I diskussionen kring monarkins framtid framförs en det märkligheter som kan verka roliga till en början. Gert Gelotte argumenterar i GP för en valmonarki. Det bästa av två värdar, typ. Traditioner och demokrati.
En vald monark har samma brister som en president. Jag menar att presidentspåret är ett stickspår. Apparaten blir kostsam och späder på en osund personkult för stora ledare. I 99 fall av 100 kulten av stora män. Demokratins väsen är något annat. Medborgare som tillsammans beslutar vad som skall göras, hur det skall göras och vem som får ansvar för att det blir gjort.
I Aftonbladet skriver Jan Guillo en briljant analys av mediernas flathet:
Med uppgivenheten ligger det något annorlunda till. 60 procent av befolkningen är en alldeles för stor läsargrupp för att man skall kunna bortse från den, eller ännu värre skyffla i armarna på den andra tidningen.
Och själva sakfrågan går ju ändå inte att diskutera. Det är som med dödsstraffet. Det finns inga hållbara argument för att tillämpa dödsstraff i en demokrati, lika lite som för att hålla sig med ett system där jobbet som statschef går i arv. Anhängarna av dödsstraff och kungadöme liknar varandra just däri att de bara har känslomässiga argument att ta till. Hämnden är ljuv. Det är tjusigt med kunglighet.
Alltså blir det ingen diskussion om själva huvudsaken. Ingen amerikansk politiker vågar gå emot dödsstraffet för då får han 60 procent av befolkningen emot sig. Ingen svensk politiker utanför Vänsterpartiet vågar framföra sin uppfattning om statsskicket, av exakt samma skäl. Flertalet svenska politiker, ända in i de mörkaste moderata skrymslena, är självfallet republikaner. Bland journalistkåren är den republikanska majoriteten ännu större. Ändå jamsar alla med i fjäsket.
Även Jan Guillo landar i slutsatsen att förespråka en president:
Den makt som kungen inte längre har, som därmed försvunnit in i ett mörkt hål i regeringskansliet, skulle återföras till en av folket vald president som stod för alla utnämningar i riket.
Det räcker med en regering. Den formella titeln som statschef kan falla på riksdagens talman. Samma sak är vi vana från i kommunerna. När borgmästare skall träffas är alltid frågan om det är kommunstyrelsens ordförande eller kommunfullmäktiges ordförande som skall skickas. Det brukar vara lätt att bena ut om det är en viktig förhandling eller en mer formell representation. Samma sak kan göras på statlig nivå.
Ner med kungen! Ner med presidenten!
Läs alla mina inlägg om monarki, republik och demokrati.
Bloggar: Svensson, Jinge, Jonas Sjöstedt,
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Victoria, Daniel, kungen, bröllop, monarki, demokrati, republik
Media: AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, Svd, Svd, Svd, Svd, GP, GP, GP, DN, DN, GP,
Jöran Fagerlund 
Nä, jag fattar inte heller varför kungen behöver ersättas om monarkin avskaffas.
Vad är det som behöver ersättas?
En snubbe som vinkar åt folk och inte vet var han befinner sig!!!
Om pompa och ståt och vinkevink var avgörande för ett lands affärer skulle alla länder ha en kung, men dom ekonomier som växer fortast i världen idag har inga kungar.
Historia…hmm, Sveriges kungafixerade historia behöver nog en rejäl översyn om den skall beskriva verkligheten.
Kungahuset har ju bara, precis som resten av överheten, parasiterat på det som folket har skapat, inte är väl den delen av historien så mycket att vårda och skryta med.
Slotten då? Ja några av dom kan vi göra museum av om dom inte redan är det, dom övriga kan vi fixa boende åt hemlösa i.
Det är en läskig tanke att Reinfeldt skulle vara vår främste även i det ledet, men i sak är jag helt med.
Med vårt förslag blir det väl talmannen Per Westerberg (M) men det är lika läskigt som Reinfeldt.
Ja, huja…liksom ingen större skillnad i läskighet för min del.
Jag anser att man behåller samma system som nu fast utan monarki. Vår ”president” blir ju statsministern då.
Enligt er är ju ett fel med monarkin att den ärvs. Det gör så vitt jag vet inte presidentämdbetet. Varför skulle en kvinnlig president vara bättre ? Istället medborgaregarden ? Låter mer som polsk riksdag eller SS. Det måste finnas någon som tar ansvar ! Och som kan hängas, när allt går fel.
Har du hört talas om den enorma personkulten kring Tysklands president? Nej, tänkte väl det. Vet du vem som är Tysklands president? Förmodligen inte. En svensk president skulle ju ungefärligen motsvara den tyske.
Det är nog en överdriven oro du målar upp.
Kanske lite motsägelsefullt från min sida men personkulten jag syftar på är inte kulten kring en specifik person utan kring kulten att en person skall vara ledare. Det kollektiva glöms bort. Det är chefen, vd, kungen, presidenten etc. som skall vara i fokus. Det är inte samma sak som kulten kring t.ex. Kim Il Sung.
Jag skall inte säga att det är samma problem eller att det är lika stora problem men jag ser ett stort problem i att för mycket fokus riktas mot direktörer, entreprenörer, företagsledare, presidenter, partiledare, ministrar etc. Ett företags framgångar beror på arbetarnas slit. Vänsterpartiet är inte Lars Ohly utan det är vi medlemmar som tillsammans formar politiken. Att övergå till ett system med presidentval är att släpa in en VD-mentalitet i politiken som vi redan har för mycket av.
Har Tyskland en president nu? Har inte Horst Köhler avgått?
Det är klart det räcker med att talmannen har uppdraget som statschef. Men jag tror du underskattar behovet och värdet av historia, av pompa och ståt och verklighetsflykt.
Även med talmannen som statschef så blir det inte speciellt mycket billigare. Det enda som försvinner är själva lönen till kungahuset. Slotten och allt annat som hör till dessa måste ändå skötas. Resorna kommer att kosta det samma osv.
Historia är ju historia per definition så den kommer vi ju alltid att ha kvar. Det är viktigt att vi värnar vårt kulturarv och exempelvis de slott som finns. Där kanske vi kan få till en mer kulturinriktad diskussion kring själva byggnaderna och konstverken snarare än vem som har bott där. Det intressanta är ju hantverkarnas och arbetarnas slit. Till detta behövs varken kung eller president.
Pompa och ståt kan vi få så det räcker med våra statsråd, lanshövdingar och andra dignitärer. De reser ju runt även idag. Jag tänker mig inte att talmannen skall resa runt speciellt mycket utan ta emot besök hit. Regeringen får sköta resandet.