Malin Björk, Håkan Eriksson och Bettan Andersson på West Pride om Vänsterpartiets HBTQ-politik
Kul hela tiden: Håkan, Malin och Bettan i fikapausen.
Förutom tältet i regnbågsparken under West Pride 2014 anordnade Vänsterpartiet i går kväll ett seminarium i gårdslokalen om vår HBTQ-politik. Först berättade Håkan Eriksson från distriktsstyrelsen och Bettan Andersson, ledamot i Göteborgs Stads HBTQ-råd, om vårt arbete i kommunen, regionen och nationellt. Efter det gjorde Malin Björk sitt första offentliga framträdande som nyvald Europaparlamentariker om arbetet i EU.
Det pågår mängder av diskussioner och kritik inom HBTQ-rörelsen och feminismen. West Pride har varit fullt av seminarier. Feministiskt forum lika så.
Problemet är ofta att homofober och män som hatar kvinnor ofta vill få det till en debatt om debatten – vad man får kritisera eller ej – när de framför sin homofobi och sitt kvinnohat och får mothugg.
En sak är märkligt.
Att det inte skrivs nåt om att det finns ett heterohat bland en del homosexuella.
Det har jag själv råkat ut för.
Tänker också på den bok som Mian Lodalen/Matilda Tudor skrivit,
”Liten handbok i konsten att bli lesbisk”, som är full av kritik av heterosexualitet.
Dubbelmoralen är total.
Det var ett befängt påstående. Kritik av heterosexualitet är inte samma sak som hat. Man måste väl kunna kritisera fenomen inom heteronormen?
Varför skall man skriva om ev. hat hos några homosexuella när man skriver om HBTQ-personers rättigheter. De har ju inget med varandra att göra. Eller menar du att det hat du påstår dig ha råkat ut för skulle bli större om HBTQ-personer får mer rättigheter? Eller rentav försvinna om HBTQ-personers rättigheter minskar?
Man måste väl kunna kritisera fenomen inom heteronormen????
Men varför kan man inte kritisera HBT frågor eller feminismen utan
att man blir kallad homofob eller kvinnohatare?
Det pågår mängder av diskussioner och kritik inom HBTQ-rörelsen och feminismen. West Pride har varit fullt av seminarier. Feministiskt forum lika så.
Problemet är ofta att homofober och män som hatar kvinnor ofta vill få det till en debatt om debatten – vad man får kritisera eller ej – när de framför sin homofobi och sitt kvinnohat och får mothugg.
En sak är märkligt.
Att det inte skrivs nåt om att det finns ett heterohat bland en del homosexuella.
Det har jag själv råkat ut för.
Tänker också på den bok som Mian Lodalen/Matilda Tudor skrivit,
”Liten handbok i konsten att bli lesbisk”, som är full av kritik av heterosexualitet.
Dubbelmoralen är total.
Det var ett befängt påstående. Kritik av heterosexualitet är inte samma sak som hat. Man måste väl kunna kritisera fenomen inom heteronormen?
Varför skall man skriva om ev. hat hos några homosexuella när man skriver om HBTQ-personers rättigheter. De har ju inget med varandra att göra. Eller menar du att det hat du påstår dig ha råkat ut för skulle bli större om HBTQ-personer får mer rättigheter? Eller rentav försvinna om HBTQ-personers rättigheter minskar?