Göran Greider besökte Blå Stället med sin egen Olof Palme

Göran Greider tog med sig sin Olof Palme till Angered.

I boken Ingen kommer undan Olof Palme tecknar Göran Greider ett personligt porträtt av Olof Palme. Göran Greider har ingen personlig relation till Palme men boken är personlig på så sätt att Göran Greider har en uttalad ambition att skapa en annan bild av Olof Palme än i den senaste tidens biografier och den förhärskande i det socialdemokratiska partiet. Berättarstilen är också personlig. Boken är strukturerad som fyra promenader Göran Greider gör till platser i Stockholm där Olof Palme bodde och till Adolf Fredriks kyrkogård där Olof Palme ligger begravd.

Boken är också personlig på så sätt att den saknar traditionella referenser. Inte en fotnot, inte en källhänvisning. På sätt och vis är det befriande. Göran Greider försöker inte dölja sina egna åsikter bakom ett sken av objektivitet.

I onsdags (16/3) besökte Göran Greider kuturhuset Blå Stället i Angered. Ett hundratal besökare dök upp. Ett centralt begrepp i Göran Greiders bok är demokratisk socialism. Han återkommer ofta till TV-debatten i valrörelsen 1982:

Den demoktariska socialismen har tagit två språng enligt Greider. Det första språnget var folkhemstanken som Per-Albin Hansson lanserade 1928. Det andra språnget var det starka samhället som Tage Erlander använde och ursprungligen kom från Gustav Möller. Göran Greider kopplar begreppet till finansminister Per Edvin Skölds tankar att i stället för att föra över befintlig produktion i samhällelig kontroll fokusera på de sektorer som är i vardande: tjänstesektorn. Expansionen acv den offentliga sektorn ser Göran Greider som manifestationen av den demokratiska socialismen.

Göran Greider tror inte att Palme själv insåg att den offentliga sektorn var en socialistisk strategi. Än mindre tycks dagens socialdemokrati förstå detta när de tillåter vinstdrivande verksamheter i välfärden. Hela idén med det staka samhället var att låta en allt större del av ekonomin styras av behov i stället för vinstjakt.

På det hela taget är Greiders bok både peppande och dyster läsning. Den är peppande eftersom den visar att det svenska politiska landskapet har sett annorlunda ut för bara några årtionden sedan. Den är dyster läsning för att förskjutningen av landskapet har gått så fort.Greider placerar i boken Olof Palme politiskt någonstans mitt i Vänsterpartiet.

Det är en dyster läsning också för att så mycket av Palmes gärning har rullats tillbaka av hans egna regeringar eller av hans efterträdare. Enligt Greider förmådde Socialdemokraterna inte ta ett tredje språng. Löntagarfonderna motarbetades av kanslihushögern och Greider driver tesen att Palme aldrig riktigt förstod innebörden av fonderna. Nedmonteringen av den offentliga sektorn började redan under Palmes regering med Kjell-Olof Feldt som finansminister.

Den viktigaste faktorn för Palmes framgång – de breda sociala rörelserna – är också borta. Fackföreningarna, hyresgästföreningen och andra folkrörelser har försvagats. Det var i dessa Palme fann näring och bars fram. Greider hävdar att Palmes retorik funkade som bäst i Folkets Hus och inte i TV. Trots att flera tal har blivit retoriska legender skriver Greider att Palme ibland var en ganska medioker retoriker.

Greider försöker rädda Palme från det öde flera av dagens socialdemokrater vill ge honom när de bara framhåller Palmes internationella arbete. Greider vill återupprätta Palmes inrikespolitiska gärning för att kunna få dagens socialdemokrati att prestera något liknande. Att verkligen ta det tredje språnget.

Betraktar man allt som har försvunnit ur idén om det starka samhället blir läsningen dyster. Socialiseringen genom den offentliga sektorn är borta. Löntagarfonderna är borta. Den stora pensionsreformen ATP genomfördes innan Palmes tid som statsminister och torpederades av hans partikamrater 1994, åtta år efter Palme mördats.

Palmes internationella gärning grumlades redan av honom själv i hans iver att försöka exportera vapen. Dagens socialdemokratiska stöd för ockupationen av Afghanistan tar glorian till och med av den idealiserade bilden av Palmes internationella gärning.

Palmes manipulation av folkomröstningen om kärnkraft 1980 genom att kasta in linje 2 och Palmes tillväxtoptimism och oförmåga att greppa de ekologiska gränserna har försenat svensk omställning till en hållbar produktion med flera generationer.

Det demokratiska i Palmes gärning kan också ifrågasättas av IB-affären och Geijeraffären.

Vad blir då kvar av Palmes politiska gärning när allt läggs till och sedan dras ifrån i Göran Greiders bok? På sidan 231 hittar jag följande:

Tanken var att välfärdsbegreppet med hela sin emancipatoriska potential skulle kunna kriva rakt in i arbetslivet, förändra det och frigöra människorna. Gång på gång, fram till sin död, återkom Olof Palme envist till dessa teser. Men utöver Medbestämmandelagen (MBL), som genomfördes 1976 – och blev mer tandlös än vad Palme nog hoppats på – realiserades ytterst lite av denna vision.

Består Palmes arv enbart av en tandlös MBL? Vad säger det då om Palme och svensk politik att han sakpolitiskt hamnar mitt i Vänsterpartiet om han skulle återvända till dagens Sverige? Viktigare än så, vad säger det om Vänsterpartiet?

Jag har ingen ambition att misskreditera Palmes gärning eller Greiders bok. Tvärt om tycker jag att boken var en befrielse. Frågan ”Vad skulle Palme ha tyckt om detta?” hänger ofta i luften. Den framstår som en frälsning för såväl vänsterpartister som vänsterfalangen inom socialdemokratin. Det är dock ingen frälsning utan en hägring.

Den svenska vänstern har mycket att lära av sin historia, även av Palme, men framtidens lösningar hittar vi sällan i historien. Skall vi hitta någon väg ut ur det här samhället – en parafras på en annan Greiderbok – måste vi bygga en samtida rörelse med framtida politiska krav. Greider hävdar i Palmeboken att den stora utmaningen är organisatorisk och inte politisk. Hur bygger vi sociala rörelser idag när arbetslivet är så splittrat? Hur skapar vi facklig organisering när fabrikerna med tusentals anställda på samma plats blir färre? När produktion av varor och tjänster läggs ut på entreprenader och bemanningsfirmor får allt större betydelse? På samma arbetsplats kan jobbarkompisar vara anställda av flera olika företag.

För egen del tror jag att lokala tidningar och en egen lokal media är ett viktigt första steg. Därför är det bra att Vänsterpartiet skall sända närradio och trist att årskonferensen tackade nej till erbjudandet att få en veckotidning.

Därför är alla frågor om Juholt är en ny Palme i bästa fall irrelevanta, i sämsta fall hämmande. De socialdemokratiska kongressombuden borde först och främst när de samlas i helgen se till att bygga en organisation och formulera en politik för att lämna kapitalismen bakom oss, inte projicera historiska hägringar på en eller annan person. Mäktar de inte med det måste Vänsterpartiet på allvar fundera på om vi mäktar med att bli Sveriges största parti och bli den dominerande kraften i svensk politik. Om inte bjässen i svensk politik är antikapitalist kan vi alla hälsa hem eftersom det går att ta springnota från miljöansvaret men ekologins inkassofirma kommer man aldrig undan.

Jag filmade hela föredraget:

Efter föredraget fick jag tillfälle att göra en intervju med de frågor jag tänkt på när jag läste boken:

Fler bilder:

Jonas Thunberg recenserade boken i Flamman för någon vecka sedan.

Läs alla mina recensioner och inlägg om Angered. Liknande inlägg:

1. Vänsterpartiet Göteborg skall borja sända närradio

2. Årskonferensen tackade nej till erbjudandet om en Västsvensk vänsterveckotidning

3. Valutvärderingen blev mer framåtsyftande vad kvällen led

4. Det finns för många företag i Sverige och entreprenörsmyten är skadlig

5. Valutvärderingen ABF arrangerade på Trappan äntligen uppe på nätet

6. 300 firade internationella kvinnodagen i Angered

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Från Konfliktportalen.se: >> 907 skriver Stadskamp & dominoeffekter i det lokala, Röda Lund skriver Fiendens fiende är inte automatiskt vår vän, Lasse Franck skriver Världens bästa värld, Kaj Raving skriver Högerregeringen fortsätter sin antifackliga politik, Jöran Fagerlund skriver 500 demonstrerade i Göteborg för rätten till asyl, L. O. K. Ejnermark skriver Intressanta analyser om Libyen – vad tycker vänstern?

Intressanta bloggar idag: Jonas Sjöstedt, Svensson, Jinge, Jerker Nilsson, Ulla Andersson, Kaj Raving, Marika Lindgren Åsbrink, Daniel Sestrajcic, Jens Holm, Linda Fleetwood, Birgitta Axelson Edström, Emil Broberg,

Media: 1,2,3,4,5,6,7,8,9,10,11,12,15,14,15,16,

One Comment

Lägg till →

  1. Kjell Olof Feldt har ju konfirmerat att Palme inte förstod de ekonomiska konsekvenserna av sin politik; ”gör som du vill, jag fattar ändå inget” är ett citat, sägs det. Några som däremot tvingats att lära sig något är (s), under 80-talet lånades till underskottet i statsbudgeten och på 90-talet blev Persson tvungen att panikbromsa. (s) städade undan effekterna av Palme till höga politiska kostnader, partiet är en skugga av sitt forna jag.

    Någon demokratisk socialism har aldrig existerat, när man förbjuder marknadspriser måste man förbjuda demokratin parallellt. (s) backade från sin vision tvingade av verkligheten, och hade inget val i långa loppet. Frågan inom politik och ekonomi är alltid om man ska anpassa sig till verkligheten genast, till låga kostnader, eller senare, till höga kostnader.

    Den nye partiledaren kommer från Oskarshamn, det kan tänkas innebära en nykter syn på energiförsörjningen och elpriser, men i synen på det egna partiets historia är det många inom (s) som inte accepterar verkligheten, utan drömmer om Palme, trots att det var han som var problemet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: