33 av 676 motioner till kongressen bär mitt namn

img_6471
Det var kongressen 2012 i Uppsala som beslutade att Vänsterpartiet skulle anta ett ekologiskt-ekonomiskt program som på ett trovärdigt sätt visar hur social välfärd och global rättvisa kan uppnås inom ramen för ekologiskt hållbara gränser.

I fredags var motionstoppet till Vänsterpartiets kongress i Örebro i maj. Traditionsenligt filade jag på mina motioner fram till några minuter innan midnatt. När klockan hade slagit midnatt hade 676 motioner skickats in. 33 av samtliga dessa bär mitt namn. De flesta har jag skrivit tillsammans med andra.

Stadgarna

Partistyrelsen föreslår differentierade kongresser dvs. att varannan kongress skall vara valkongress och varannan en riktig kongress. Jag tänker rösta avslag om jag blir vald till ombud. Kongressen är och skall vara partiets högsta beslutande organ. Därför måste varje kongress kunna fatta beslut i alla frågor.

Partistyrelsen föreslår också smärre förändringar av de nuvarande stadgarna. Dessa har jag inga synpunkter på. Verkar väl bra.

Någon gång måste vi väl bli färdiga?

Vänsterpartiet bildades för att avskaffa kapitalismen och bygga socialismen. Efterhand har andra strömningar som feminism och miljö lagts till partiets politik. Partiets kärnfrågor kretsar kring konflikter som går att avgöra om de är lösta eller ej. Antingen är samhället jämställt eller så är det inte det. Antingen håller sig de mänskliga aktiviteterna inom hållbara planetära gränser eller ej. Antingen lever vi i ett klassamhälle eller i ett klasslöst samhälle.

Stadgarna borde återspegla detta faktum och andas en optimism att vi snart är färdiga. Därför behöver stadgarna en skrivning om hur partiet skall läggas ner.

Det torde vara uppenbart att ett parti grundat i klasskamp inte har någon plats i ett klasslöst samhälle; ett feministiskt parti inte har någon plats i ett jämställt samhälle; att ett parti som har föresatt sig att de mänskliga aktiviteterna skall hållas inom planetära ekologiska gränser har ingen uppgift när så är fallet.

I det klasslösa samhället kommer demokratin fungera annorlunda än nu under senkapitalismen. Såväl frågorna som tarvar beslut och formerna för dessa beslut är omöjliga att förutse idag.

Kort sagt: Vänsterpartiets uppgift är att mänskligheten lämnar sin förhistoria och när det är gjort har partiet ingen roll längre. Tvärt om finns det stora risker med att behålla partiet. Se bara hur det gick i öststaterna när de som störtade de feodala härskarna ville behålla makten. Samma sak kan sägas om den svenska socialdemokratin. Av bl.a. rädsla om sina egna maktpositioner har de inte mäktat med att slutföra sin reformistiska agenda och avskaffa kapitalismen och klassamhället.

Vänsterpartiet har därmed en skyldighet att avveckla sig när den historiska uppgiften är fullgjord.

Vad skall vi då göra med partiets resurser? Det rimligaste är att skapa en stiftelse där delar av partiets lokaler används till utställningshallar där kommande generationer får lära sig om partiets roll och hur det var att leva i mänsklighetens förhistoria där människor delades in i klasser och ett patriarkat fjättrade främst kvinnor men även män.

Yrkande:

att en ny rubrik och paragraf tillförs stadgarna enligt följande:
”Partiets upplösande
§159 Ett parti grundat i klasskamp inte har någon plats i ett klasslöst samhälle; ett feministiskt parti inte har någon plats i ett jämställt samhälle; att ett parti som har föresatt sig att de mänskliga aktiviteterna skall hållas inom planetära ekologiska gränser har ingen uppgift när så är fallet. Vänsterpartiet har därmed en skyldighet att avveckla sig när den historiska uppgiften att få mänskligheten att lämna sin förhistoria är fullgjord.
Beslut skall fattas med enkel majoritet på två av varandra följande ordinarie partikongresser.
Av partiets kvarvarande resurser skall en stiftelse bildas som har till uppgift att informera kommande generationer om partiets historiska roll och hur det var att leva i mänsklighetens förhistoria där människor delades in i klasser och ett patriarkat fjättrade främst kvinnor men även män.”

Jöran Fagerlund, Angered

Effektivisera och demokratisera regionpolitiken

Idag finns det en region i landet, Västra Götalandsregionen, där flera distrikt delar på ett regionalt parlament. Det är i dagsläget en anomali, men diskussioner pågår runt om i landet och vi vet inte när/om det följs av fler sådana regioner.
Våra stadgar innehåller bara §50 som hänskjuter ansvaret till PS för att skapa representantskap. Utifrån detta har Partistyrelsen tagit stadgar för någonting som kallas Vänsterpartiets representantskap i Västra Götalands regionen. Det är dags att införa en struktur i stadgarna som passar alla framtida regioner och som dessutom beslutas av den instans som ska besluta om stadgar – kongressen.

Varför föreslår vi då inte ett system som utgår från dagens representantskap? Därför att dagens representantskap inte fungerar. Det kommer heller inte fungera med de förändringar som partistyrelsen nyligen beslutat om.
Representantskapet handlar inte om medlemmar som kommer tillsammans för att utveckla den viktiga regionpolitiken och samarbeta och leda regionfullmäktigegruppen. Det är ett uttryck för distriktssamverkan som mest har formen av en diskussionsklubb som saknar styrka och förankring i partiföreningarna.

Representantskapets styrelse som är tänkt att samverka med regionfullmäktige är inte demokratiskt vald. Representantskapets årsmöte väljer den inte som en enhet, utan ingående distriktsgrupper väljer ”sina” (2) ledamöter utan att man tillsammans kan göra politiska bedömningar av styrelseledamöterna. Dessutom väljs de ofta ad hoc på sittande möte, utan att förberedas av en valberedning. Det gör den svag och ger regionfullmäktigegruppen större frihet än den bör ha. Dessutom ställer det frågetecken om hur ansvarsfrihet ska utkrävas av en styrelse som inte är kollektivt vald. Precis som representantskap i andra delar av arbetarrörelsen har den här typen av indirekta organ (valda av distriktsstyrelserna) förmågan att begränsa rörlighet och direktinflytande från medlemmarna. Gång på gång har medlemmar från Göteborg lyft frågan om ett mer kollektivt representantskap och fått till svar att det inte är ett medlems- eller partiföreningsorgan, utan ett organ för distriktssamverkan som majoriteten i repskapet tolkar som distriktsSTYRELSEsamverkan. Det är ytterligare en anledning till den här motionen. Ett repskapsupplägg är inte effektivt om man vill på allvar ge utrymme för medlemsinflytande över regionpolitiken. Ytterst handlar det om den gamla konflikten kring parlamentariska gruppers självständighet.

Vad vi föreslår:

I stället för en klumpig stor (ca 55 personer) församling som träffas 5-6 gånger om året och mest blir informerade kombinerat med en liten, icke-representativ, styrelse så föreslår vi en konferens och en demokratisk styrelse. En större regionkonferens (tänk DÅK) som diskuterar och tar beslut om program (t.ex. Hälso – och sjukvårdsprogram, Valplattform etc) och väljer en styrelse. Styrelsen får sedan ansvaret att jobba gentemot regionfullmäktigegruppen på samma sätt som ”normala” DS gör i förhållande till landstingsfullmäktigegruppen eller som Göteborgs DS gör i relation till kommunfullmäktigegruppen. Nu varierar dessa förhållningssätt redan i dag mellan olika delar av landet, trots samma stadgar. Det är en process som avgörs lokalt utifrån diskussionen om parlamentariska gruppers relation till partimedlemmarna. Vad som är viktigt är att vi får stabila grundregler som är tydliga för alla kommande regioner.
Vi vill dock understryka att vi inte vill skapa nya distrikt, utan en renodlad styrelse för att balansera regionpolitiken och också bidra som länk mellan medlemmarna/partiföreningarna och regionpolitiken. Det finns i alla fall i vår region mycket att göra för att stärka vårt lokala arbete med sjukvård, kollektivtrafik och andra regionala verksamheter.

Vi yrkar

att Kongressen ger i uppdrag åt den nyvalda partistyrelsen att arbeta fram ett förslag som bygger på ”årskonferens” och representativ styrelsemodell för att antas på nästa kongress.

Adriana Aires, Backa (Göteborg)
Jesper Berglund, Backa (Göteborg)
Jöran Fagerlund, Angered (Göteborg)
Lars-Erik Hansson, Frölunda (Göteborg)
Cizzi Grönkvist, Biskopsgården-Torslanda (Göteborg)
Mikael Wallgren, Backa (Göteborg)

Eko-eko programmet

Det program jag har lagt mest tid på att förbättra är det ekonomiskt-ekologiska. Dels för att jag var med och formulerade motionen som på kongressen 2012 som blev startskottet för hela arbetet, dels hade tyvärr partistyrelsen skrivit ett erbarmligt förslag. Kongressen beslutade att ”Vänsterpartiet antar ett ekologiskt-ekonomiskt program som på ett trovärdigt sätt visar hur social välfärd och global rättvisa kan uppnås inom ramen för ekologiskt hållbara gränser.” En arbetsgrupp slet i flera år och skrev en gedigen slutrapport. Partistyrelsen presenterade ett punktprogram som nästan enbart behandlar klimatfrågan. Och inte ens når ända fram. Därav min lite bittra första motion. Övriga motioner är dock konstruktiva förslag att få lite styrsel i programmet.

Gör om – gör rätt!

Partikongressen 2012 beslutade ”vänsterpartiet antar ett ekologiskt-ekonomiskt program som på ett trovärdigt sätt visar hur social välfärd och global rättvisa kan uppnås inom ramen för ekologiskt hållbara gränser.” Arbetet skulle vara klart senast till partikongressen 2014. Partistyrelsen mäktade inte med uppgiften. Därmed försattes chansen att göra valet 2014 till ett klimatval och chansen att Vänsterpartiets politik skulle prägla Sveriges hållning vid klimattoppmötet i Paris 2015.

En arbetsgrupp tillsattes och en ambitiös eko-eko-rapport släpptes. Arbetsgruppen skall ha all heder för sitt ambitiösa arbete även om rapporten inte kom ända fram till en ekonomisk politik som faktiskt ryms inom ekologiskt hållbara gränser.

När partistyrelsen tog emot rapporten valde man att i stället för att fylla på med fler politiska förslag för att nå fram till kongressens faktiska beslut att korta rapporten till ett kort program i punktform som står ännu längre från kongressens beslut.

Punktprogrammet fokuserar på klimatfrågan och gruvdrift. Andra planetära gränser som fosfor och kväve, färskvattenanvändning, kemisk förorening och havsförsurning lyser med sin frånvaro. Programmet innehåller heller inte all ekonomisk politik vilket var en av huvudpoängerna med kongressens beslut: partiets ekonomiska politik skulle anpassas till att rymmas inom planetens gränser.

Det är extra anmärkningsvärt att ett parti med ambitioner att kalla sig marxistiskt i sit eko-eko program inte med ett ord nämner det Karl Marx i Kapitalet beskriver som en ”oläklig reva i den sociala metabolismens ömsesidiga process”. Dvs. återföringen av näringsämnena kväve och fosfor från stad till land. Denna reva är fortfarande oläkt. Kretsloppsfrågorna är en av de viktigaste våra kommunala förtroendevalda har att hantera och det är en av de planetära gränser som håller på att överskridas. Östersjön håller på att förgås av syrebrist men partistyrelsen behagar inte nämna övergödning, kväve eller fosfor en enda gång i punktprogrammet.

Om medlemmar och partikongress lyckas tillföra tillräckligt många skarpa förslag för att lösa uppgiften återstår att se.

För säkerhets skull är det bäst att partikongressen ger partistyrelsen i uppdrag att göra om och göra rätt denna gång.

Yrkande:

att Vänsterpartiet antar ett ekologiskt-ekonomiskt program som på ett trovärdigt sätt visar hur social välfärd och global rättvisa kan uppnås inom ramen för ekologiskt hållbara gränser.

att arbetet skall vara klart senast till nästa partikongress.

Jöran Fagerlund, Angered
Peter Rundström, Vänsterpartiet Centrum, Göteborg

Pant på fler varor är ett viktigt verktyg för ett kretsloppssamhälle

För att öka återvinningen är det viktigt att utöka pantsystemet till fler varor. Elektronik och förpackningar för serveringsklar mat och dryck är viktiga varugrupper.
Idag finns pant på vissa förpackningar för läsk, vin och öl. Det rimliga är att utvidga detta till att gälla all serveringsklar mat och dryck. Dvs. alla förpackningar och bestick från t.ex. take-away. Den mesta insamlingen av avfall i tätorterna är osorterad. De flesta engångsförpackningar från take-away bränns och materialåtervinns aldrig. Ett pantsystem skulle premiera återanvändning och materialåtervinning.

Yrkande:

att sist i punkt 19 i eko-eko lägga till: ”Pantsystemet skall utvecklas till att omfatta fler varugrupper, bl.a. elektronik och samtliga förpackningar för serveringsklar mat och dryck i butiker och take-away restauranger.”

Jöran Fagerlund, Angered

Överge arbetslinjen och välkomna rationaliseringar

När fossilenergin fasas ut öppnas möjligheter till nya jobb. Delar av produktionen t.ex. i jord- och skogsbruket kan behöva mer manuellt arbete. Nya branscher skapas. Omställningen som sådan kräver arbete.
Samtidigt innebär ny och smartare produktion att mängder av arbetsuppgifter kan rationaliseras bort. Vänstern skall bejaka detta och i stället för att ”rädda jobben” kräva generell arbetstidsförkortning och dela på de arbetsuppgifter som finns kvar. Ingen skall behöva gå arbetslös och ingen skall behöva jobba mer än sex timmar per dag. Troligtvis mindre.

Yrkande:

att sist i punkt 30 i eko-eko lägga till: ”Samtidigt som en del nya jobb skapas innebär omställningen stora möjligheter till rationaliseringar och att den totala arbetsbördan kan minska vilket skapar utrymme för kontinuerlig arbetstidsförkortning. Det är önskvärt att det totala antalet arbetade timmar i samhället minskar år för år.”

Jöran Fagerlund, Angered
Peter Rundström, Vänsterpartiet Centrum, Göteborg

Låt förskolor och skolor sälja hämtmat till självkostnadspris

Livspusslet för barnfamiljer är en tankefigur som motiverar allehanda borgerliga försämringar av välfärden samt ökad privatisering och kommersialisering av tillvaron. Den förra borgerliga regeringens försök att underlätta för barnfamiljerna med vårdnadsbidrag och avdrag för överklassnära tjänster var och förblir ett misslyckande. Det finns dock åtgärder som ger småbarnsfamiljer mer tid tillsammans som vi kan införa snabbt. Att erbjuda hämtmat vid skolor och förskolor är en sådan åtgärd. När man hämtar sina barn kan man också plocka med sig mat. Rimligtvis borde det inte kosta mer än 30 kronor per portion.

Förslaget innebär flera positiva fördelar förutom att det sparar tid och minskar frustrationen hos många som hungriga skall laga mat till sina hungriga barn efter en lång dag på jobbet. För det första leder det till fler jobb och kommunen får upp volymerna i matlagningen vilket gör det lättare att erbjuda heltider. Dessutom blir det också lättare att ordna tillagningskök vid fler skolor och förskolor när antalet portioner ökar.
Till detta kommer klara miljöfördelar. Maten skulle integreras i kommunens pågående arbete med miljömåltider dvs. till stor del vara vegetarisk, säsongsanpassad, ekologisk, god och näringsriktig.

Kommunerna skulle bidraga till produktutveckling genom att låta ta fram praktiska och hygieniska hämtmatskärl som kan återanvändas gång på gång. Dessa skulle sedan kunna användas även av restauranger för att minska miljöbelastningen och nedskräpningen.
Infrastrukturen för ett fungerande hämtmatssystem finns, till stora delar, redan på plats. Vi har fina tillagningskök med välutbildad personal. Kommunerna har redan betalningsrutiner för alla som går i förskolan och på fritids. Ingen kontanthantering behöver ske.

Problemet är att det anses olagligt för kommunala skolor och förskolor att sälja mat. Privatskolor kan dock helt lagligt erbjuda hämtmat och det finns enstaka exempel på detta.

Yrkande:

att sist i punkt 33 i eko-eko lägga till: ”Vi vill göra det möjligt för kommunala skolor och förskolor att erbjuda hämtmat till självkostnadspris till elevernas familjer.”

Jöran Fagerlund, Angered

Upphandling är bra men egen regi är bättre

Offentlig upphandling kan vara ett effektivt verktyg för omställning. Samtidigt är egen regi ett ännu vassare verktyg. Investeringar och drift av t.ex. bostäder och infrastruktur bör främst ske i den egna verksamheten eller genom direkttilldelning till offentligt ägda bolag. Samma sak med t.ex. insamling av avfall och upprustning av vatten- och avloppsnät.

Mindre offentliga organisationer och kommuner kan gå samman och bilda regionala bolag. Genom att bedriva verksamheten i egen regi ökar medborgarnas möjligheter att styra verksamheten. Personalen kan också enklare vidareutbilda sig och byta arbetsuppgifter. Det är idag praktiskt taget omöjligt att gå till andra arbetsuppgifter för den som städar allmännyttans trapphus om städningen handlas upp av ett externt bolag.

Yrkande:

att sist i punkt 34 i eko-eko lägga till: ”Största möjligheten till omställning och styrning av verksamheterna är om de bedrivs i offentlig regi. Därför är det önskvärt att den offentliga verksamheten drivs i egen regi och att upphandlingar hålls till ett minimum.”

Jöran Fagerlund, Angered
Peter Rundström, Vänsterpartiet Centrum, Göteborg

Höj skatten för de rika över hela landet

Miljökriserna kan inte vänta tills kapitalismen är avskaffad och kriserna kan inte lösas så länge kapitalismen består. Det är ett utmärkt tillfälle att använda miljökriserna som argument för att införa socialism.

Inte minst gäller det fördelningspolitiken. Det kommunala självstyret är på flera sätt, och ofta på goda grunder, undergrävt med den kommunala utjämningen, krav på medfinansiering vid infrastrukturprojekt och statliga satsningar i form av öronmärkta pengar. Ansvar och befogenheter hänger inte ihop. Det kommunala självstyret skapar också möjlighet att skapa små skatteparadis i landet där arbetarklassen effektivt hålls borta genom att endast tillåta dyr villabebyggelse. På så sätt kan Vellinge och Danderyd håla kommunalskatten nere. Det är dags att avskaffa den kommunala beskattningsrätten. Norge kan knappast beskyllas för att ha mindre kommunalt självstyre än Sverige på grund av att de har enhetlig skatt.

Egentligen borde ingen tjäna mer än 30000 kronor i månaden. Det finns inga mänskliga behov som tarvar högre inkomster och det är oerhört svårt att leva hållbart med så hög inkomst.

Idag tjänar runt 20 procent mer än 30000 i Sverige. 10 procent tjänar mer än 40000. Eftersom framtida konstellationsregeringspartier tenderar att vara ängsliga för att stöta sig med medelklassväljarna föreslår denna motion att Vänsterpartiet bör föreslå hundra procent skatt på alla inkomster över 35000 i månaden oavsett om dessa kommer från arbete eller kapital.

Samtidigt är det angeläget att de lägsta lönerna pressas upp. Det görs enklast genom att garantera en lägsta inkomst på 20000 kronor i månaden i samtliga socialförsörjningssystem. En lönespridning mellan 20000 och 35000 r rimlig. Självklart bör de viktigaste jobben premieras högst: sjukvård, barnomsorg, lärare, städare på sjukhus etc. Och självklart borde de minst viktiga jobben premieras lägst: ekonomer. Däremellan finns det utrymme för en rimlig lönespridning för jurister, byggnadsarbetare, konstnärer, forskare och andra medelklassyrken.

Yrkande:

att sist i punkt 37 i eko-eko lägga till: ”Vänsterpartiet vill införa en enhetlig progressiv skatt för kommuner landsting och stat med 100 procent skatt på alla inkomster över 35000 per månad oavsett om det är inkomst av tjänst eller kapital. Samtidigt bör lägstanivån i alla socialförsäkringssystem inklusive försörjningsstöd höjas till 20000 kronor i månaden.”

Jöran Fagerlund, Angered
Peter Rundström, Vänsterpartiet Centrum, Göteborg

Dags för löntagarfonder

De ekologiska kriserna hinner inte vänta på kapitalismens avskaffande och de kan inte heller lösas med mindre än att kapitalismen avskaffas. Partiet får inte missa tillfället att utnyttja krismedvetandet kring miljö- och klimatkatastroferna till att socialisera stora delar av ekonomin.
Löntagarfonder kan vara en viktig pusselbit i socialiseringen. I 70-talets fonddebatt hamnade såväl LO som VPK snett. LO ville knyta fonderna till fackföreningarna och Vpk ville ha samhällsfonder. Även om VPK lade ner sina röster i riksdagen fick vi i praktiken rätt: vi fick en slags samhällsfonder som enkelt kunde avskaffas av regeringen Bildt på 90-talet. Löntagarfonder bör knytas till de anställda, oberoende av fack och stat. De skall styras av de som jobbar på företaget.

Yrkande:

att sist i punkt 39 i eko-eko lägga till: ”Vänsterpartiet vill införa löntagarfonder för alla publika aktiebolag. En viss andel av vinsten som delas ut till aktieägarna skall ske i form av nyemissioner av aktier som tillfaller de anställda kollektivt. Samtliga anställda skall kunna utöva inflytande och aktierna skall inte kunna överlåtas till någon annan. Ingen anställd skall kunna ta med sig dessa aktier när de slutar. Proportionerna mellan nyemissioner och vinst skall vara sådan att arbetarna skall ha aktiemajoritet inom fem år och i stort sett samtliga företag inom tio år”

Jöran Fagerlund, Angered
Peter Rundström, Vänsterpartiet Centrum, Göteborg
Johan Lönnroth, Vänsterpartiet Centrum, Göteborg

Låt offentliga aktörer låna direkt av riksbanken

Den ekonomiska krisen socialiserade kostnaderna för de vinster som tidigare privatiserats. Efter enorma insatser från skattebetalare världen över redovisar nu bankerna återigen vinster. Samma människor som raserade tillvaron för många människor genom hänsynslös spekulation profiterar nu åter på spekulation.
Det är inte bara i kristider bankerna skor sig på skattebetalarna. Även under ”normala tider” håvar bankerna in stora belopp på folkflertalets bekostnad genom att offentliga investeringar finansieras genom lån på den öppna marknaden från banker som i sin tur lånar av riksbanker.

Rimligtvis borde offentliga verksamheter kunna låna pengar direkt från riksbanken antingen direkt eller genom kommunbanker.

Yrkande:

att sist i punkt 41 i eko-eko lägga till: ”Offentliga verksamheter skall ges möjlighet att låna till investeringar direkt av riksbanken.”

Jöran Fagerlund, Angered
Peter Rundström, Vänsterpartiet Centrum, Göteborg

Dags att förstatliga de största klimatbovarna

Eko-eko rapporten pekar på att de största utsläpparna av växthusgaser i Sverige, stål- och cementindustrin, inte mäktar med de investeringar som krävs för att få ner utsläppen till noll. Till dessa industrier kan även läggas fordonsindustrin. Det rimliga är att staten tar dessa kostnader och i så fall är det även rimligt att staten tar över ansvaret. Ett förstatligande av dessa industrier och sedan en massiv satsning på offentligt finansierad forskning är det förnuftiga.

Eftersom dessa industrier med dagens produktion inte har någon framtid i ett fossilfritt Sverige är deras exproprieringsvärde noll och intet. När det gäller stålindustrin är dess historia präglad av statliga ingripanden.

Svenskt Stål bildades 1978 efter ett riksdagsbeslut, som en del i omstruktureringen av svensk stålindustri. Stålverksamheten i Stora Kopparbergs Bergslags AB (gruvor och Domnarvets Jernverk), Gränges AB (gruvor, järnverket i Oxelösund och järnvägsrörelsen TGOJ) samt statliga Norrbottens Järnverk AB (NJA) i Luleå övertogs av SSAB. Vid tidpunkten arbetade cirka 18 000 anställda i järnverk, gruvor, grossistföretag och järnvägar. Gruvorna, som till största delen låg i Bergslagen, lades ned ganska omgående. Grängesbergs och Dannemora gruvor kom dock att brytas i ytterligare ett antal år, och lades ned 1989 respektive 1992. Även järnvägsföretaget TGOJ avyttrades i två steg, 1982 och 1989, till Statens Järnvägar.

Den under 1970-talet rådande internationella stålkrisen blev utgångspunkt för SSAB:s bildande. Domnarvets järnverk hade en komplicerad och splittrad produktion och saknade medel till nödvändiga investeringar. Statliga Norrbottens Järnverk AB (NJA) var förhållandevis omodernt och ständigt förlustdrabbat, samtidigt som Gränges AB med Oxelösunds Järnverks AB var konkursmässigt. Ingen av ägarna ville investera mer pengar i sina företag. Den av staten tillsatta Handelsstålsutredningen under ledning av Lars Nabseth föreslog en ny sammanslagen statlig stålkoncern och NJA:s verkställande direktör Björn Wahlström fick i uppdraget att leda förhandlingar om detta.
Det är därför helt rimligt att staten återigen ingriper i stålproduktionen i Sverige och säkrar arbetstillfällen och produktion i en fossilfri framtid.

Yrkande:

att punkt 45 i eko-eko ändras till: ”För att omställningen ska kunna genomföras så att exporten av hållbara produkter växer, kan staten initialt behöva ta en del av kostnaderna eller bidra med ekonomiska stimulanser för att gynna omställningen. Därför bör också stål-, cement-, bil-, och lastbilsindustrin förstatligas. Det icke önskvärda alternativet till förstatligande är så hårda miljökrav att industrierna går i konkurs och produktionen flyttas till andra länder. Eftersom dagens produktion i dessa industrigrenar i praktiken är värdelös då de inte med privat kapital klarar de investeringar som krävs för att nå den omställning vetenskapen fordrar är expropriationskostnaden för dessa industrier noll. Ett mer rimligt krav är att dagens ägare får betala staten för att ta över ansvaret.”

Jöran Fagerlund, Angered
Peter Rundström, Vänsterpartiet Centrum, Göteborg

Fri kunskap

Det finns en formulering i slutet av punkt 46 som ser lite tvekande ut kring vad vi kan säga om fri kunskap.

I grunden är det enkelt. Världen står inför en omställning som behöver ta helt historiska proportioner. Att tekniken så långt som möjligt är fri att använda överallt är en av de stora frågorna för att lösa det. Därför behöver så lite som möjligt av den kunskapen vara fastlåst i patent.

Fri kunskap är en rak och tydlig princip, på samma sätt som t ex fri utbildning. Det handlar inte om absoluta, rigida dogmer, utan om en klar idé om vart vi är på väg. Lite som när progressiva i USA argumenterar för fri sjukvård. Det finns förstås finlir i varje sådan princip, men de får sin tyngd genom att de går att stödja helhjärtat.

Alla förändringar tar tid och kräver pragmatiska förslag. Här handlar det framförallt om att bygga ut bättre villkor för forskningen. Det skulle förstås ta lång tid att helt tar oss ur alla låsningar, även med goda politiska förutsättningar.

Just därför är det en styrka att ha en tydlig riktning. Det bygger en förståelse både hos oss själva och andra varför det vi håller på med är angeläget och värt att bry sig om, också de gånger de närmaste förslagen är ganska små.

Yrkande:

att slutet av punkt 46, ”och verkar för…”, ersätts med en ny mening: ”Vi verkar för att den tekniska kunskap världen behöver för sin utveckling så långt som möjligt ska kunna användas fritt.”

Mikael von Knorring
Jöran Fagerlund

Fri programvara

Vänsterpartiet stödjer fri programvara sedan tidigare, och det tål att lyftas fram i programmet.

Självstyrande bilar, automatiserad sopsortering, samordnad godstrafik i städerna – mjukvara spelar en stor roll för omställningen. Det finns ett problem med storföretagen här: de utvecklar ofta sin programvara var och en för sig, för att kunna ta så mycket betalt för den som möjligt.

Utvecklingen av fri programvara har däremot så stora inneboende fördelar att det ofta sopat mattan med de låsta programmen. Framförallt har det visat sig kunna spela stor roll med utvecklingsmiljöer där alla kan hjälpa till, och där alla kan använda resultaten.

Fri programvara betyder också att elektronik kan användas längre och mycket mer flexibelt, så att vi minskar behovet av att ständigt byta hårdvara.

Sist men inte minst – även om det kanske inte hör till det här programmet – betyder fri programvara mycket för att ge användarna en starkare ställning gentemot de största IT-jättarna och gentemot de stater som försöker massövervaka sina medborgare.

Yrkande:

att lägga till en ny punkt efter punkt 48:

”Mjukvara kommer ha stor betydelse för världens tekniska omställning. Vänsterpartiet verkar för att stärka den roll fri programvara spelar, för att göra det enklare utveckla nya program och se till att så mycket som möjligt kan användas fritt.”

Mikael von Knorring
Jöran Fagerlund

Sex timmars arbetsdag nu, inte när vi är pensionärer

Sex timmars arbetsdag borde ha genomförts på 1900-talet och dagens strid borde snarare handla om fyra timmars arbetsdag. Det parlamentariska läget gör det dock svårt att genomföra idag.

Därför borde fokus ligga på att göra alla förberedelser under denna mandatperiod för att kunna driva sex timmars arbetsdag i valet 2018 och genomföra det under mandatperioden 2018–2022.

Yrkande:

att punkt 50 i eko-eko ändras till: ”Vänsterpartiet vill i högre utsträckning än idag realisera produktivitetsutvecklingen som fritid, snarare än som fler producerade materiella varor. Detta i form av en fortlöpande, generell arbetstidsförkortning med bibehållen lön och med sex timmars arbetsdag som ett första steg under nästa mandatperiod.”

Jöran Fagerlund, Angered
Peter Rundström, Vänsterpartiet Centrum, Göteborg

Skarpa skrivningar om fossilgas

Problemen med fossilgas har ställts på sin spets med de stora metanläckorna i Kalifornien. IPCC uppskattar att fossilgasverk leder till ungefär hälften så stora utsläpp per kWh som kolkraftverk, men det hänger bland annat på hur mycket av den som läcker ut.

Fossilgasindustrin ser, till skillnad från olje- och kolintressena, en chans att expandera i Sverige. De fick fotfäste här 1985, som en del i planerna för att stänga kärnkraften.
Nu försöker de ta rygg på sol- och vindkraften och erbjuda rollen som det billigaste komplementet. Vattenkraften i Sverige räcker en bra bit för att rycka in när det är vindstilla, men inte hur långt som helst.

Det är viktigt av klimatskäl att Sverige stänger dörren för det. Bygger vi upp fler gasverk, rullar vi i praktiken ut röda mattan för det fossila. Varje regering som tvekar i omställningen skulle ha ett enkelt svar framför sig: elda mer fossilgas.

I retoriken för fossilgas sägs det gärna att det bara är en tillfällig lösning, i väntan på bio- eller vätgas. Det är som att bygga stora motorvägar runt storstäderna, med argumentet att vi i framtiden förstås bara ska cykla på dem.

Produktionen av bio- och vätgas är idag helt marginell. Biogas är en del av den begränsade bioenergin, som framförallt kommer behövs för att fasa ut det fossila där elektrifiering är omöjligt. Vätgas produceras av el och riskerar att alltid vara mycket dyrare än fossilgas.

Därför är det viktigt att Vänsterpartiet tydligt stänger dörren för fossilgas. Ska Sverige bygga nya gasverk, ska det vara entydigt att de kommer drivas på ett hållbart sätt.
Ett rimligt första steg att sikta på är att försöka ersätta dagens fossilgas i Sverige med bio- och vätgas. Redan det är en optimistisk målsättning: idag producerar vi omkring 2 TWh biogas per år, medan vi förbrukar omkring 16 TWh fossilgas.

Yrkande:

att en ny punkt läggs till efter punkt 67:
”Det är strategiskt viktigt att Sverige inte bygger fler gasverk med mindre än att det står klart att de kommer drivas hållbart. Produktionen av bio- och vätgas behöver skalas upp för att fasa ut fossilgasen.”

Mikael von Knorring
Jöran Fagerlund

Endast staten skall sälja el

Elproduktion behöver vara både storskalig och småskalig. För att rätt incitament skall finnas behöver inte bara näten vara offentliga. Elförsäljningen till förbrukare måste vara statlig. Endast då kan priserna hållas på en nivå som stimulerar sparande, effektivisering och inmatning av förnybar el. Dagens elmarknad klarar inte detta.

Intresset för egen lokalt producerad el är stort. Detta skall underlättas. De stora energibolagen kan socialiseras genom löntagarfonder och behöver troligtvis inga andra åtgärder än övriga storbolag.

Med en statlig elförsäljning kan kooperativ och privatpersoner ges ett rimligt pris för överskottsel de producerar. Konsumenter och företag kan räkna med ett förutsägbart elpris för överskådlig tid. Ett statligt monopol blockerar effektivt skrupelfria fossiljättar att utnyttja fallande priser på olja och kol.
Ett statligt monopol kan även bäst hantera frågor kring export och lagring samt hantera ransonering efter behov snarare än betalningsförmåga vid eventuell elbrist.

Yrkande:

att sist i punkt 68 i eko-eko lägga till: ”All elförsäljning bör ske genom ett statligt monopol. På så sätt kan priserna hållas på en nivå som stimulerar sparande, effektivisering och inmatning av förnybar el från kooperativ, privatpersoner och energibolag. Så skapas även förutsättningar till en rättvis tillgång till energi över hela landet.”

Jöran Fagerlund, Angered
Peter Rundström, Vänsterpartiet Centrum, Göteborg

Dags att ransonera

Planetens resurser måste fördelas rättvist. Det enklaste sättet att skapa en hållbar konsumtion är att införa ransonering på det som hotar planetens gränser t.ex. växthusgaser, kväve och fosfor, gifter som ännu inte har fasats ut, färskvatten, landanvändning, försurande ämnen, sällsynta jordartsmetaller m.fl.

Möjligheterna att ransonera är bättre än någonsin tidigare. Alla varor har en streckkod och spårbarheten i produktionen är hög. Vi behöver därför inte införa ransonering på vissa varor utan kan göra det på de ekologiska fotavtryck varan skapar.

Därmed minskar drastiskt de rikas möjlighet att orsaka miljöförstöring. Även om de har pengar får de inte köpa mer varor eller tjänster som tär på miljön än någon annan. När ransonen är slut får de rika snällt gå på teater, bio eller tågluffa om de vill sätta sprätt på sina pengar.

Vi kan också garantera att svenskarnas samlade konsumtion hålls inom planetens gränser och alla andra på planeten ges samma möjlighet. Inledningsvis bör ransonerna ligga lägre än vad som är genomsnittligt hållbart globalt för att världens fattiga helt enkelt behöver större konsumtionsutrymme. Ett visst utrymme bör också fördelas i landet. Det kan handla om behovsprövad tilldelning eller efter schablon till t.ex. boende i glesbygd som fram tills fordonsflottan är fossilfri behöver mer drivmedel än stadsbon.

Erfarenheterna av tidigare perioders ransonering är god. Under världskrigen ökade t.ex. intaget av kalorier för de fattigaste i England. De fick tillgång till mat de tidigare inte hade råd med. Acceptansen var hög och förekomsten av svarta marknader låg. Ransonering för att möta klimathotet torde bli ännu högre då konsekvenserna av ett skenande klimat är så mycket större än t.ex. första och andra världskriget.

Möjligheterna till svarta marknader borde vara mindre rå ransoneringen kan skötas elektroniskt. Tvärt om skulle en byteshandel kunna underlättas: du får lite fosforutsläpp av mig om jag får lite koldioxid av dig. Det borde vara möjligt att kunna sälja en del av sin ranson för pengar.

Eftersom ingen lagring av vilka varor som köpts torde ransoneringen kunna genomföras utan att riskera den personliga integriteten. Det är heller inte nödvändigt med t.ex. kortbetalning eller legitimering. Man kan även fortsättningsvis gå in i en butik och anonymt handla det man vill och betala kontant.

Det torde heller inte bli något större besvär för handeln då de redan har investerat i streckkodsläsare, kortterminaler och regelverk på plomberad utrustning från skatteverket.

Secondhandförsäljning och handel eller gåvor mellan privatpersoner berörs inte eftersom ransonering bara gäller vid första försäljningstillfället.

Yrkande:

att punkt 76 i eko-eko ändras till ”Vänsterpartiet vill att Sverige även tar ansvar för de konsumtionsrelaterade utsläppen, de växtgasutsläpp som kommer från import och internationella flygresor. Därför vill Vänsterpartiet införa ransonering av ämnen och processer som annars riskerar att överskrida de planetära gränserna. Ransoneringen skall i grunden vara lika för alla men ett visst utrymme måste finnas för att fattiga länder skall kunna utvecklas snabbare. Ett utrymme för fördelning till personer med stora behov i Sverige måste också finnas.”

Jöran Fagerlund, Angered
Peter Rundström, Vänsterpartiet Centrum, Göteborg
Mikael Walgren, Vänsterpartiet i Backa

Höjd bensinskatt och vägslitageavgift är bra för glesbygden

Bensinskatt och vägslitageavgifter diskuteras oftast som ett problem för glesbygden. Partistyrelsens förslag i punktprogrammet är vagt och man pratar om kompensation och träffsäkra styrmedel. Oftast diskuteras bensinskatt i termer av lägre bensinskatt i glesbygden. Det är dags att partiet sätter ner foten. De som har mest att vinna på en höjd bensinskatt och därmed påskyndad omställning av bilflottan är låginkomsttagare i glesbygd som behöver bilen för att klara vardagen.

Eller omvänt. De som har mest att förlora på att bilflottan ställs om enligt marknadsprinciper är låginkomsttagare med fossildriven bil där alla mackar har stängt inom rimliga avstånd eftersom det är för dyrt att köra ut bränslen. Den som inte har råd med elbil eller ny biogasbil kommer att bli akterseglad.

I stället för rabatt på bensinskatten borde vi lansera ett omfattande program för att glesbygdens bilar fossilfria. Det kan handla om stöd till konvertering till fossilfria bränslen, skrotningspremie för bilar som inte går att konvertera, uppbyggnad av statlig tankinfrastruktur för förnyelsebara bränslen. Även andra stöd kan tänkas: subventionerade reparationer, avgiftsfri bilprovning och billigare försäkring.
Skatten på fossila bränslen bör också vara konstruerad så att dessa bränslen blir några öre dyrare per liter varje månad och vara dyrare än fossilfria alternativ oavsett hur världsmarknadspriset utvecklas. Idag har vi lägre bensinpris än på flera år trots högre bensinskatt.

Samma sak gäller vägslitageavgiften. Glesbygden har ingen glädje av rabatt på avgifterna och på så sätt låsa in sig i fortsatt lasbilstrafik. Bättre då att stötta genom utbyggd spårtrafik, effektiva omlastningscentraler samt produktion och distribution av fossilfria bränslen.

Yrkande:

att den sista meningen i punkt 78 ändras till: ”Näringar kopplade till skogs- och jordbruk bör kompenseras för vägslitageavgiften för tunga fordon genom stöd till konvertering av fordon, produktion och distribution av fossilfria drivmedel samt utbyggd spårtrafik och effektiva omlastningscentraler.”

att punkt 79 i eko-eko ändras till: ”Skatt på drivmedel är ett viktigt verktyg för att minska bilismens klimatpåverkan. Vi vill införa en automatisk skattemekanism som säkerställer att priset på fossila bränslen höjs med minst ett bestämt antal öre varje månad och alltid är dyrare totalt sett än fossilfria drivmedel oavsett marknadspris.Omställningen kommer inte att ske på samma sätt över hela landet. För att motverka regionala orättvisor vill vi i glesbygd se en statlig infrastruktur för förnyelsebara drivmedel, subventionerade reparationer och till konvertering av bilar samt avgiftsfri bilprovning. Försäljning och import av fordon som enbart kan köras på fossila drivmedel ska förbjudas från år 2020.”

att följande mening läggs till sist i punkt 89 i eko-eko: ”Försäljning och import av fordon som enbart kan köras på fossila drivmedel ska förbjudas från år 2020.”

Jöran Fagerlund, Angered
Peter Rundström, Vänsterpartiet Centrum, Göteborg

Upphandling är bra men egen regi är bättre

Det är angeläget att förtydliga vad vi menar när vi säger att kollektivtrafiken skall vara i offentlig regi. Det innebär att verksamheten skall bedrivas i egen regi och inte upphandlas.

Partistyrelsens förslag till formulering ”offentlig regi” lämnar utrymme för feltolkning. Dagens situation med offentliga kollektivtrafikbolag som upphandlar av privata bolag kan rymmas inom partistyrelsens formulering. Det är därför bra att förtydliga att vänsterpartiet vill att det offentliga skall driva kollektivtrafiken i egen regi. Regioner, landsting eller kommuner skall själva anställa förare och köpa in bussar.

Yrkande:

att sista meningen i punkt 93 i eko-eko ändras till: ”Kollektivtrafiken ska framförallt bedrivas i egen regi av den ansvariga offentliga huvudmannen för att underlätta effektiv trafikplanering och frigöra resurser till investeringar.”

Jöran Fagerlund, Angered
Peter Rundström, Vänsterpartiet Centrum, Göteborg

Monopol är bättre än marknadsprinciper för brev och paket

Inom få andra områden blir marknadsfundamentalismens misslyckande så uppenbart som inom brev och paketdistribution. I våra trappuppgångar springer två brevbärare och gör samma jobb efter varandra. Några paket skall hämtas på ICA, andra i snabbutiken. På våra gator brummar gula, bruna, blå och vita budbilar och möts ibland utanför våra portuppgångar. Kapitalismen är irrationell. Priset får personalen betala genom högt tempo och vi övriga genom buller, luftföroreningar och klimatförändringar.

Uppenbarligen går det att dubblera brevbärarnas löner eller halvera deras arbetstid utan att det påverkar priset för oss andra ett dugg.

Lösningen är ett monopol för internationell och nationell post och paketdistribution. Det skulle bli billigare och bättre.

Regionala transporter, stadsbud och tyngre gods kan behöva andra lösningar. För att ge kommunerna rådighet över problem som buller och luftföroreningar bör en möjlighet till kommunala omlastningscentraler införas. Det innebär att allt gods som skal distribueras i en stad lämnas vid en central, gärna placerad i stadskärnans utkant nära tågspår och motorled. Därifrån samordnas all distribution. Rutt och fordonstyp kan optimeras och utsläppen minimeras.

Vidare skall kommuner genom lokala föreskrifter ges möjlighet att ställa krav på att alla budfordon inom ett område skall vara helt elektrifierade.

Yrkande:

att mellan punkt 95 och 96 i eko-eko lägga till en ny punkt: ”Ett monopol för internationell och nationell post och paketdistribution i form av ett statligt verk skall införas. Kommuner skall ges möjlighet att införa omlastningscentraler för regionalt gods där allt gods anländer och sedan distribueras samtidigt enligt en optimal rutt med de mest lämpliga fordonen. Kommuner skall också kes möjlighet att införa lokala föreskrifter som bara tillåter elektrifierade budfordon inom vissa zoner.”

Jöran Fagerlund, Angered
Peter Rundström, Vänsterpartiet Centrum, Göteborg

Låt järnvägstrafiken blomstra i ett statligt verk

Få verksamheter är så naturliga monopol som järnvägstrafik. Det är i praktiken omöjligt att skilja det tekniska ansvaret för hjulet från rälen. Konkurrens tillför inget. Ett av skälen till att järnvägen förstatligades var att privata bolag inte kunde sköta långsiktigheten. Med bolagiseringen av SJ och skapandet av banverket (som sedan uppgick i Trafikverket) har socialdemokratiska och borgerliga regeringar ansträngt sig, och lyckats, föra Sverige som första EU-land tillbaka till 1800-talet.

Låt oss modernisera Sverige på riktigt. Låt oss föra Sverige till 2000-talet och införa ett statligt monopol på järnvägstrafik i form av ett statligt verk med ansvar för såväl tåg som räls. Huvudfokus bör vara samhällsnytta och inte avkastning.

Kundfokus står ofta i direkt motsättning mot affärsnytta. Enligt affärsmässiga principer bör resurser fokuseras till de mest lönsamma linjerna t.ex. Stockholm – Göteborg. För resenären som kliver på i Mora eller Ockelbo är dock den samlade restiden det viktigaste. Därför skall inte affärsmässiga principer, utan samhällsnytta, prägla verksamheten.
Ur ett integritetsperspektiv är det skadligt att det inte längre är möjligt att köpa en biljett anonymt. Kravet på legitimation är helt omotiverat. De små möjligheterna att betala kontant likaså.

Yrkande:

att punkt 96 i eko-eko ändras till: ”Järnvägstrafik är ett naturligt monopol. Vänsterpartiet vill satsa på att förstärka järnvägsnätet och därmed öka kapaciteten för godshantering. Driften av trafiken och underhållen skall förstärkas genom att SJ ombildas till ett statligt verk och tar över ansvaret för spåren från trafikverket. Sj skall bedriva all tågtrafik – såväl persontrafik som godstrafik – på sina spår. Offentliga regionala verksamheter kan bedriva tågtrafik på egna spår. I annat fall bör SJ sköta även den regionala trafiken för att kunna optimera spåranvändandet. Verksamheten skall bedrivas enligt samhällsnyttiga och inte affärsmässiga principer och den enskildes integritet skall värnas genom möjligheten att betala biljetter kontant och resa anonymt.”

Jöran Fagerlund, Angered
Peter Rundström, Vänsterpartiet Centrum, Göteborg

Starta statlig produktion av luftskepp

Samtidigt som flyget idag är det mest miljöbelastande sättet att resa idag har det potential att bli det minst miljöbelastande på längre sträckor om flygningen genomförs med luftskepp.

Flygets fördel är att ingen infrastruktur behöver byggas mellan destinationerna. Vägar och järnvägar kräver energi och råvaror. Dessutom trängs naturen undan och barriärer skapas.

Om en del av lyftkraften genereras av vätgas kan denna vätgas även användas som energilager för framfarten. Med bränsleceller kan elmotorer driva luftskeppet framåt i det närmaste ljudlöst. Inga miljöbelastande utsläpp sker då den enda avgasen är vattenånga.

Yrkande:

att sist i punkt 99 i eko-eko lägga till: ”Ett statligt bolag för produktion av luftskepp skall bildas. I takt med luftskeppsflottans utbrednad skall fossilbränslen i flyget förbjudas.”

Jöran Fagerlund, Angered

Monopol är bättre än marknadsprinciper för internet och telefoni

Förutom inom brev och paketdistribution blir marknadsfundamentalismens misslyckande så uppenbart som inom internet och telefoni. Istället för mobiltäckning över hela landet sitter ett par tre mobilsändare på samma tak i storstäderna. Istället för att bygga bredband över hela landet koncentrerar sig internetleverantörerna till lönsamma orter.

Genom privata stadsnät eller kabel-tv i fastigheter har vissa leverantörer i praktiken skapat monopol och har kunnat skinna konsumenterna. Investeringskostnaderna är några tior per lägenhet och månad, priserna vi användare betalar räknas i hundralappar.

Inte nog med att vi konsumenter betalar ett överpris. Marknadsfundamentalismen gör att den tekniska utvecklingen hämmas. Ett statligt monopol hade kunnat vara mycket längre fram i utvecklingen än idag. Till en bråkdel av kostnaden. Kostnaden är så låg att det är billigare, enklare och mer rättvist att betala telefoni och internet via skatten. Administrationen med fakturering är en relativt stor kostnadspost idag.

Enklast är att alla medborgare får ett mobilabonnemang samtidigt som hen får ett personnummer eller uppehållstillstånd. (Det skulle säkert vara samhällsekonomiskt lönsamt att låna ut simkort gratis till turister som är giltigt lika länge som deras turistvisum men det är kanske en annan diskussion.)

Likaså är det rimligt att staten drar fiber till alla nya fastigheter i samband med att andra kablar och ledningar dras dit. Alla befintliga fastigheter bör fiberanslutas i en lämplig takt.

Varje person får ett rimligt antal samtalsminuter nationellt och internationellt, sms och mobil datatrafik till sitt abonnemang. Önskas mer kapacitet kan detta erbjudas till självkostnadspris. Telefon får man köpa själv. Företag och föreningar får teckna abonnemang till självkostnadspris.

I väntan på komplett mobiltäckning skall det fasta nätet ligga kvar och den som behöver skall få en fast telefon. Det fasta telefonnätet skall finnas kvar så länge det är motiverat.
Varje hushåll får en internetuppkoppling med en rimlig hastighet. Önskas högre hastighet kan det erbjudas till självkostnadspris. Företag och föreningar betalar självkostnadspris.

En trolig invändning mot förslaget är att integriteten hotas och att statens möjlighet till avlyssning ökar. De senaste åren med datalagringsdirektiv, hot om filtrering, ipred och FRA visar att privata internetleverantörer och mobiloperatörer inte på något sätt garanterar ett fritt internet.

Yrkande:

att mellan punkt 104 och 105 i eko-eko lägga till en ny punkt: ”Marknadsfundamentalismen inom telefoni och internet har drivit upp priserna och lämnat delar av landet på efterkälken. Vi vill införa ett monopol som ger alla medborgare ett mobilabonnemang med ett rimligt antal samtalsminuter nationellt och internationellt, sms och mobil datatrafik till sitt abonnemang. Önskas mer kapacitet kan detta erbjudas till självkostnadspris. Telefon får man köpa själv. Företag och föreningar får teckna abonnemang till självkostnadspris. Lika så skall varje hushåll får en internetuppkoppling med en rimlig hastighet. Önskas högre hastighet kan det erbjudas till självkostnadspris. Företag och föreningar betalar självkostnadspris.”

Jöran Fagerlund, Angered
Peter Rundström, Vänsterpartiet Centrum, Göteborg

Statlig bilprovning i hela landet

Privatiseringen av bilprovningen har varit ett fiasko. Det blev dyrare och sämre. Risken är uppenbar att glesbygden får sämre service. Privatiseringen drevs igenom med ideologiska skygglappar av EU och den borgerliga regeringen.

Bilprovning måste rimligtvis betraktas som myndighetsutövning och skall inte läggas ut på entreprenad. Ett statligt monopol kan garantera en bra geografisk spridning. Den statliga bilprovningen kan också erbjuda subventionerade reparationer i glesbygd där det inte finns underlag för en kommersiell bilverkstad.

Yrkande:

att sist i punkt 106 i eko-eko lägga till: ”Bilprovningen skall vara statlig för att ha en rimlig spridning över landet. Höjd bensinskatt skall kompenseras med subventionerade reparationer och stöd till konvertering av bilar i glesbygden.”

Jöran Fagerlund, Angered

Vatten en mänsklig rättighet och ett bevis på socialismens överlägsenhet

Vatten är en mänsklig rättighet och Sveriges kommuner visar dagligen, året om, styrkan i att dra undan produktion från kapitalismens logik. Genom ett investeringsperspektiv som sträcker sig över sekler och fokus på samhällsnytta i stället för ekonomisk vinning kan vi producera och distribuera vatten, människans viktigaste livsmedel, direkt till medborgarnas hem för några få öre per liter.

Det är dags att även ta denna princip till gatorna och skapa offentliga dricksvattenfontäner och kranar med gratis vatten i stor skala i alla tätorter (definitionen på tätort är tätbebyggt område med minst 200 invånare där avståndet mellan husen är mindre än 200 meter samt där andelen fritidsfastigheter understiger 50 procent).

Genom offentliga vattenställen kan den orimliga försäljningen av buteljerat vatten enkelt konkurreras ut. Det innebär också tydlig manifestation i människors vardag av socialismens överlägsenhet. Det ger människor tillträde till det offentliga rummet utan att behöva betala i form av en kopp kaffe eller glass. Dagens inriktning på att levandegöra offentliga miljöer handlar enbart om kommersiella intressen. Det skall byggas butiker och caféer i vart och vartannat gathörn.

Gratis vatten är också en frihetsreform för besökare oavsett om de är turister eller tiggare. För den som inget har kan de små dagliga bestyren vara de mest energikrävande, exempelvis att ordna vatten till sig och sina barn. En rimlig miniminivå är en vattenpost per 500 invånare i alla tätorter.

Yrkande:

att sist i punkt 107 i eko-eko lägga till: ”Alla kommuner skall i alla tätorter erbjuda minst en offentlig dricksvattenfontän per 500 invånare.”

Jöran Fagerlund, Angered

Minska matsvinnet

Frankrike har infört ett förbud för matbutiker större än 400 m2 att slänga mat. Det är inte helt säkert att den franska lösningen att maten måste skänkas till välgörenhet är den bästa men förbudet som sådant är realistiskt, rimligt och önskvärt.

Matproduktionen utgör en betydande del av mänsklighetens miljöbelastning. Att en stor del av all mat som produceras slängs är därför en stor skam. Dagens kapitalism där efterfrågan styr i stället för behov förutsätter ett utbudsöverflöd. Inte minst i butikernas marknadsföring är detta viktigt. Kapitalistiska butiker måste erbjuda ett överflöd. Ingen vill köpa en sista frukten eller det sista mjölkpaketet. Då tror man att det är något fel på det. Kapitalismens matbutiker bygger på att fullt ätliga varor blir över när dagen är slut och slängs nästa dag när nya varor levereras.

Yrkande:

att sist i punkt 113 i eko-eko lägga till: ”Matsvinnet måste minska. Ett förbud för alla större matbutiker och restauranger att slänga ätbar mat skall införas.”

Jöran Fagerlund, Angered

Följ ekoeko – driv skatt på livsmedel med stora utsläpp

Vänsterpartiet har ofta varit först ut av de politiska partierna i progressiva frågor. Före något annat parti krävde vi könsneutrala äktenskap, HBTQ-personers rättigheter, ett bistånd över skammens gräns och sextimmars arbetsdag för att nämna några exempel. Vi har tagit hårda strider och kanske kortsiktigt förlorat röster, men oftast har vi vunnit till slut. Vi hoppas att denna anda av att vara föregångare ska fortsätta att vara vägledande för partiet.

Processen kring ekoekorapporten är ett annat exempel där vi har möjlighet att vara banbrytande i en fråga som kommer att påverka oss i decennier framöver, nämligen hur bygga ett samhälle som är socialt och ekologiskt hållbart. I den 80-sidiga rapporten ”Politik för en rödgrön omställning” tas en mängd frågor som snabbt behöver sin lösning; energisystemet, transporterna, bostäderna, skatter, investeringar och livsmedel.
En vägledande tanke bakom ekoekorapporten har varit att ta fram en politik som tar klimatutmaningen på allvar. Vi, liksom i ännu högre grad övriga partier, har inte politiska förslag som räcker hela vägen fram till våra vetenskapligt motiverade målsättningar om exempelvis högst två graders uppvärmning. Att ta klimatutmaningen på allvar kräver därför en heltäckande politik, en politik som tar sig an alla väsentliga typer av utsläpp och miljöpåverkan.

Vi tycker att partistyrelsens förslag till omställningsprogram överlag är bra men vi är besvikna över att man inte följer ekoekorapportens förslag om att införa en klimatskatt på livsmedel med stora utsläpp. Livsmedelskonsumtionen, i synnerhet kött- och mjölkkonsumtionen, står för några av de snabbast växande utsläppen av växthusgaser i Sverige. Orsaken till det är att köttkonsumtionen ökat kraftigt, inte minst det importerade köttet, de senaste decennierna. Utsläppen av Sveriges kött- och mjölkkonsumtion ligger idag på 10 miljoner ton koldioxidekvivalenter, nästan lika mycket som utsläppen från alla personbilar i Sverige. Flera regleringar och styrmedel finns redan för att minska personbilars utsläpp, men utsläppen från maten är fullständigt oreglerade.

Det är därför som vi i ekoekoarbetsgruppen har föreslagit en proportionerlig klimatskatt på livsmedel som gör de mest klimatbelastande matvarorna, främst nötkött, vissa mejerivaror och importerade frukter, relativt sett dyrare. Liknande skatter har föreslagits av både Jordbruksverket och Naturvårdsverket samt en mängd forskare och miljöorganisationer. Men i PS´ förslag finns inte skatten med, och få inte heller andra konkreta förslag på åtgärder för att minska matens utsläpp. Vi menar att detta riskerar att undergräva trovärdigheten för hela Vänsterpartiets klimatpolitik. Ska vi vara trovärdiga som klimatparti måste vi ha en politik för en sektor som genererar så stora utsläpp.

Vi menar att en klimatskatt på kött och andra livsmedel med höga utsläpp är det effektivaste sättet att minska utsläppen. Åtgärder direkt i produktionen av livsmedel har endast en begränsad effekt på utsläppen. Sådana åtgärder skulle dessutom endast slå mot svenska producenter och riskerar att öka importen ytterligare. Vi är öppna för att diskutera andra förslag, men att som VU enbart förlita sig på informationsåtgärder och konsumentmakten är inte trovärdigt.

Vi misstänker att VU helt enkelt är rädda för att ta den politiska debatten kring en klimatskatt på livsmedel. Kanske tror de att en sådan skatt skulle vara dålig för låginkomsttagare eller stigmatisera köttätare? Men bland annat forskaren Sarah Säll visar att höginkomsttagare lägger en större eller lika stor andel av sina utgifter på kött som låginkomsttagare, och på nötkött dubbelt så mycket lägger de en väsentligt större andel. Med en klimatskatt på livsmedel, och nötkött i synnerhet, skulle alltså höginkomsttagare få betala mer än låginkomsttagare. Kan vi också peka på att en livsmedelsskatt skulle dra in stora intäkter som kan användas till att t ex sänka priset på vegetabilier och/eller ekologisk mat (sådant vi borde äta mer av) skulle vi kunna se till att hållbar mat inte är en klassfråga, utan något som alla har råd med.

Mycket tyder också på att opinionsvinden håller på att vända. Undersökningar visar att en majoritet vill minska sin köttkonsumtion och skulle stödja en beskattning, samtidigt som frågan har lyfts upp i stort i bland annat SVT och Dagens Nyheter.
En minskad köttkonsumtion är helt avgörande för att vi ska kunna uppnå våra ambitiösa klimatmål och rädda världen från en eskalerande och direkt farlig klimatförändring. En minskad köttkonsumtion skulle också ge oss bättre förutsättningarna att behandla djuren med mer respekt, minskad övergödning i Östersjön och bidra till bättre folkhälsa (något WHO nu senast har pekat på). Att bara hoppas på konsumentmakten håller i det här läget inte för ett parti som vill ligga i frontlinjen i miljöfrågorna. Därför hoppas vi att partistyrelsen omprövar VUs förslag till omställningsprogram och är positiva till en proportionerlig skatt på livsmedel.

Helt i linje med ekoekoarbetsgruppens rapport yrkar vi på att följande text läggs in i omställningsprogrammet vid punkt 115, efter meningen ”… kommer från djur som fötts upp i Sverige.” och att den text som läggs till lyder:

Vänsterpartiet vill införa en proportionerlig klimatskatt på livsmedel, inhemska och importerade, i syfte att minska utsläpp av växthusgaser och annan miljöpåverkan. Ekonomiska styrmedel används därigenom för att öka konsumtionsandelen av klimatsmarta livsmedel och ge stöd till hållbar mat.

Jens Holm (V) Enskede
Deniz Tutuncu (V) Norrköping
Rikard Warlenius (V) Hägersten-Liljeholmen
Lina Hjorth (V) Hägersten-Liljeholmen
Anna Hedenus (V) Majorna
Jöran Fagerlund (V) Angered
Samuel Skånberg (V) Haninge
Ellen Skånberg (V) Haninge
Mattias Pettersson (V) Lidköping
Jenny Hallström (V) Lidköping
Vilmer Andersen (V) Malmö
Elisabeth Hellman (V) Malmö

Skapa ett kretsloppssamhälle

Som slutrapporten från eko-eko konstaterar lyfte Karl Marx i Kapitalet en av sin tids mest oroande miljöfrågor, jordbruksmarkens avtagande bördighet. När statskapitalismen drev friställde arbetskraften i jordbruket och drev dem tills städerna och ett liv som industriproletärer separerades bruket av jorden och konsumtionen av dess avkastning gjorde att mänskliga fekalier, i stället för att som tidigare återföras till jorden som näringsämnen, ansamlades som avfall. Resultatet blev både en urlakning av jorden och avfallsproblem i städerna. Marx kallade detta för en ”oläklig reva i den sociala metabolismens ömsesidiga process”. Det är vänsterns uppgift att läka denna reva.

En motkraft till kapitalets logik är de kommunala anläggningarna för vatten och avlopp. I de kommunala reningsverken avskiljs näringsämnena kväve och fosfor. Cyklerna för kväve och fosfor pekas ut som en av planetens gränser av Stockholm Resilience Centre och professor Johan Rockström som en planetär gräns mänskligheten håller på att överskrida. Kväve finns i överflöd i luften. Fosfor bryts i gruvor. Produktionstoppen beräknas ske inom 20 år. Därefter minskar tillgången. Genom rovdrift har stora delar av öriket Nauru ödelagts. Nästan två tredjedelar av alla reserver av fosfatmalm finns i Kina respektive Marocko och Västsahara. Import av konstgödsel med fosfor är därmed ett direkt till världens största diktatur och ett bidrag till en olaglig ockupation.

Avloppsslam kan rötas till biogas och användas som gödningsmedel. Därmed återförs näringsämnena till jordbruket och revan i den sociala metabolismens ömsesidiga process kan läkas. Det finns dock ett starkt motstånd till att använda avloppslam till näring för grödor som skall ätas av människor. I huvudsak är endast två argument giltiga: läkemedelsrester och tungmetaller. Det finns en uppenbar risk att dessa ackumuleras om de gång på gång hamnar på åkrarna och i vår mat. Det är dock viktigt att komma ihåg att stora mängder kadmium frigörs vid brytning av fosfor. Den som anser att konstgödsel är ett bra sätt att hålla kadmium från våra åkrar bidrar i själva verket till mer kadmium i ekosystemen.

Här pågår ett starkt utvecklingsarbete för att rena och certifiera slam och rötrester. Detta arbete bör Vänsterpartiet bejaka. Målet måste vara att alla näringsämnen från avloppet kan återföras till åkrarna. Förutom att sluta cyklerna för kväve och fosfor skulle det öppna nya möjligheter för insamling av biologiskt avfall. T.ex. genom avfallskvarnar.
Det behövs också ett starkt uppströmsarbete och få bort tungmetaller innan de hamnar i avloppen. Läkemedelsrester är svårare. Medicinerna hamnar ju i avloppet även när de används rätt. Vi skall välkomna arbete med att skilja ut eller bryta ner läkemedel.
Återföring av näringsämnen är ett exempel på ett område där partiet kan vara radikalare än miljörörelsen eftersom vi sitter på fler verktyg och kan se ekonomin i ett större perspektiv. För en miljöorganisation kan det vassaste vapnet vara att kräva att förorenat slam inte skall hamna på våra åkrar. En helt rimlig åsikt för den som inte driver ett reningsverk eller har tillsynsansvar och befogenheter enligt miljöbalken. Partiet kan på ett helt annat sätt genom kommunal, regional och statlig verksamhet se till att slammet och rötresterna blir rent och att certifieringen av ekologiskt jordbruk tillåter dessa rena gödningsämnen.

I våra uppdrag som ordförande i Kretslopp och vattennämnden i Göteborg respektive styrelseordförande för ett av Sveriges största reningsverk, Gryaab, har vi motionärer haft stor anledning att fördjupa oss i dessa frågor och kommit fram till att den enda rimliga framkomliga vägen är att återföra näringsämnena till jordbruket.

Yrkande:

att följande läggs till sist i punkt 116 i eko-eko: ”Vi vill skapa ett kretsloppssamhälle där näringsämnen som kväve och fosfor från avlopp och matavfall återförs till jordbruksmarken. För att göra det måste avloppsslam och rötrester bli renare än idag. Vi driver på en teknikutveckling i våra kommunala reningsverk. Renare slam öppnar nya möjligheter för insamling av biologiskt avfall och ökad biogasproduktion t.ex. genom avfallskvarnar. Vänsterpartiet driver på för att avloppsslam och rötrester skall kunna användas som gödningsmedel inom certifieringen för ekologiskt jordbruk.”

Jöran Fagerlund, Angered
Peter Rundström, Vänsterpartiet Centrum, Göteborg

Skogen skall ägas gemensamt

Talesättet ”Vi ärver inte jorden av våra föräldrar, vi lånar den av våra barn” tillskrivs nordamerikanska indianer. Det är en rimlig utgångspunkt för skogsbruket Därför är det orimligt att större skogsarealer ägs privat.
Det enklaste sättet att föra skogen till gemensam ägo är att införa en avverkningslag som säger att för varje hektar en större skogsägare avverkar skal två hektar lämnas till staten. Logiken är enkel: med två hektar skog kan staten låta en hektar stå kvar som kompensation för den avverkade och använda den andra till byggnadsmaterial, elproduktion eller biobränslen.

Yrkande:

att följande läggs till sist i punkt 122 i eko-eko: ”Därför bör en ny avverkningslag införas som innebär att alla större skogsbolag måste överlåta minst två hektar skog till staten för varje hektar de avverkar.”

Jöran Fagerlund, Angered
Peter Rundström, Vänsterpartiet Centrum, Göteborg

Gruvorna skall ägas gemensamt

Få resurser är så definitivt ändliga som våra mineraler. En privatiserad skola kan återkommunaliseras senare, en utsåld allmännytta kan med ansträngningar ersättas av nyproduktion. Men en uppgrävd mineral är borta för alltid. Gruvor har funnits ett par tusen år och de mineral som ligger i backen idag skall kunna göra nytta åt människor även om 20000 år. Därför skall endast statliga gruvor tillåtas.

En mekanism att förstatliga privata gruvor utan att behöva expropriera dem med stora kostnader som följd är att införa ett krav i minerallagen som gör att för varje ton malm ett privat bolag bryter måste ett visst antal aktier emitteras och överlåtas till staten. En rimlig tid till att staten får aktiemajoritet är fem år.

Yrkande:

att punkt 130 i eko-eko ändras till: ”Sveriges rika tillgångar på mineraler är en gemensam ändlig resurs vars värden går förlorade om de bryts och förbrukas. Därför skall all gruvdrift ske i statlig regi. Minerallagen skall ändras så att privata gruvbolag åläggs att emittera aktier och överlåta dessa till staten för varje ton malm de bryter. Takten i nyemissionerna bör sättas så att staten innehar aktiemajoritet i samtliga gruvbolag inom fem år. Vänsterpartiet anser att mineralersättningen ska höjas från dagens två promille till tio procent för att samhället ska kompenseras för förlusten av våra gemensamma resurser vid gruvbrytning, och att intäkterna från mineralersättningen ska gå till en gruvfond med syftet att återföra samhällsinvesteringar till gruvregionerna.”

Jöran Fagerlund, Angered
Peter Rundström, Vänsterpartiet Centrum, Göteborg

Partiprogrammet

Programkommissionen har skrivit fram ett förslag till reviderat partiprogram som på många sätt har svagare skrivningar på miljöområdet. Då jag vet att många andra har motionerat kring detta fokuserade jag på annat.

Avskaffa nationalstaten

Partiprogrammets skrivningar om folksuveränitet bygger på falska premisser. Nationalstaterna har skapats ovanifrån. Ingen nu levande svensk har fått ta ställning till landets gränser. Det är borgerskapets projekt.

Samtidigt har nationalstaten gett en bas för progressiv kamp. Det måste dock framgå av partiprogrammet att Vänsterpartiet önskar ersätta nationalstaterna med ett globalt parlament där alla människor garanteras samma värde.

Yrkande:

att sist i rad 463 i partiprogrammet lägga till: ”Som internationalister vill vi ersätta nationalstaten med ett globalt parlament. Först då kan alla människors lika värde förverkligas fullt ut.”

Jöran Fagerlund, Angered

Stärk religionsfriheten, avskaffa lagstiftningen om religionsfrihet

Vi har upplevt ett flertal attacker på religionsfriheten de senaste åren. Muslimer och judar har attackerats i Sverige. Min bedömning är att religionsfriheten stärks om religion behandlas som vilken åsikt som helst och om religiösa samfund betraktas som vilka föreningar som helst. Därför har jag dragit slutsatsen att religionsfriheten stärks om lagen om religionsfrihet avskaffas.

Att särskilja religion från övriga åsikter och samfund från övriga föreningar skapar bara en svagare position. Lagar om religionsfrihet kom till när en stor religion dominerade landet. Nu har vi en mångfald av religioner och ett sekulärt samhälle.
Lagen om religionsfrihet kan skapa märkliga maktordningar där en religiös åsikt värderas högre än en annan åsikt. Dessutom skapar lagen om religionsfrihet onödiga konflikter mellan t.ex. föräldrars rätt att uppfostra enligt sin egen tro och barnets rätt att skaffa sig en egen åsikt.

Lagen om religionsfrihet tillför inget som andra lagar inte täcker in: föreningsfrihet, åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Däremot försvagar den religiösa personers rättigheter och skapar onödiga konflikter.

Avslutningsvis bör det förtydligas vad partiprogrammets formulering ”Staten ska vara religiöst neutral och alla kvarvarande band mellan staten och Svenska kyrkan ska upplösas.” innebär. T.ex. att församlingar inte längre skall ha vigselrätt och att skatteverket inte skall driva in medlemsavgifter till religiösa föreningar.

Yrkande:

att sist i punkt 485 i partiprogrammet lägga till: ”Detta innebär t.ex. att religiösa samfund inte skall ha vigselrätt samt att skatreverket inte skall driva in medlemsavgifter till religiösa föreningar som Svenska kyrkan och andra. För att stärka religionsfriheten vill Vänsterpartiet avskaffa lagen om religionsfrihet. Genom att hänvisa till den grundlagsfästa åsiktsfriheten, yttrandefriheten och organisationsfriheten stärks de religiösa.”

Jöran Fagerlund, Angered

Vår mark skall ägas gemensamt

Förslaget till partiprogram beskriver hur vi skall utöka demokratin. En sak som är mer fysiskt begränsat än annat är marken. Det är också omöjligt att bestämma ett landområde över en längre tid. Erosion, kontinentalförflyttningar, översvämningar och skred förändrar landskapet.

En av de mest absurda mänskliga konstruktionerna är därför tanken att en mäniska kan äga land. Rimligtvis tillhör marken oss alla. Det är dock rimligt att vi kan hyra mark under en begränsad tid.

Yrkande:

att sist i rad 500 i partiprogrammet lägga till: ”Den enda rimliga ägaren av mark är kommunerna. Staten kan utse riksintressen. Privatpersoner och företag kan hyra mark med tomträtt men bara kommuner skall kunna äga mark. Ett enkelt sätt att ta tillbaka mark är att låta nuvarande ägare hyra marken gratis under exempelvis 25 år. På så sätt undviker kommunerna exproprieringskostnader.”

Jöran Fagerlund, Angered

Läs alla mina inlägg om partikongressen 2016.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: