästa inlägget var att Ulrika Andersson blev skjuten av israelisk militär.

Februari handlade mest om fullmäktige och distriktets årskonferens. Vårt förslag till översiktsplan segrade. Jag experimenterade med film och ljud på bloggen. Annars var den stora nyheten att Bostadsbolaget hade låtit en direktör på Vägverket gått före i kön och fått en flådig lägenhet i Haga.

Internationella kvinnodagen firade jag i Los Angeles. På bloggen skrev jag i mars om hur Scan kokade levande grisar och att Socialdemokraterna öppnade för skattehöjning i Göteborg. Något erkännande att det var fel att sänka skatten kom dock inte.

I april rapporterade jag från FAH och skrev om typografisk hjärngympa och varför jag i framtiden aldrig kommer att vara modig igen. Mod är något fegisar tar till när de inte törs.

Bilderna från arbetarnas högtidsdag var de mest visade under maj månad. EU-kampanjen drog igång på allvar.

EU-kampanjen fortsatte in i juni och vi gjorde ett dåligt valresultat. I slutet av månaden rapporterade Kodak att de lägger ner produktionen av den legendariska diafilmen Kodachrome.

Juli innebar en fantastisk ledighet med familjen och inte ett enda inlägg på bloggen.

Augusti började med bilderna från Hiroshimadagen och slutade med att Japan bytte regering. Under Hiroshimadagen lämnade jag in en motion om att Göteborg skall ansluta sig till organisationen Borgmästare för fred. Den kommer upp i kommunstyrelsen i januari.

September innebar mycket arbete i miljönämnden och många inlägg på bloggen. Jag lämnade även in en interpellation om skattesänkningarnas kön.

I oktober började klimatkonferensen i Köpenhamn göra sig påmind. Klimatdebatten tog fart och regeringen Reinfeldt klantade till allt.

I november började jag twittra. Jag skaffade även en officiell profil på Facebook.Lite mer privat på min privata Facebook och lite mer officiell på den officiella Facebook och Twiter med andra ord. Min profil på Twitter är föga fantasifull: joranfagerlund.

När julklapparna började trilla in i december startade jag en ny sida på bloggen: Gratis kalorier och andra förmåner. Den blev snabbt uppskattad. Populism? Tja, jag vill varken förringa eller försköna tillvaron som fritidspolitiker eller politisk tjänsteman. Om jag redovisar alla fringisar får ni läsare fälla omdömet.

Nu börjar det bli dags att svida om till smokingen jag köpte för 35 kronor på Bikupan för något år sedan. Tack för i år. Vi ses igen valåret 2010. Bloggen kommer att vara kvar. Det blir mitt nyårslöfte.

PS. Läs Cecilia Verdinellis krönika om Attacs uppgång och fall.

Media: GP, GP, GP, GP, DN, DN, DN, Svd, Svd, Svd, Svd, AB, GT,

Om inlägget

Politik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: