Avgå är inte alltid att ta ansvar

”Mosa Mona”-kampanjen lyckades i går. Då skrev jag att Sorti Sahiln är sossarnas sämsta strategi. Vanligtvis är det inte min sak att kommentera vad som pågår i andra partier men Mona Sahlin var min, och Vänsterpartiets, kandidat till statsministerposten i valet i september så jag förbehåller mig rätten att ha en åsikt.

Störst i skandalen är partikamraternas svek. De borde ha stått upp för Mona. I stället stack några gamla patriarker knivar i hennes rygg medan andra tyst tittade på. En stor del av förklaringen är att gubbarna inte tillät en kvinna att agera ledare och det gör det svårt att bedöma Mona Sahlins faktiska prestation som ledare. Hon tilläts aldrig leda partiet på riktigt. Mona Sahlin kommenterar gårdagens besked i ett uttalande.

Detta borde lära oss i Vänsterpartiet någonting. Den nuvarande partiledningen är vald av kongressen låt den jobba, med vårt aktiva stöd, fram till nästa gång det är dags att välja ny ledning och partiledare. Eftersom det mellan kongresserna inte finns någon reell möjlighet att få en ny ledning är det inte relevant att kräva dess avgång.

Det samma gäller för Lars Ohly. På kongressen 2012 kommer val av partiordförande vara en punkt på dagordningen. Låt oss då diskutera vem som är lämpligast på den posten. Jag menar att detta är en förutsättning för att pratet om att alla poster är obesatta när val skall förrättas skall fyllas med verklig mening.

I det lilla perspektivet var vi tre personer som kandiderade till posten som gruppledare för fullmäktigegruppen i Göteborg. När nu Mats Pilhem är vald för de kommande fyra är det för mig självklart att acceptera distriktsstyrelsens beslut och jobba som en lagspelare under dessa förutsättningar.

Är det då förbjudet att kritisera ledningen? Skall vi ha kadaverdisciplin och total lydnad i alla lägen? Naturligtvis inte. En livlig och saklig diskussion är nödvändig för partiets utveckling. Konstruktiv kritik, även av partiledaren, utvecklar vår politik och vårt arbetssätt. Det är avgångskraven och frågorna av typen ”kan han sitta kvar” och ”försvagas hans förtroende av detta” vi skall undvika. Lars Ohly har vårt förtroende fram till 2010. Vem som får det där efter är, och skall alltid vara vid varje kongress, en öppen fråga oavsett den sittande partiledarens prestationer.

Det finns något bakvänt i att kräva att personer tar ansvar för misslyckanden genom att avgå. Då menar jag inte på det petimäteraktiga sätt jag ogillar det språkligt felaktiga i att folk säger avgår när det handlar om någon som inte ställer upp till omval. Detta har jag kommenterar tidigare. Resonemanget blir bakvänt på flera sätt. Ett tankefel är att makthavare på något sätt drabbas personligen om de avgår. Toppolitiker och företagsledare har förmånliga avtal och kan leva gott länge, ibland livet ut, utan att behöva lyfta ett finger igen.

Om ledaren avgår tvingas efterträdaren ta ansvaret för att reda upp situationen. Det är orimligt att någon skall få topplön under tiden misstagen begås, få sparken, och sitta på en fet pension medan andra reder upp misstagen. (14 miljoner lär Mona Sahlins fallskärm vara värd.) Låt den som har ställt till kalabaliken borde rimligtvis få ordna upp situationen innan de går. Det är klart att den som har ställt till det inte alltid har förmåga att rätta till misstagen i efterhand. Då är det bättre att säga stick, vi vill inte veta av dig mer men kala det inte att ta ansvar.

Det ansvarsfulla för den socialdemokratiska ledningen hade varit att sluta upp bakom Mona Sahlin och säga: ”Vi sumpade valet fett och därför skall vi ta ansvar för att en rejäl valanalys görs och politiska förslag som monterar ner klasstrukturerna, ökar jämställdheten och klarar miljöhoten mejslas fram. Sedan får partimedlemmarna avgöra vilka som skall leda partiet i nästa valrörelse.”

Med gårdagens besked riskerar den så nödvändiga politiska diskussionen skymmas av personstriden om vem som tar över efter Mona Sahlin. Å andra sidan kanske detta bara tar några veckor och det blir utrymme för någon veckas politisk diskussion. Om Mona Sahlin inte hade lämnat sitt besked kanske all tid fram till extrakongressen hade gått åt till krigsrubriker om hur dålig Mona Sahlin är och frågor om när hon tänker avgå.

Liknande inlägg:

1. Sorti Sahlin sossarnas sämsta strategi

2. Tre nya rödgröna kommunalråd

3. Redovisa alla förmåner öppet och lär er hur sociala medier fungerar

4. Låt oss fundera på varsitt håll för att presentera ett slagkraftigt regeringsalternativ 2014

5. Valutvärderingen blev mer framåtsyftande vad kvällen led

6. Konstruktiv valutvärdering ett första steg mot valseger 2014

7. Bekämpa Sverigedemokraterna politiskt inte byråkratiskt

8. Rödgröna valfinalen vid Götaplatsen nu uppe på Youtube

9. Sahlin Ohly och Wetterstrand peppade vid valfinal på Götaplatsen

10. Sahlins Stoltenbergs och Eliassons framträdanden i Nordstan nu som videoklipp

Bloggar: Jerker Nilsson, Svensson1,2,3, Helena Duroj1,2, Jonas Wikström, HAX, Jinge1,2,3,4,5, Lasse Strömberg,Opassande, Bildt, Jens Holm, Lena Sommestad, Ulf Bjereld, Fotolasse, Ilona Szatmari Waldau, Stefan Stenudd, Johannes, Ulla Andersson, Nemokrati, Linda Fleetwood,