Förra sommarens andrahandsval bland klimatböcker

Miljörörelsen protesterar, utanför kommunfullmäktige, mot bygget av Marieholmstunneln i november 2009.

Hittade en recension jag skrev till Effekt klimatmagasinet från förra året jag tänkte att jag kan dela med mig av här på bloggen som lite fredagsläsning. Det är första gången jag har läst en hel bok på norska nämligen journalisten Simen Sætres bok  Petromania (Kagge förlag).

Vissa länder och regioner har fått ge namn till processer på norska: amerikanisering, balkanisering eller kuwaitisering. Samtidigt pratar ingen om portugalisering eller frankrikefiering. Journalisten Simen Sætre har i boken Petromania (Kagge förlag) ställt sig frågan om oljeländerna har gemensamma drag. Håller Norge på att kuwaitiseras?

Titeln, Petromania, har Simon Sætre fått från Terry Lynn Karls bok The Paradox of Plenty. Tesen Simen Sætre testar kan sammanfattas med att oljan är en så unik produktivkraft att den formar speciella produktionsförhållanden som ger en juridisk och även tankemässig överbyggnad som har gemensamma drag i de länder som har haft turen att hamna ovanpå oljefyndigheter och skiljer sig från de länder som inte har haft samma tur i geologins lotteri.

Några av dessa drag är att statliga bolag får en större betydelse för finansieringen av det offentliga än skatter, det ger en tudelad arbetsmarknad med hårda regler för att bli medborgare men med många gästarbetare utan demokratiska rättigheter och även en slags speciell mentalitet.

Boken är skriven som en reseskildring till flera olika oljeproducerande länder. Svenska läsare kommer osökt att tänka på Sven Lindqvists Utrota varenda jävel som också har ett liknande berättargrepp. En redogörelse för fakta vävs in i en resa. I Petromania finns även en ”Mörkrets hjärta teori”. Lindqvists titel är hämtad från Joseph Conrads klassiska roman Mörkrets hjärta. Lindqvist lyckas bättre än Sætre med berättartekniken.

Att läsa på norska är inget problem. Det som kan vara lite främmande för en svensk läsare är att boken så tydligt är ett inlägg i en norsk diskussion. För oss som inte bor i ett oljeland är det en spännande läsning men kanske inte ett verktyg för förändring. Vidare saknas en djupare analys av de norska oljefonderna. Sætre problematiserar bara de pedagogiska problemen med att försöka skjuta pengarna på framtiden och inte använda dem på stört, inte tillräckligt vad dessa oljemiljarder faktiskt ställer till med redan idag när de pumpas in i aktiespekulation utomlands i stället för att investeras för hållbar utveckling.

Petromania är ett angeläget försök att bredda klimatdiskussionen från naturvetenskap och temperaturer till ekonomi och samhällsutveckling. Fler sådana böcker behövs. Om du bara skall läsa en klimatbok i sommar tycker dock inte att du skall välja Petromania – men kanske om du tänker läsa två.

Läs alla mina recensioner och alla mina inlägg om klimat, miljö och energi.

Media: GP,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Annonser

Om inlägget

Politik, recension

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: