De flesta farhågorna som hittills har diskuterats om de rödgrönas överenskommelse om EU är obefogade och det gäller att hitta de som verkligen är ett problem

För några dagar sedan kom den rödgröna uppgörelsen om EU. Flera partikamrater har varit besvikna och uttrycker oro för att Vänsterpartiet överger vår EU-kritiska hållning. Det finns brister i uppgörelsen men de är inte lika svåra att hantera som den gemensamma budgetmotionen som faktiskt innebär att de rödgröna accepterar största delarna av borgarnas skattesänkningar. EU-uppgörelsen är ett bra exempel på Vänsterpartiets behov av att försvara en uppgörelse och samtidigt föra fram sin egen politik. Här har partiledningen inte mäktat med att mobilisera partiet. Ett par EU-kritiska utspel i samband med uppgörelsen hade varit på sin plats.

I mångt och mycket ligger skrivningarna i överenskommelsen i linje med Vänsterpartiets partiprogram och nuvarande arbetssätt:

Vänsterpartiet motsatte sig Sveriges medlemskap i EU. Skälen för vårt ställningstagande är fortfarande giltiga. Vi respekterar resultatet i folkomröstningen, men har inte skäl att ändra vår principiella stånd-punkt.

Vår EU-kritiska position gör det än viktigare att verka för en vän- sterpolitik och för EU:s demokratisering i Europaparlamentet och andra fora där unionens politik bestäms. Det gör vi i samarbete med andra radikala och demokratiska krafter som verkar inom unionen, såväl parlamentariskt som utomparlamentariskt. Vårt mål är att ersätta EU:s odemokratiska beslutsformer och fördragsfästa kapitalism med en alleuropeisk samverkan grundad på demokratiska principer.

Borgarna kritiserar oss för att vi som vill gå ur EU inte skall tycka något om EU. Det vore som att Moderaterna inte skulle kandidera i landstingvalen bara för att de vill avskaffa landstingen eller att de bara utser ledamöter till fem av Göteborgs 21 stadsdelsnämnder (som blir tio inom kort) eftersom det var deras bud i förhandlingarna om SDN-reformen.

Samtidigt går det inte att ducka för att det är en kompromiss och att partiet har fått svälja en hel del. Jonas Sjöstedt nämner försvarsområdet som ett område där vi har gjort eftergifter. Sedan konstaterar han:

Överenskommelsen innebär inte att vi kräver någon mer makt till EU. Däremot speglar den det EU som faktiskt finns efter Lissabonfördraget. Vänsterpartiet röstade konsekvent emot Lissabonfördraget och krävde folkomröstning i frågan genom hela processen. Men idag gäller fördraget. Jag ser inget alternativ till att påverka politiken på de områden som EU faktiskt redan bestämmer över.

Det positiva med överenskommelsen är att den slår fast att det inte blir någon EMU-omröstning under mandatperioden. Dessutom finns ba skrivningar om klimatpolitiken, arbetsrätten och hållbar utveckling. Förhoppningsvis kan vi få en socialdemokrati som agerar annorlunda i EU-paramentet än att göra upp med de konservativa. Min tolkning är att Socialdemokraternas kompromiss om kemikaliepaketet REACH hade varit omöjlig om de hade agerat utifrån den överenskommelse som nu ligger.

I vårt partiprogram skriver vi ”Det är en illusion att tro att EU i avgörande delar kan reformeras inifrån till dess den omvandlats till ett demokratiskt samarbete där kapitalets intressen pressas tillbaka.” Många har satt detta i motsättning till skrivningar i överenskommelsen som t.ex. ”EU är en central arena som ger Sverige möjlighet att tillsammans med andra finna gemensamma lösningar på gränsöverskridande problem.” Jag menar att det stora problemet är skrivningarna ”En rödgrön regering kommer därför inte under mandatperioden medverka till att det blir några större fördragsförändringar.”

Det är ju just för att fördragen är skrivna som de är som ”Det är en illusion att tro att EU i avgörande delar kan reformeras inifrån till dess den omvandlats till ett demokratiskt samarbete där kapitalets intressen pressas tillbaka.” Nu menar jag att det inte är ett lika stort problem för V som för S och MP. Bevisbördan ligger på EU-anhängarna. Det är de som skall presentera förslagen som inom Lissabonfördragets ramar stärker arbetsrätten, räddar klimatet och pressar tillbaka kapitalet. Om de klarar det är det inte svårare än att vi får säga oj då det gick visst. Fram till dess att EU ändrar sin politik tillåter jag mig att tvivla.

Media: AB DN SVD GP GP

Annonser

5 kommentarer

Lägg till →

  1. Anders Åberg 03 juli 2010 — 09:26

    Tyvärr illustrerar detta något som jag känt av i många år nu, nämligen att den reella skillnaden mellan riksdagens partier är så liten att skillnaden mellan individer i partierna antagligen är större.
    Ungdomsförbunden har lite tydligare profil, men den tycks gå över med åren.
    Slutsatsen är att vi i praktiken har ett enpartisystem, där dom olika fraktionerna kallar sig sig lite olika saker.
    Så länge det inte finns någon verklig rörelse ute på landets arbetsplatser som skapar politiskt tryck så tror jag dessvärre att det kommer att förbli på detta sätt.
    Vänsterpartiet som väl ändå känns som det minst dåliga alternativet, tror jag riskerar att utradera sig själva med detta ständiga kompromissande.
    Ni kanske borde satsa på att få liv i arbetarrörelsen istället, annars riskerar ni att ge ”Virus”, Karl-otto eller vad människan nu heter rätt i att ni säljer er till högstbjudande.

  2. ”Försvara en uppgörelse och samtidigt föra fram sin egen politik”. Så kan man n-vis också uttrycka saken. Rakt på heter det för att överhuvud få vara med i en ev röd regering måste vi svika tidigare vallöften. Ni säljer er till högstbjudande som en annan …
    Det är bara ni kommunister och era polare i SD som vill lämna EU. Har ni fler samarbetsplaner eller kanske en gömd agenda någonstans ? Redovisa ert samarbete före valet ! Ett anständighetskrav !

    • Jöran Fagerlund 02 juli 2010 — 19:44

      Det är ditt eget parti Karl-Otto Hultström (M) som har vacklat när det gäller samarbete med SD? Vänsterpartiet har tydligt sagt att vi inte skall regera med SD. Ni moderater svarar alltid svävande.

      • Men lik förbannat röstar ni på samma sätt vad gäller EU. Min fråga gällde om ni har fler gemensamma åsikter och hur ni hanterar dem ?
        På vilket sätt har M vacklat när det gäller M ? Läs vad Kent Persson och vår egen Jimmy Bakers åsikter om SD !

        • Jöran Fagerlund 03 juli 2010 — 22:12

          Jämför hur SD och M röstar i fullmäktigeförsamlingar runt om i Sverige. Eller hur Moderaternas partigrupp och nationalisterna röstar i EU-parlamentet. Betydligt mer samstämmigt än med Vänsterpartiet.

          Reinfeldt tvekade länge med besked om han skulle fortsätta regera med stöd av SD.

          SD sade nej till EU av helt andra skäl än Vänsterpartiet. Försök inte ta billiga ovidkommande poänger. Det är som att säga att ni moderater vill sänka skatten för att ni vill ha det som i Titos Jugoslavien.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: