Susanna Alakoski på Lärjeåns Kafé

Susanna Allakoski läste ur sin bok Oktober i Fattigsverige.
Susanna Allakoski läste ur sin bok Oktober i Fattigsverige.

Precis som i lördags blev det en cykeltur till Lärjeåns Kafé även i går. Författaren Susanna Alakoski höll seminarium under tre timmar. Det var intressant att lyssna på hennes erfarenheter och råd även om diskussionen blev lite snuttifierad då frågorna pendlade mellan hur man skriver kontrakt med förlag till hur man kommer över sitt inre motstånd.

Författaryrket verkar lockande samtidigt som jag själv föredrar att gestalta andras berättelser i bild och form. Mina texter vill jag gärna hålla korta och journalistiska eller korta och propagandistiska.

Susanna Alakoskis berättande inspirerar och är angeläget för mig som främst jobbar med miljöfrågor. Miljöpolitiken handlar trots allt ”enbart” om regelverket för hållbar utveckling. Det är ju det sociala som är  målet med socialismen. Även om jag försöker bjuda motstånd hamnar man som kommunpolitiker i så många ekonomiska diskussioner att ekonomi ter sig som målet med verksamheten medan ekonomi egentligen bara är ett medel.

Det är svårt att beskriva Susanna Alakoskis berättande och engagemang som socialt patos i en retorisk betydelse: att försöka övertyga åhörare med känsloargument. Susanna tar sällan till övertoner. Hennes berättelser har en sådan styrka i sig själva att författaren inte behöver höja rösten.

Den förmågan är också något jag minns av Susannas arbete som pressekreterare för Vänsterpartiets riksdagsgrupp. Jag hade dock inte speciellt många direkta kontakter med Susanna förutom vid några kongresser där jag fotograferade och enstaka mejl.

Det längsta samtalet vi hade, och det var över på några minuter, var när Susanna lät mig förstå att mitt försök att fånga Gudrun Schyman med en cigarett i mungipan bakom scenen på en kongress inte var så uppskattat. Jag hade hoppats på en klassisk bild som René Burriporträtt av Che Guevara eller Anton Corbijns porträtt av Ian Curtis backstage i Manchester 1980. Nu avbröt Susanna mitt försök redan innan jag hann exponera en enda ruta och så här i efterhand var det lika bra. Jag hade inte inget sådant uppdrag och jag hade vid den tidpunkten inte fotograferat Gudrun Schyman tillräckligt ofta för att ett sådant förtroende ens skulle komma på tal. Hade jag tagit den bilden hade jag bara missbrukat det förtroende jag hade som fotograf för Vänsterpress: jag fick komma in i rum som andra fotografer inte fick.

Vädret var liksom i lördags fantastiskt och det är med blandade känslor jag cyklar i december. Torrt och bart är underbart när man snabbt vill ta sig ner till Angered och tillbaka igen. Förfärligt om man misstänker att temperaturen snarare har med klimatet än vädret att göra.

Fler bilder:

Läs alla mina inlägg om Angered, Lärjeån, fotografi, Leica M9 och kultur. Liknande inlägg:

1. Körsång, julmarknad och risgrynsgröt på Lärjeåns kafé

2. Cargo – Makalös föreställning för alla åldrar på Angereds teater

3. Eva Runes skönsång fyllde Lärjeåns Kafé

4. Finska är vackert

5. Med en borgerlig regering är Strindbergs 1800-tal aldrig långt borta – Rapport från KF del 3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: