Freden, folket och miljön förlorar när LDP återfår makten i Japan

Liberaldemokratiska partiet som har haft nästan obruten makt sedan 1955 är åter i majoritet. Det enorma partihögkvarteret ligger ett stenkast från parlamentet.

Gårdagens parlamentsval var en katastrof för Japans styrande parti, Demokratiska partiet , som förlorade 173 mandat och bara bärgade 57 av underhusets 480 mandat. Premiärminister Yoshihiko Noda meddelade efter nederlaget att han avgår som partiledare för JDP.  Liberaldemokratiska partiet ökade med 176 mandat till 294. Därmed är LDP som styrt Japan obrutet, med undantag av 11 månader på 90-talet, 1955–2009 tillbaka vid makten. Tillsammans med stödpartiet Komeito har tillträdande premiärminister Shinzō Abe [安倍 晋三] en betryggande två tredjedels majoritet.

I september sprang jag i Tokyo på Muneo Suzuki [鈴木 宗男] mutdömd partiledare för det lilla partiet Shintō Daichi – Shinminshu [新党大地・真民主] som bildades 2011 av avhoppade parlamentarier från främst JDP. Suzuki lämnade LDP. Partiet beskrivs som vänsternationalistiskt och direktdemokratiskt.

Med en sådan supermajoritet kan underhuset köra över överhuset om de båda kammarna skulle ha skilda uppfattningar. LDP har egen majoritet utan Komeito man skulle om man regerade på egen hand vara beroende av kompromisser med överhuset som väljs om i sommar och valutgången är osäker.

Freden första förloraren

Inför valet gjorde tidningen Mainichi Shimbun (毎日新聞) en undersökning där 92 procent av LDP:s kandidater vill revidera den japanska konstitutionen eller i alla fall tolka skrivningarna i artikel 9, om att Japan för all framtid motsätter sig krig som en lösning på internationella konflikter, annorlunda. Bland JDP:s kandidater var stödet för förslaget, som lades fram premiärminister Junichiro Koizumi 2005, 62 procent. I praktiken är det tveksamt om ett fortsatt för JDP hade betytt något för freden. Bland kandidaterna från valets tredje största parti, ultranationalistiska Nippon Ishin no Kai [日本維新の会], var stödet 94 procent. LDP-ledaren Shinzō Abe har sagt att han skall stärka banden till Förenta Staterna och hans första statsbesök som premiärminister skall gå till Washington. Igår stod alltså freden som förlorare och imperialismen som segrare.

Relationerna med Kina riskerar att bli än mer ansträngda. Länderna tvistar om en ögrupp i Östkinesiska havet, och LDP har lovat en tuffare hållning gentemot i Kina i frågan.

När kraven på revidering av konstitutionen diskuterades i början av 2000-talet slöt Japans kommunistiska parti, Nihon Kyōsan-tō [日本共産党], upp bakom den nuvarande konstitutionen i sin helhet vilket gav en del spydiga kommentarer att japans kommunister nu hade blivit rojalister som försvarade kejsaren. Lite samma tongångar som när Vänsterpartiet avvisade EU:s konstitution och sedermera Lissabonfördraget vid samma tid. Av våra belackare framställdes det som att vi försvarade Maastrichtfördraget.

Folket andra förloraren

Samma undersökning i Mainichi visar på ett kompakt stöd, 73 procent av LDP:s kandidater, för momshöjningen från dagens fem procent till åtta procent i april 2014 och tio procent i oktober 2015. LDP privatiserade japanska postverket 2007. Det var en het valfråga 2005 eftersom LDP förlorade en första omröstning. Först efter ett nyval säkrades majoritet för utförsäljningen. Förutom brev och paket privatiserades även sparbanksverksamheten som vid den tidpunkten ansågs vara världens största med i runda slängar en fjärdedel av de japanska hushållens besparingar.

Även om LDP har öppnat för ökade offentliga investeringar handlar det bara om upphandlingar av privata bolag. Inte en utbyggnad av välfärden eller omfördelning av resurser. Höjningen av momsen tyder på det direkt motsatta: vinsterna privatiseras och kostnaderna socialiseras.

Miljön tredje förloraren

Med LDP:s återtåg till makten är JDP-regeringens beslut att fasa ut all kärnkraft till 2030 i farozonen. LDP-ledaren Abe har kallat utfasningen oansvarig och i stället pratat om vikten av en stabil energiförsörjning för Japan. Nu återstår att se om något överhuvudtaget blir kvar av de redan luddiga målsättningarna om att fasa ut kärnkraften till 2030. Omvärlden har heller inget att hoppas på från Japan i internationella klimatförhandlingar framöver med LDP vid makten.

Missnöje och valsystem förklaring till LDP:s återkomst

Man kan undra varför folket röstar tillbaka LDP med en så dålig politik. Förklaringen är dubbel: För det första är väljarnas utslag inte främst ett stöd för LDP utan ett aktivt missnöje med JDP. På samma sätt som LDP tappade förtroende hos väljarna med tre premiärministrar efter att Koizumi lämnade uppdraget 2006 (en av dessa var Shinzō Abe) har JDP varit oförmögna att hantera flera stora problem bl.a. jordbävningen och tsunamin som drabbade Tōhoku och kärnkraftsolyckan i Fukushima. Yoshihiko Noda var JDP:s tredje premiärminister sedan jordskredssegern 2009.

Endast 180 av underhusets 480 mandat utses proportionerligt. 300 mandat väljs i enmansvalkretsar.

Det verkar som att Shinzō Abe är medveten om att valresultatet snarare är ett missnöje med JDP än ett stöd för LDP. Enligt CBC sade Abe efter valet: ”Jag tror inte att valresultatet betyder att vi har fått tillbaka väljarnas stöd till hundra procent. Det är snarare ett missnöje med att JDP inte har åstadkommit något på tre år.”

För det andra spelar valsystemet en stor roll. Endast 180 av underhusets 480 mandat utses proportionerligt. 300 mandat väljs i enmansvalkretsar. Det tycks också som att LDP har tjänat på att det har funnits fler än två kandidater i flera valkretsar. För att vara säkra på att bli av med JDP har folk röstat på LDP oavsett om de egentligen gillar LDP:s politik.

Enmansvalkretsarna är också en del av förklaringarna till de stora förändringarna. I valet 2009 tappade LDP 177 mandat. Igår tappade DJP 173 mandat. Det gör det också svårt för mindre partier att ta sig in. JKP klarade t.ex. inte att vinna något mandat i de 292 valkretsar man hade kandidater.

Även om LDP och Komeito har två tredjedelar av rösterna i underhuset har de inte nödvändigtvis ett starkt folkligt stöd för sin politik. Valsystemet är en viktig förklaring till att LDP har suttit i regering nästan oavbrutet sedan 1955. Ibland har Japans valsystem kallats för ett en-och-ett-halvt-partisystem. Med LDP som det ena partiet och Socialdemokraterna som det halva.

Vänstern backar

Det en gång största oppositionspartiet Socialdemokraterna, Shakai Minshu-tō [社会民主党],  ser ut att tappa tre mandat har nu bara två mandat. De hade 143 av 466 mandat i det första valet i Japan 1947. Efter splittringar kunde partiet ena sig och vinna 166 av 467 mandat 1958.

JKP:s ordförande Kazuo Shii [志位 和夫] vid demonstrationer mot kärnkraften i september i år.

Även JKP backar. De tappar ett mandat och har nu åtta mandat. När en del av mandaten började fördelas proportionerligt 1996 fick JKP 26 mandat och har tappat sedan dess.  2003, 2005 och 2009 fick man nio mandat. Ambitionen var att fördubbla antalet mandat genom att utmana LDP och JDP i 292 enmansvalkretsar.

Det finns inget som tyder på att JKP:s ordförande Kazuo Shii [志位 和夫] avgår med anledning av nederlaget man troligtvis kommer den uteblivna valframgången ge upphov till diskussion i partiet. Dessutom har JKP haft en negativ medlemsutveckling sedan toppnoteringen 1990. Då hade man 500 000 medlemmar, nu har man 318 000 medlemmar i 22 000 partiföreningar.

Det är svårt att peka på några specifika lärdomar den svenska vänstern kan dra av gårdagens japanska val. Det är en helt annan politisk miljö och ett annat valsystem. Tre saker har i alla fall imponerat mig av JKP:s arbete genom åren. De driver en egen dagstidning Akahata [しんぶん赤旗], de tar inte emot en yen i presstöd eller partistöd och de har en egen nyhetsbyrå på engelska: Japan Press Service. Inte minst det senare tror jag är av avgörande betydelse för att kunna bygga internationella motkrafter. När världsedarna sviker på punkt efter punkt, vare sig det gäller EMU eller klimatet, måste vi gräsrötter öka det internationella samarbetet. Naturligt är att söka kontakter hos de progressiva i utvecklingsländerna. Livsviktigt för framgång är dock att vi söker kontakter med progressiva krafter även i industrialiserade och starkt kapitalistiska länder som Förenta staterna, Japan, Kanada, Korea…

Den enda slutsats man kan dra av att kapitalismen består och vänstern ligger pyrt till i både Sverige och Japan är att det internationella samarbetet måste öka.

Läs mer i Flamman:

1. Vänstern fick rätt om kärnkraften

2. Ingen privatisering av posten i Japan

3. Koizumi ber om ursäkt för japanska krigsförbrytelser

Liknande inlägg här på bloggen:

1. Det som händer i Fukushima kan hända i Sverige

2. Japan byter regering men kanske inte politik

3. Intervjuad av Radio Göteborg om situationen i Japan

4. Text på Newsmill om Japan och förbundets insamling

5. 恥ずかしい日本 [Hazukashii Nihon] Skamligt Japan

6. ”Nu försöker vi förhindra ett tredje Tjernobyl” Peace Boat besökte Göteborg.

Läs alla mina inlägg om Japan, miljö, energi, kärnkraft, demokrati.

Media: DN1,2,3 , GP1,2,3 Svd1,2,3,4, Ex1,2 AB1,2,3,