Mitt dream-team i VU

Aron Etzler är mitt förslag till partisekreterare.

Kongressen är över och partistyrelsen, PS, skall nu fördela arbetsuppgifterna inom sig. Valet av verkställande utskott, VU, och partisekreterare har diskuterats i medier och på bloggar. Inte minst frågan om vi behöver balansera en manlig partiledare med en kvinnlig partisekreterare har diskuterats. Det är viktiga diskussioner och jag blev lite konfunderad av några inlägg i diskussionen om delat partiledarskap. ”Att bara räkna huvuden är inte jämställdhet för oss i Vänsterpartiet” var en åsikt som framfördes. Jag menar tvärt om, det första vi måste göra är att räkna just huvuden. Hur många sitter i våra styrelser, hur många har uppdrag, hur många talar på våra möten. Att räkna och föra statistik över män och kvinnor är det första steget i allt internfeministiskt arbete. Att det sedan inte räcker är en annan sak. Vi måste också titta på vilka uppdrag och reellt inflytande kvinnor och män har i vårt parti.

Det var en av kärnfrågeställningarna i motion S72 som pekade på att kvinnor oftare tar ett större ansvar för organisationen. För att kunna diskutera sammansättningen av VU måste vi först ha en bild av vilket organ VU är. VU har både organisatoriska och politiska uppgifter. Här förbereds beslut och akuta politiska ställningstaganden görs här. Jag menar att den stora övervikt av kvinnor i partistyrelsen skall återspegla sig i VU. PS och därmed VU har fått flera organisatoriska uppgifter av kongressen: strategidokumentet skall omsättas i praktisk handling, organisationen skall stärkas, flera program skall skrivas etc. Vi får inte bortse från risken att det sker en förskljutning i balansen mellan riksdagsgruppen och PS och fler politiska frågor avgörs i riksdagsgruppen medan VU är upptaget med organisatoriska frågor.

Mitt dream-team

De sex kamrater jag helst ser, utan att bry mig så mycket om deras arbetsbelastning och familjesituation, i VU tillsammans med Jonas Sjöstedt är:

Rossana Dinamarca, vice ordförande. Rossana har inte varit vice ordförande speciellt länge. Även om alla platser skall anses obesatta inför ett val menar jag att Rossana är den i PS som har bäst kapacitet att axla rollen som vice ordförande. Jag menar också att Rossana skall ha cred för att hålla fast vid sin kandidatur till partiledarposten så att den öppna process vi faktiskt hade under hösten också gav oss ombud en reell valmöjlighet på kongressen.

Ulla Andersson, andre vice ordförande. Ekonomin har en central roll för partiet, i synnerhet när ett nytt ekonomiskt-ekologiskt program skall utarbetas. För att understryka samhällsekonomins betydelse för jämställdhet, klimatförändringar och behovet av socialistiska lösningar bör Vänsterpartiet skicka sin andre vice ordförande när de andra parierna skickar sina kamrerer.

Aron Etzler, partisekreterare. Aron har studerat partibygge i flera olika länder och även specialstuderat moderaternas bygge av de ”Nya Moderaterna” och ser att det faktiskt i största delen är en politisk förändring och inte bara massa PR-trick.

Josefin Brink. Kongressen beslutade om en strategi för arbetstidsförkortning. Även om Josefin tidigare har velat prioritera andra fackliga och feministiska frågor menar jag att josefin är central i arbetet med den nya strategin.

Wiwi-Anne Johansson. Det nya miljöprogrammet och det ekonomiskt-ekologiska programmet kräver miljökompetens i VU. Wiwi-Anne får kanske en ogörlig arbetsbelastning då hon inte längre jobbar med miljöfrågor där.

Kalle Larsson. Kalles erfarenheter från projektet Konsten Att Bygga ett Parti kommer väl till pass när organisationen skall stärkas. Kalle har även erfarenhet från riksdagen och innan dess från Ung Vänsters förbundsstyrelse.

Naturligtvis finns det fler viktiga arbetsuppgifter och ingen sitter i VU med enbart ett uppdrag. Tyngdpunkten i de tänkta arbetsuppgifterna i detta förslag följer i alla fall ett intressant mönster: kvinnorna ägnar sig åt politikutveckling och utåtriktad kommunikation medan männen tar större ansvar för det organisatoriska. Den utveckling som efterlystes i motion s72:

Vi måste även verka för en mer jämställd organisation, där både kvinnor och män tar ansvar för det organisatoriska arbetet. Då kvinnor idag tar ett större ansvar för det organisatoriska arbetet, innebär en jämställd fördelnings att kvinnor i större utsträckning ges utrymme och förutsättningar för att driva politiska frågor.

Ett självklart namn i VU är Hans Linde. Det är så självklart att det är stadgefäst. Som gruppledare i riksdagen kallas han till alla VU-möten. Det är också i den egenskapen han bör vara där enligt mitt sätt att se det. Andra jag gärna hade sett i VU men jag inser kommer att få svårt att fara till Stockholm varje vecka är Ida Legnemark, Tamara Spiric och Anna Hövenmark.

Mia eller Aron som partisekreterare?

De två ps-ledamöter som har sagt sig vara villiga att axla ansvaret som partisekreterare är Mia Sydow Mölleby, Örebro, och Aron Etzler, Storstockholm. Min kandidat är Aron. När jag läser deras artiklar i Dagens Arena (Mia, Aron) eller intervjuer i ResuméDN tycker jag att Aron ger de mest utvecklade och konkreta svaren.

I debatten har argumentet att en manlig partiledare måste balanseras av en kvinnlig partisekreterare. Jag ser det inte så eftersom uppdragen är så olika. Det viktiga är att partiet profilerar fler företrädare i allmänhet och fler kvinnliga företrädare i synnerhet. Partisekreteraren skall helst inte synas utåt. När brukar partisekreterare synas i media? När det är problem, interna stridigheter, val som har gått snett företrädare som har uppfört sig olämpligt, få kvinnor i kommunala bolagsstyrelser…

Måhända finns det andra exempel och argument men vi kan inte nu när PS är valt diskutera andra kandidater än de som står till förfogande: Mia Sydow Mölleby och Aron Etzler och vilka konsekvenser det får för feminismen och profileringen av kvinnor.

Mia sade innan kongressen att det blir svårt att kombinera uppdraget som riksdagsledamot med uppdraget som partisekreterare. Vad jag kan minnas av de partisekretarare vi haft under de år jag har varit med är det bara Lars Ohly som var riksdagsledamot och partisekreterare samtidigt under två år 1998–2000 innan Pernilla Zethraeus tog över och skötte uppdraget fram till 2006 då hon blev invald i riksdagen. Maggi Mikaelsson var partisekreterare 1993–1994 mellan två mandatperioder i riksdagen. Kenneth Kvist var partisekreterare 1985–1993 och blev riksdagsledamot 1994. Det är en rimlig ordning. Vi har inte så många riksdagsledamöter att vi kan avvara en till partisekreterare. Att riksdagsledamöter avstår rikdsagsbyråkrati och lägger tid på partiarbete, t.ex. sitter i VU, är en annan sak.

Efter Mia på riksdagslistan står Mussie Ephrem, en på många sätt förträfflig partiaktivist som också sitter i PS. Politik är sällan en exakt matematik men jag har svårt att se de stora feministiska fördelarna med att antingen ersätta en kvinnlig riksdagsledamot med en manlig eller låta en kvinnas riksdagsstol i praktiken stå tom för att vi skall få en kvinlig partisekreterare.

Arons utmaningar

Jag vet inte om det är en kvinna eller man som tar över som chefredaktör om Aron blir partisekreterare. Även om Flamman är oberoende är dess betydelse för den svenska vänstern så stor att den bör finnas med i partistyrelsens pussel.

Om Aron blir partisekreterare får han en ny roll som kräver ett lite annat angreppssätt än tidigare. Som journalist och författare har han berättat andras berättelaer med sina egna ord. Som ledarskribent har han framfört sina egna åsikter med egna ord. De senaste åren har han ofta varit inbjuden till partiarrangemang som utomstående. Sedan har partiet fått förhålla sig till hans synpunkter. Som partisekreterare blir han en del av partiet och kan inte betrakta oss utifrån. Aron är en organisationsmänniska och klarar detta men han – och inte minst partiet – måste se utmaningen i den nya rollen. Klarar Aron och partiet den omställningen kommer detta att gå galant.

Läs alla mina inlägg om kongressen.

Bloggar: Dagens K, Emil Broberg, Uppsalafeminist,

Media: 1,2,3,4,5,6,7,8,9,10, 11,12,13,14,15,16,17,18,19,20,

Om inlägget

Politik

11 Comments

Lägg till →

  1. Du glömde Karin Rågsjö som redan under kongressen nämndes som en kandidat till partisekreterarposten: http://t.co/2jEqWCJi

    • Jöran Fagerlund 17 januari 2012 — 20:20

      Ja, eller snarare jag missade jag att hon hade bekräftat att hon kandiderade. Dagen efter mitt inlägg skrev hon en artikel på Dagens Arena.

      Det är spännande att vara med i ett parti med en så dynamisk och öppen process. Partistyrelsen fattar beslut den 3–5 februari och jag tänkte lyssna in diskussionen ett par dagar till för att se om jag har anledning att återkomma i frågan på bloggen.

  2. Bra. Om partisekreterare: Aron har både ett inifrån- och utifrånperspektiv som är jättenyttigt. De som vill påstå att han enbart är någon slags kritisk kommentator bortser från hans första 15-20 års rörelseengagemang. Erfarenheterna från att bygga upp en helt annan typ av organisation – Attac – lär också vara värdefulla. Och vem i den svenska vänstern har ägnat så mycket tid, och text, åt att försöka ta vara på erfarenheterna från organisationsbygge och strategier i andra delar av världen?

    Gillar ditt VU-bygge också. Frågan är bara om det inte innehåller för många med ganska svaga röstsiffror i PS-valet?

  3. Ja, då blir det ”josefin” som Jöran skriver – på ett ställe. (Och det finns väl ekologisk läppstift också…). Fast Wivi-ann är ju en gammal räv från Västkusten. Spänningen är olidlig…

  4. Ävligt svaga kandidater. Har läst Aron en del. Mesigt värre. Och Mia är tyvärr ingen stjärna heller. Och vart tog Josefin Brink vägen? Är partiets största stjärna helt bortspelad?

  5. Ditt förslag ser bra ut! Jag hoppas också att Aron Etzler utses till partisekreterare. I strategidokumentet står det så här: ”För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatorisk de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift.”

  6. har inga åsikter om namnen i VU men jag tycker det blir fel vinkel om det är i egenskap av profilfrågor som man ska välja folk.

    Det ska vara dom som har bredden i sakfrågorna , förmåga att delegera samt verkställa som ska sitta i VU. Sitter man där för att bevaka ”sina egna frågor” och skita i resten= nej tack. Gnällare= nej tack. Doers, not talkers!

    Ska man göra en seriös utvärdering av folks personliga kvalifikationer bör den ske med friska ögon , utifrån. Antingen av professionella eller av partikamrater med kunskaper i psykologi,ledarskap, management, ledarskap etc. Dom kamraterna ska förstås vara så långt från ”makten” som möjligt.

    Att Aron i kompetens och idéer kring vad han vill med jobbet vida övertrumfar andra kandidater vågar man väl knappt säga , men jag säger det ändå 😉

    • Jöran Fagerlund 15 januari 2012 — 19:02

      Nu har jag inte föreslagit dessa namn för att de skall sitta och bevaka ”sina egna frågor” utan för att vi skall få ett VU som kan genomföra det kongressen och partistyrelsen har prioriterat. Just därför skall vi välja VU utifrån bl.a. profilfrågor. Som det står i strategidokumentet: ”För att Vänsterpartiet ska stärkas organisatoriskt de kommande åren måste vi bli bättre på att hitta rätt uppgift till varje person och hitta rätt person till varje uppgift.”

  7. Det är klart som korvspad att det är en kvinna på partisekreterarposten, eftersom vi har en man som ordförande.
    I annat fall blir det verkligt konstigt, utifrån att kvinnorna ska fram…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: