Med Lars Henriksson på miljömöte

Lars Henriksson, författare till boken Slutkört.

I snart 20 år har Lars Henriksson och jag tränat aikido tillsammans. Vi började båda långt tidigare men det är nu snart 20 år sedan jag var på mina första träningsläger i Göteborg och sedermera flyttade hit. Igår, samma dag som klimattoppmötet i Doha öppnade, var vi båda inbjudna till ett miljöpolitiskt möte av Vänsterpartiet Majorna.

Lars som har skrivit boken Slutkört och jobbar på Volvo började att tala om klimatförändringarna och hur massbilismen växte fram på 50-talet genom intensiv lobbying från Svenska Vägföreningen. En organisation där olika samhällseliter smälte samman. Inspirationen var Förenta staternas trafiksystem och 1952 presenterade de ett förslag som till stora delar blev ett riksdagsbeslut 1957. Resultatet ser vi i de glesa städerna, de stora vägarna, köpcentra och miljonprogrammets absurt höga parkeringsnormer.

En av flera frågeställningar som berördes på mötet var tillväxt. Lars konstaterade att ekonomisk tillväxt är det samma som Marx beskrev som kapitalackumulation. Det är en inneboende mekanism i kapitalismen.

– En kapitalism utan tillväxt är inte en grön kapitalism utan en död kapitalism, sade Lars.

Genom åren har miljöfrågor inte stått i så hög kurs hos fackföreningar eftersom miljöhänsyn har ansetts hota jobben. Detta behöver inte vara så menar Lars som själv avstår från att att ge mer detaljerade svar i sin bok om vad man skall producera i bilfabrikerna om inte bilar än att huvudspåren är förnyelsebar energi och transporter.

– Poängen är att fack och miljörörelser skall gå samman och se vad som kan och bör göras. Det är de som har detaljkunskaper om de lokala förhållandena och vilka kompetenser som finns på fabrikerna, sade Lars.

– Frågan om jobben är det som har splittrat fackföreningsrörelsen och miljörörelsen i åratal men frågan om jobben borde vara det som förenar dem, fortsatte han.

I boken och på föredraget beskrev Lars vidare hur bilföretagens kärnverksamhet är att massproducera saker och att hela tiden ställa om produktionen. På 90-talet producerades en bilmodell under 13 år. Nu körs en serie i 6–7 år, sedan byggs fabrikerna om för att producera nya modeller.

– Inom bilföretagen finns kompetens inom de flesta kunskapsområden och de är mästare på logistik och industriell massproduktion. I en bilfabrik kan man producera stora mängder av nästan vad som helst.

Efter fikat pratade jag om jämställdhet resp. klass- och konsumtion. Sedan följde intressanta diskussioner. Mitt syfte med kvällen var lika mycket att lyssna på deltagarna som att berätta. För även om Vänsterpartiet har den bästa miljöpolitiken och den största förståelsen för hur framtiden skall lösas är det knappast troligt att vi skulle klara att nå hållbara utsläppsnivåer i Sverige även om all vår politik genomfördes. Därför beslutade kongressen om att partiet skall ta fram ett ekonomiskt-ekologiskt program. Dvs. en ekonomisk politik som ryms inom naturens gränser och som leder till att vi når miljömålen.

Samma sak gäller kommunens arbete med ett miljöprogram. Även om alla föreslagna åtgärder genomförs kommer vi inte att nå målen. Därför passade jag på att lyssna mycket precis som tidigare i höst.

Läs alla mina inlägg om energi, miljö, klimat och trafik.

Tre bilder:

4 Comments

Lägg till →

  1. Hur kan någon som Lars Henriksson som så innerligt tycks hata och avsky allt vad bilar heter i allmänhet och individuella transporter och leverne i synnerhet kunna med att ”jobba” på Volvo ?

    Borde inte detta skapa oerhörda ”inre konvulsioner” , slitningar och en rejäl dos av hyckleri hos honom och påverka trovärdigheten?
    Man skall ju som bekant leva som man lär! 🙂

  2. ”Förr i världen” var det enbart förbehållet de verkligt rika att själv kunna bestämma vart de ville resa, med vem de ville resa och hur de ville resa och transportera sig!

    Den av en minoritet ”elitister” så bespottade och numera kallade ”onda” bilen, roten till allt ont och negativt i världen har betytt enormt mycket ifråga om utjämning och jämställdhet! Faktiskt en av de verkligen frigörande mänskliga artefakterna!

    Men i vissa ”elitisters” synsätt har denna möjlighet till individuella transporter också medfört att de inte längre kan ”kontrollera” massorna.. 😉

    • Jöran Fagerlund 28 november 2012 — 08:19

      Det är faktiskt så att massbilismen sliter isär samhället geografiskt vilket samtidigt försvårar frivilligt resande för de som saknar bil och samtidigt påtvingar alla ett onödigt pendlande.
      Den täta, blandade och tillgängliga staden ger möjlighet att klara vardagens bestyr utan längre resor och bil samtidigt som möjligheterna till fritidsresor ökar.
      Du har fel Bengt. Ett samhälle byggt för massbilism fängslar människor. Ett samhälle byggt för kollektivtrafik, gång och cykel med tillgång till bil vid behov frigör människor.
      Men det är inte så konstigt att du Bengt försvarar massbilismen eftersom du alltid har velat fjättra människor och hatar frigörelse.

      • Nu tycker jag faktiskt att du skall verifiera dina insinuanta påståenden!
        T.o.m i forma DDR förstod man längtan och behovet av individuella transportmöjligheter!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: