Det blev osedvanlig manlig dominans på söndagens två möten som pågick delvis parallellt. På det ena var det medvetet inplanerat och på det andra var det som det brukar. Idag var jag inbjuden till två möten: kongressdelegationens andra träff samt ett om kollektivtrafiken.
De pågick delvis samtidigt och det var en splittrad upplevelse att försöka deltaga i båda. Eftersom mötet om kollektivtrafiken var inplanerat tidigare än det blev bestämt att kongressdelegationen skulle träffas idag prioriterade jag det.
Separata möten för att stärka det internfeministiska arbetet
Träffen med kongressdelegationen började först idag. Vi delade upp oss i kvinnor och män för separata möten. Det är ett viktigt led i det internfeministiska arbetet. Vi lever i en patriarkal värld och Vänsterpartiet är inte förskonade från dessa mönster. Trots enträget internfeministiskt arbete i Göteborgsdistriktet har vi t.ex. män som distriktsordförande, kommunalråd och regionråd. Efter valet var vi fyra män och sju kvinnor i fullmäktigegruppen. När tre kvinnor nu har lämnat gruppen är vi sju män och fyra kvinnor.
Andra lika viktiga, men kanske mindre påtagliga, aspekter är hur vi beter oss på möten: vilka vi lyssnar på, hur vi pläderar för varandra, vilka som debatterar och tar ansvar för frågor som anses viktiga.
Därför är det viktigt med strukturer och mötesformer som främjar jämställdhet. Det är också viktigt att diskussionen hålls levande och aktuell. På så sätt höjs kunskapsnivån. Så länge patriarkatet består utanför behövs diskussionen också om partiets eget arbete.
Mötet inleddes med en föreläsning av distriktsordförande Thaher Pelaseyed om det internfeministiska arbete som pågår och om erfarenheter från tidigare kongresser.
Vi hade en diskussion kring användandet av sociala medier vid delegationens träffar. Hur mycket av diskussionerna i gruppen skall vi sprida utanför gruppen? Vi måste ha en respekt för varandra i gruppen och ingen skall hämmas i diskussionen av att det som sägs i gruppen sprids utanför. Å andra sidan är det viktigt att medlemmar och intresserade får en inblick i delegationens arbete. Vänsterpartiet har en tradition av öppenhet. Om jag minns det hela rätt var Vänsterpartiet det första partiet som öppnade kongresserna för press och allmänheten. Själv kommer jag att fortsätta på samma sätt som tidigare här på bloggen: försöka beskriva vad vi gör på våra möten utan att berätta vad enskilda ombud säger eller recensera andras insatser.
Mötet avslutades med en övning där vi fick varsin känd person att fiktivt plädera för till partistyrelsen. Syftet var att göra oss uppmärksamma huruvida vi betonar olika saker beroende på om personen i fråga är kvinna eller man. Erfarenheter från tidigare kongresser pekar på att vi oftare lyfter fram personlighet när det gäller kvinnor och kompetens eller erfarenhet när det gäller män. Oftast är det en blandning av flera olika egenskaper som lyfts fram men det har gått att se ett mönster vid tidigare kongresser.
Erfarenheter från kollektivtrafiken
Under kongressdelegationens möte smet jag ifrån en stund för att deltaga i ett möte kring kollektivtrafiken. Partikamrater som arbetar i kollektivtrafiken hade tagit ett initiativ och bjudit in några parlamentariker som brukar syssla med kollektivtrafik. Med på mötet var förutom partikamraterna som arbetar i kollektivtrafiken Aron Mathiasson, ledamot i kommunfullmäktige och trafiknämnden, Lars Engen, ledamot i regionfullmäktige och kollektivtrafiknämnden, samt Ewa Hamberg, ledamot i Västtrafiks styrelse, och jag.
Även detta möte hade således klar manlig dominans. Till skillnad från de separatistiska mötena med kongressdelegationen var detta inte ett utslag av en genomtänkt internfeministisk strategi utan ett utslag av hur det brukar bli när trafikfrågor skall diskuteras. Kanske kan man säga att det är ett gott exempel på att det internfeministiska arbetet behövs.
Mötet blev väldigt bra och det var givande att höra erfarenheterna från de som jobbar inom kollektivtrafiken. Förhoppningsvis kan vi använda dessa erfarenheter när partiet utvecklar politiken i kommunen och regionen inför valet och nästa mandatperiod. Arbetsbelastningen ökar och klimatet hårdnar i flera av de bolag som kör åt Västtrafik. Det är därför jag inte skriver ut namnet på de partikamrater som arbetar inom kollektivtrafiken och tog initiativ till mötet.
Tidigare har jag skrivit här på bloggen om olika sätt att stegvis införa nolltaxa i kollektivtrafiken samt hur vi kan få en reklamfri kollektivtrafik. Det är två givna valvinnare tillsammans med att Västtrafik slutar upphandla trafik och i stället börjar köra i egen regi.
Läs ala mina inlägg om Leica M9, kongressen 2010, kongressen 2012, kongressen 2014 och kollektivtrafik.
En pingback